Och sedan, herr Putin?

STOCKHOLM: Så har de det ryska flygvapnet från sin bas vid Latakia inlett anfall mot markmål i Syrien.

Och medan man i Moskva hävdar att det är Daesh som anfallits tyder den information som finns i övrigt på att det är andra anti-Assad grupper som nu anfallits.

Sannolikt är det väl så att det ryska flygvapnet är beroende av information om olika möjliga mål från den syriska militären, och då är det rimligt att dessa ber om flygunderstöd där det passar dem bäst.

Och så blir det som det blir.

De videosekvenser som de ryska myndigheterna lagt ut på Facebook (!) ger knappast intryck av någon större precision i de anfall som gjorts. Med betydligt bättre utrustning och träning brukar ju även det amerikanska flygvapnet missa mål då och då, men här ser de väsentligt värre ut.

Den stora frågan är hur fortsättningen kommer att ß ut.

Moskva vill sannolikt dra in USA och andra i en koordinerad flygkampanj för att understödja regimen Assad, men sannolikheten för att detta kommer att ske är ju försvinnande liten.

Riskerna i det som nu sker skall inte underskattas.

Med olika flygvapen opererade över Syrien med helt olika agendor finns det en uppenbar risk för missförstånd och incidenter.

Och hur detta sedan kommer att utvecklas för Ryssland återstår att se.

Att över tiden bedriva omfattande flygoperationer i Syrien kommer att kräva resurser, och till detta kommer att risken för att man drar på sig attacker och invecklas i strider på marken kontinuerligt kommer att öka.

Politiskt var det tveklöst ett smart drag för att få ett fokus på Syrien snarare än på Ukraina när Putin skulle till FN. Och det lyckades faktiskt.

Men sedan? Finns det inte uppenbara risker också för Ryssland i det man nu gett sig in i?

Jag tror inte att man i Kreml riktigt vet hur man skall ta sig ur de olika problem som Ukraina-operationerna har försatta dem i.

Men att skapa ytterligare en uppsättning problem som det inte är enkelt att se någon självklar väg ut ur förefaller inte vara ett omedelbart briljant sätt att lösa den saken.

Vi får se.

Oberäknelighet och överraskningar har ju karakteriserar den ryska politiken under de senaste åren, och vi har nog inte sett det sista av den varan.

Själv åker jag senare i dag till Venedig för att vara där i morgon.

Det är det stora indiska IT-konsultföretaget Tata Consulting Services som har konferens och vill tala med mig inte minst om de olika nätfrågor som vi diskuteras under mötet i Bangalore i början på veckan.

Och Venedig behöver ju inte vara en dålig plats för detta.

En kommentar till Och sedan, herr Putin?

  1. berserken skriver:

    I følge en ganske ensidig vestlig presse har Russland nesten bare angrepet såkalte moderate muslimske opprørere mot Assadregimet, og bare i mindre grad IS-mål. Altså bombet opprørsstyrker som er trent og blitt støttet med krigsutstyr av USA og Nato

    Til gjengjeld har disse ”moderate muslimske opprørsstyrkene høyst trolig garantert overfor USA og Nato at disse får overta Russlands nåværende baser i landet. Altså å sparke ut Russland fra Syrisk territorium som har vært landest stormaktsbeskytter i de siste 50 år.

    Det tydeligvis den gode Bildt, USA og Nato driter totalt i, er at uansett hvikle av disse USA/Nato-støttede opprørsstyrkene som vinner i Syria, så vil Syria bli en islamsk stat med sharialover og alt tilhørende denne religionen, inklusiv forbud mot å ha annerledes tro.

    Jeg ber derfor herr Bild tenke igjennom denne saken en gang til. Og sjekk gjerne først ut om d’u kan finne frem til en eneste Asad-opprørere som tilhører den store minoriteten kristne som fortsatt bor i landet .
    Jeg er nemlig (bombe)sikker på at du ikke klarer å finne frem til en eneste en.

%d bloggare gillar detta: