Oroande i Turkiet.

STOCKHOLM: Det är lite angenäm s k brittsommar i staden i dag, och det tar man ju alldeles självklart tacksamt emot.

Och det har dessutom sina fördelar att ha några dagar med tid här hemma.

Det blev lunch med två av mina gamla – nåja, rätt unga – medarbetare från UD-tiden, och sedan en längre kaffe i solskenet med Ulf Dinkelspiel.

I morgon blir det en mer intensiv dag i den europeiska politiken.

Inför Europaparlamentet i Strasbourg presenterar Jean-Claude Juncker sitt program i olika frågor, och i centrum kommer alldeles säkert att stå nya förslag om hur flyktings- och migrationsfrågor skall hanteras.

Det är värt att notera att alla nu diskuterar i termer av europeiska lösningar och olika insatser på EU-nivån.

På TV från manifestationen på Medborgarplatsen i söndags såg jag att t o m Jonas Sjöstedt talade i dessa termer. Han leder ett parti som vill att Sverige skall gå ur EU – och nu är det till detta EU som han tydligen sätter sitt hopp.

Så kan det bli.

Men det visar åter att det finns en gemensam insikt bland Europas regeringar om att det bara är gemensamt som vi kan klara de stora utmaningarna. 

Och så är det. 

I dag har Stefan Löfven varit i Berlin och talat med Angela Merkel, som ju tagit en stark ledarposition i också denna fråga, och jag ser att Österrikes förbundskansler Werner Faymann, som man sällan kan säga detsamma om, flugit förbi Stockholm.

Det är ju alldeles utmärkt. 

Men för att nå framgång måste man samla alla 28 medlemsländerna. Alla måste med, som det heter, och det vet man i såväl Berlin som Bryssel. Det är i den axeln som det konstruktiva och viktiga arbetet i dag sker i denna fråga.

Utvecklingen i Turkiet just nu är påtagligt oroande.

Sammanbrottet i den kurdiska fredsprocessen har nu lett till kraftigt upptrappade strider. Sjutton turkiska soldater dödades av PKK-gerillan i går, och i dag har Turkiet satt in stora anfall mot PKK:s banområdet i nordligaste Irak.

Ur detta kan ingenting gott komma. 

Bägge sidor vet i grunden att det inte finns någon militär lösning, och de borde inse att det som nu sker bara gör den nödvändiga politiska lösningen ännu svårare att nå.

Till detta kommer så den tilltagande polariseringen i Turkiet i olika frågor inför nyvalet 1 november. 

Och man skall nog inte underskatta den påfrestning som närmare två miljoner flyktingar från kriget i Syrien – mångdubbelt fler än hela EU tillsammans! – innebär för det turkiska samhället.

Tyvärr tror jag att vi nu riskerar en utveckling där det kommer att bli sämre innan det finns förutsättningar för att det skall kunna bli bättre igen.

Men viktigt är att Europa i övrigt gör vad vi kan för att moderera konflikten och få den tillbaka i en konstruktiv politisk process. Det finns till slut ingen annan möjlig väg.

I morgon är det en ny dag med nya uppgifter. 

Och det blir min sista dag här hemma innan det är dags för tre veckor mer eller mindre kontinuerligt på resande fot.

4 kommentarer till Oroande i Turkiet.

  1. Det svenska stålet och den svenska köttindustrin är sk.pressurepoints i den Svenska ekonomin, vilka är beroende av löpande kontrakt med våra NATO anslutna grannländer i.e. Danmark och Tyskland, Norge m.fl. Våra Svenska bönder kunde nyligen ses tala ut i media om minskade mjölkkvoter då de markerade I Bryssel. Faktum är att vi ej längre exporterar Österut vare sig ost eller smör. Till följd av Ukraina situationen. Den svenska ståndpunkten i migrations frågan är i otakt med Nato-grannarnas. Australien upprörs över vårt samhälles avsaknad av stränghet gentemot de återvändande eller anländande militanta som rest till Levanten och där agerat guerilla. I bakgrunden har de Större aktörerna börjat ifrågasätta Sverige och den Svenska Linjen. Det bör kanske sägas att Sveriges röst varit en klar Freds röst som senare blivit en stämma i EU kören. Erkännandet av nya statsbildningar är ett exempel på för sommliga oklar tonalitet. Där det viktiga borde vara att poängtera att ambitionen från Sveriges sida enkom är att skapa en hållbar platform för freds processens fortsatta vidmakthållande. Vi är alliansfria !
    Den utrikespolitiska seglatsen mitt emellan, fortsätter mellan kobbar och skär. Fred är förvisso svaret på alla migrations frågor. Fred är även det goda svaret för ekonomin i världen. Risken är dock i nuläget överhängande att det politiska trycket som Europa står under via by proxy motsättningar mellan de stora grannarna i Öst och Väst och asylströmmarna som är en del av den kalkylerade effekten gör att kraven för fortsatt samarbete grannar emellan förändras och att maktspelet söker sig ner till det industriella planet och dess löpande kontrakt, skydda Sveriges pressure points… Här behövs avancerad Tai Chi

    Sign For Peace moves …

  2. Peace Games

    Match for peace a vision…

    Football-match at Wembley Stadium between city-teams from respective sides of conflict zones e.g. Donetsk – Mariupol

    ”Fotball is not just about teams there is the bigger picture
    Match for Peace”

    (concept offered in memory of Vincent O’ Reilly)

  3. Gunnar Svensson skriver:

    Brittsommar får man väl inte förrän kring Britt-dagen den 7 oktober?
    Mvh Gunnar Svensson

  4. flyktingar skriver:

    En gång var Syrien hemma för människor, som idag vänder regionen ryggen. Varför har de tappat hoppet om en vändning?

    Ta ett steg tillbaka: Vad ser vi? En mångtusenårig konfliktzon, som Sykes-Picot överenskommelsen 1916 skulle råda bot på en gång för alla.

    Idag utgör det ett rysk-iranskt brohuvud vid östra medelhavet, som ger regeringsodugliga Bashar Al-Assads alawitiska mini-Syrien ett existensberättigande. Den korrumperade alliansen erbjuder Iran en länk till Libanons stat-i-staten, Hizbollah. Den ger Putin en stämma i regionen. På den anda sidan har vi galningarna i IS, som stöds av Saudiarabien + Gulfstaterna för det erbjuder dem en motkraft mot Iran i regionen. Den nya aktören IS expanderar där syriska regimen är som svagast, ofta i kurdiskkontrollerade regioner. Striderna mellan kurder och IS passar turkiska anti-kurdiska intressen. Därför stödjer Turkiet IS för stunden. Det är ett maktspel i en region där lugn förebådar nästa storm. Minns att det mäktiga Iran självt består at tiotals olika minoriteter.

    En metod att få ett folk spakt var förr att göra dem till flyktingar. Jerusalems förstörelse och babyloniska fångenskapen för 2500 år sedan är ett uttryck för detta. När perserna besegrade Babylon 50 år senare,så kunde judarna återvända men många stannade kvar i det toleranta perserriket.

    Är Merkels tysklandledda EU dagens motsvarighet till Kyros II:s Persien? Det får framtiden utvisa.

%d bloggare gillar detta: