Digitalt tumult, Nobelpris och Bodrum.

BODRUM: Efter lite mer än ett dygn i Bryssel har jag så anlänt hit till Turkiets allra sydvästligaste hörn.

Den grekiska ön Kos ligger väl inom synhåll från kusten, och på stränderna och i vattnen runt Bodrum utspelar sig just nu en del av det stora flyktingdramat.

Rapporter talar nu om att Daesh har gjort framsteg kring Aleppo, och den syriska armén har med ryskt flygstöd inlett en offensiv för att säkra den kustenklav man just nu verkar att fokusera på.

Det finns ingenting som tyder på att den syriska konflikten håller på att dämpas. Snarare – dessvärre – tvärt om.

I Bryssel var det arbetet med nya European Global Strategy som var i fokus. Man hade dragit samman en hygglig del av de tänkare och tyckare från olika europeiska länder som brukar ägna sig åt dessa frågor.

Och det blev bra diskussioner. Och därtill en bra möjlighet att ta temperaturen på olika frågor i de europeiska institutionerna just nu.

Vad som oroade mig var att så få verkade inse de mycket betydande problem vi kommer att hamna i genom utslaget härom dagen i EU-domstolen om det s k Safe Harbour-avtalet om datatrafik över Atlanten.

Kommer Datainspektionen att stänga ner Facebook:s stora servercenter utanför Luleå? Kommer det utomordentligt framgångsrika svenska företaget för digitala betaltjänster Klarna att kunna fungera som tidigare?

Finns det – för att ställa saken på sin spets – en risk för att vi lämnar över dynamiken i den digitala utvecklingen till Kina och TPP-länderna kring Stilla Havet?

Och finns det en risk för att olika syn i dessa frågor nu kommer att allvarligt försvåra arbetet med TIPP-avtalet över Atlanten med potentiellt också påtagligt negativa effekter på möjligheten att vinna en folkomröstning om EU i Storbritannien?

Jag har inte svaren på alla dessa frågor. Till betydande del finns de helt enkelt inte. Men det som oroar mig allra mest är ändå är att så få ens ställer dem. 

Nåja, det finns öar av djupt oroad medvetenhet i Berlaymont. Men inte så mycket mer. Det behöver det ändras på.
I går och i dag har varit dagar med Nobel-prisen i först litteratur i går och sedan för fred i dag. Och de har nu fokuserat ny uppmärksamhet på dels utvecklingen i Belarus och dels Tunisien som det kvarvarande hoppet efter den s k arabiska våren.

Jag har dessvärre ännu inte läst någon bok av Svetlana Alexievich, men samtliga mina vänner från den delen av Europa var utomordentligt entusiastiska efter gårdagens besked. 

Också en person som jag trodde visste allt om detta sade att hennes böcker hade lett till en än djupare förståelse hos vederbörande för djupet i det sovjetiska upplösningsdramat.

Att rangera in henne i kategorin av oppositionella i Belarus är nog att göra det lite enkelt. Men jag ser att hon i går sade att hon ville att hennes land skulle bli som Skandinavien, eller i alla fall som de baltiska länderna. 

Det tog några timmar, men i går kom det också officiella gratulationer i alla fall från utrikesministeriet i Belarus. Av presidenten har veterligen ännu ingenting hörts.

Det är presidentval i Belarus på söndag, och utgången av detta råder det ingen större tvekan om. Fritt och rättvist är det föga, men det är nog en tämligen allmän bedömning att president Lukashenka i dagens läge sannolikt skulle vinna också ett sådant.

Med ett totalt ekonomiskt beroende av Ryssland – hans närmast sovjetiska ekonomis underskott kräver ständiga tillskott – lyckas han dock manövrera en delvis självständig kurs.

Det är tydligt i Ukraina-frågan, och i dagarna har han dessutom sagt nej till propåer om en rysk flygbas i Belarus. Det beskedet har sin tydliga plats just inför valet.

Efter detta, och efter det att samtliga politiska fångar nu släppts, är en viss uppmjukning av förbindelserna med EU sannolika. 

Och till detta kommer nu Nobel-priset med det nya fokus på landet som detta kommer att innebära.

Fredspriset gick så till den kvartett som manövrerade Tunisiens demokratiska stabilisering efter den arabiska våren.

Det priset är förvisso välförtjänt, och kan ju ses också som ett uttryck för hoppat om att den tunisiska utvecklingen skall vara inte det sista flämtande ljuset från den s k arabiska våren, utan i stället det ledljus som så småningom skall kunna leda också andra arabiska nationer ut ur dagens mörker.

Men har jag anlänt hit till Bodrum för en helg av tankeutbyten i regi av dels Centre for European Reform i London och dels den turkiska tankesmedjan EDAM.

Till deltagarna här hör bl a Turkiets f d president Abdullah Gül. Och det är en person jag mycket gärna lyssnar på.

Så det blir en intressant helg här – just där Europas och Mellersta Österns utmaningar just nu så tragiskt tydligt möts.

En kommentar till Digitalt tumult, Nobelpris och Bodrum.

  1. Tack för Nyhetsbrev

    Mycket frågor kring den digitala utvecklingen och hur den ska se ut.

    Risken finns, som Carl Bildt säger, ”att vi lämnar över dynamiken i den digitala utvecklingen till Kina och TPP-länderna kring Stilla Havet”.

%d bloggare gillar detta: