Tragedin i Turkiet

BODRUM: Så lämnar jag Turkiet efter en i flera avseenden laddad helg av diskussioner. 

Just när vi i går förmiddag satt i diskussioner med f d president Gül, som var osedvanligt öppen i sina olika bedömningar, kom nyheten om bomber som hade detonerat vid en demonstration i Ankara.

Och sedan dess har nyheterna blivit successivt allt värre.

Antalet döda kommer med all säkerhet att bli över 100, och därmed blir detta den värsta terrorbombning som vi sett i Europa sedan bomberna på tåget i Madrid 2004 dödade nästan 200 människor.

Det var en i huvudsak kurdisk fredsdemonstration som bomberna riktade sig mot, och självfallet hänger frågan om vem som ligger bakom nu tungt över ett turkiskt samhälle i tre dagars landssorg.

Från regeringens sida sägs att det förefaller att ha handlar om två självmordsbombare, och om det så är fallet riktas misstankar kanske främst mot Daesh. 

Men ingen har när detta skrivs tagit på sig ansvaret, och det kommer säkert att ta tid at få ett tydligt svar på frågan.

Daesh är i hård konfrontation med olika kurdiska – och för den delen också turkiska intressen – i striderna i Syrien, så att de har ansvaret är inte alldeles otänkbart.

Vilken effekt tragedin kommer att ha på den turkiska valrörelse som nu går in i ett intensivare skede inför valet den 1 november återstår att se.

Hitintills tyder opinionsmätningarna inte på några avgörande förändringar i förhållande till valet i juni, och om så blir fallet kommer frågan om en koalitionsregering tillbaka på bordet.

Relationerna mellan EU och Turkiet har kommit in i ett nytt skede i och med flyktingtragedin, och högnivåbesöken mellan Bryssel och Ankara har avlöst varandra under de senaste två veckorna. 

Någon form av gemensamhet i hanteringen av frågan är en nödvändighet, och därmed kommer också andra delar av relationen med nödvändighet på bordet.

Kommissionen sköt av någon anledning på publiceringen av sin årliga rapport om utvidgningsfrågor, inklusive bedömningen av Turkiet, till den vecka som nu kommer efter denna, men den rapporten kommer säkert att innehålla åtskilliga bistra formuleringar om delar av utvecklingen i landet.

Pressfriheten står åter i fokus, efter tillslag grundade på gamla kemalistiska lagar om att staten och dess främsta företrädare inte får ifrågasättas. 

Och utvecklingen i dessa avseenden är utan tvekan starkt oroande. Den europeiska rösten är viktig.

På det positiva kontot måste noteras att förhandlingarna om Cypern nu faktiskt efter år av misslyckade försök rör sig påtagligt framåt. 

Det är alls inte orealistiskt att räkna med ett avtal om några månader, och sedan parallella folkomröstningar i de två delarna av Cypern på våren.

Och det kommer i så fall inte bara att leda till att ön enas och turkiska blir ett officiellt språk i EU, utan lyfter dessutom de blockeringar av inte mindre än 14 olika s k kapitel i Turkiets EU-förhandlingarna som dispyten om den delade ön lett till.

Frågan om ett medlemskap i EU för Turkiet känns kanske inte som aktuell för dagen, men det är ingen tvekan om att dessa förhandlingar kan ha en stabiliserande inverkan på den turkiska demokratins utveckling.

De stora framsteg landet gjorde under ett viktigt skede sammanföll ju till stor del med ett skede när dessa förhandlingar rörde sig framåt. 

Stagnationen under senare år har nog bidragit till en mer negativ utveckling också i Turkiet självt.

Denna dag har varit valdag i Belarus, där ju utgången knappast kommer ett innebära några överraskningar, men också lokalt i Wien med inte oviktig signaleffekt.

Wien har traditionellt varit en stad solitt kontrollerad av socialdemokraterna SPÖ, men nu är frågan hur mycket högerpopulistiska FPÖ kommer att kunna ta åt sig.

Och det blir ju en av de första tillfällen när vi vid valurnor kan se vilken påverkan flyktingfrågan har på den europeiska politiska situationen.

Frågan kommer förvisso att fortsätta att dominera den europeiska politiken under den kommande veckan, och då inte minst EU-toppmötet mot slutet av veckan. 

Långsamt måste man ju börja röra sig mot mer permanenta arrangemang för att hantera flyktingströmmen. Det kommer inte att bli enkelt, men jag tror att det ändå finns en gemensam insikt om att det är en nödvändighet.

Själv kommer jag att vara hemma i Stockholm under de kommande två dagarna, men sedan vidtar en period med längre resor som för mig till olika delar av världen. 

Denna vecka kommer det att vara först Bulgarien och därefter södra Kina som står på agendan.

Därefter följer Korea, USA och Förenade Arabemiraten. Men till det kommer jag att återkomma.

Tyvärr innebär detta dock att jag också missar den moderata partistämman i Karlstad med början på onsdag, och det känns utan tvekan lite konstigt. 

Det är alltid trevlig att möta gamla och göra nya vänner, och det politiska läget i fäderneslandet är ju dessutom högst osäkert – gränsande till förvirrat – i dessa dagar. 

En kommentar till Tragedin i Turkiet

  1. Kachina skriver:

    Du har lämnat den svenska politiken, så den uppenbara frågan är, vem jobbar du åt nu?

%d bloggare gillar detta: