En dag i Delhi.

NEW DELHI: Att komma till detta land – eller snarare till denna kontinent – är alltid lika fascinerande, och även om det är mindre än ett år sedan jag var här senast är det mycket som förändras.

Premiärminister Modi har utvecklat betydande energi inte minst på det utrikespolitska området – såväl i regionen som i den vidare världen – samtidigt som hans ledarskap har skapat en ny optimism i och om Indien.

Kontrasten mot slutskedet av den tidigare Congress-styrda eran kunde i dessa avseenden knappast vara tydligare.

Samtidigt är detta ett land där saker och ting ibland inte sker så snabbt som många kanske skulle önska. Med 1,3 miljarder invånare och inte mindre än 22 officiella språk är det en skuta som inte skiftar kurs alltför snabbt.

Tempot i den ekonomiska reformpolitiken kunde vara högre, men tillväxten ligger dock kring 7% med en möjlighet att med ytterligare reformpolitik öka på ytterligare.

Det innebär ett tempo högre än den kinesiska ekonomin, men samtidigt skall man komma ihåg att denna efter de senare decenniernas imponerande ekonomiska utveckling är mer än fyra gånger större.

Denna helg tillbringar premiärminister Modi i Silicon Valley, och det tal han höll där i går kväll är faktiskt värt att läsa. Det finns länk till det på min Twitter.

Som få andra ledare i världen se han kraften i internet-utvecklingen och de nya teknologierna, och vill göra den till en kraftig hävstång i Indiens utveckling. Och jag tror att han har alldeles rätt i detta.

Det är söndag i Delhi, och jag tar nog en kort tripp bort till imponerande Red Fort där jag inte varit på flera år. 

Här huserade Mughal-erans kejsare på sin påfågeltron, men detta var också platsen för ”freedom at midnight” när Indien fick sin självständighet 1947.

Några större promenader blir det dock inte – det är ca 35 grader varmt och tämligen så fuktigt. Den bästa årstiden här i Delhi infaller lite senare på hösten.

I kväll bjuder EU:s representation på middag, och där skall jag tala också inför den besökande delegationen från European Council on Foreign Relations om relationerna mellan EU och Indien.

Om dem kan i korthet sägas att de inte alls ligger på den nivå som de borde. Indien tillhör visserligen de tio länder som EU säger att man har ett strategiskt partnerskap med, men det är tyvärr föga mer än en fras på pappret.

Och både relativt och absolut har jag ett bestämt intryck av att relationen svalnat yttetligare under det senaste året.

Så det finns en del att diskutera. Och diskussion blir det med all säkerhet med såväl europeiska som indiska gäster.

Mycket tidigt i morgon bitti flyger jag så ner till Bangalore gör först mötet med nätkommissionen under hela måndagen och delar av tisdagen och sedan ett stort offentlig seminarium om cybersäkerhet, som Jah ser redan uppmärksammats i den indiska pressen.

På onsdag är jag då kort i Luxembourg innan gav kommer hem, även om det på torsdag bär av till Venedig för att på fredag åter tala om nätsäkerhet och global nätpolitik på ett stort möte i regi av det indiska företaget Tata. 

Och till helgen blir ett så ett nedslag i annat sammanhang i Genève. Det var ett tag sedan jag var där.

Således en vecka på tämligen resande fot.

I morgon inleds så den allmänna debatten i FN:s generalförsamling, och det är väl presidenterna Obamas och Putins anföranden som mycket av uppmärksamheten kommer att fokuseras kring.

Just ju pågår ju ett intensivt militärt och politiskt manövrerande kring Syrien, och president Putin har om än inte annat i alla fall lyckats att få bort åtskillig uppmärksamhet från vad han haft och har för sig mot Ukraina.

Den putinska taktiken är nu att förvandla fasan över Daesh till ett aktivt stöd för regimen Assad, och det kan ju inte uteslutas att en eller annan börjar att luta över åt det hållet. 

Men någon varaktig lösning innebär detta inte. Regimen Assad kan inte på något sätt vara den långsiktiga lösningen för Syrien efter allt det lidande den bidragit till.

Hur Ryssland kommer att agera militärt återstår att se. Jag har tidigare gjort bedömningen att man inte skulle ge sig in i direkta strider i landet, men den bedömningen måste i dag framstå som mindre säker.

Vissa flygoperationen koordinerade med Assads flygvapen skulle man säkert klara av, men det ryska flygvapnets förmåga till precisionsanfall mot mål på marken har aldrig varit särskilt imponerande.

De områden vid kusten där man nu finns är knappast de områden där konfrontationen med Daesh är tydlig, och skulle man ge sig i strid med dessa kan det t o m förstärka Daesh genom att försvara grupperingar som är dess fiender.

Den syriska situationen är, för att uttrycka det försiktigt, långt ifrån enkel.

Så det blir förvisso intressant att se hur orden kommer att läggas i New York – och om hur faktiska militära insatser kommer att se ut.

Och under tiden fortsätter jag att njuta av ”incredible India”.

Kommentarer inaktiverade.