Alls inga enkla frågor – men åtgärder krävs.

STOCKHOLM: Utan någon som helst tvekan blir detta veckan när flyktingkrisen kommer att dominera den europeiska politiken. 

Och jag misstänker starkt att Sverige inte blir något undantag i det avseendet.

På onsdag kommer Jean-Claude Juncker att i EU-parlamentet presentera sina nya förslag på hur utmaningen skall hanteras. 

Och mycket av uppmärksamheten kommer säkert att koncentreras på nya stora kvoter för att fördela flyktingströmmen mellan de olika EU-länderna.

En utveckling åt det hållet är förvisso önskvärd – t o m nödvändig – men samtidigt inte alldeles enkel. 

Vem avgör vilka flyktingar som skall flyttas till vilket land? Och hur förenar man en tvångsvis fördelning av flyktingarna mellan olika länder – i många fall måhända mot deras uttryckliga önskan – med den fria rörligheten över gränserna inom EU? 

Det är frågor som dessa som man också måste hitta fungerande svar på.

När statsminister Stefan Löfven talade på Medborgarplatsen i dag gick han ett steg längre och sade att det nu behövs ”ett tvingande och permanent omfördelningssystem” inom EU.

Det låter sig sägas, men reser självfallet en rad nya och än mer komplicerade frågeställningar. 

Ett system som är såväl permanent som tvingande torde ställa krav på både institutioner och fördrag, och man skall inte bortse från de ingrepp i olika länders nationella suveränitet som detta i så fall skulle kunna innebära.

Och frågan är om det inte är klokare att koncentrera arbete på vad som måste göras här och nu för att klara den nu akuta krisen. 

Att det i det längre perspektivet kan leda till längre gående åtgärder är dock inte alls osannolikt.

Viktigt är ju att det också finns ett politiskt stöd i de olika länderna för den politik som nu krävs. Annars är ju risken påtaglig för att mörkare politiska krafter får luft under vingarna med alla de konsekvenser som detta riskerar att få.

Sverige tillhör tack och lov de länder där det i allmänna termer finns ett betydande stöd för att ta emot människor i flykt från krig och förtryck. 

Men vi tillhör samtidigt de länder som verkar ha svårast att ta tag i integrationens avgörande långsiktiga frågor. 

Med en tydligt reglerad arbetsmarknad och en tydligt reglerad bygg- och hyresmarknad blir det helt enkelt svårt för de som kommer utifrån att få jobb och bostad, och därmed ökar självklart risken för ett nytt utanförskap tämligen dramatiskt.

Andra länder verkar i dessa avseende ha det lättare.

Premiärminister Cameron säger nu att man skall ta emot 15.000 personer från de stora läger som finns för flyktingar från Syrien. 

Och Storbritannien tillhör sannolikt de samhällen där integrationen fungerar bättre. Språket underlättar självfallet, men det finns också andra faktorer.

Just nu står Tyskland i fokus. 

Siffror visar att kanske 40% av de som nu kommit dit kommer från länderna på Balkan, och det är naturligt att detta leder till förslag om att vissa länder skall klassificeras som “säkra länder”. 

Vi hade lite av motsvarande utmaning i Sverige för några år sedan, och jag ville då att vi skulle se på möjligheten av ett sådant system för också Sverige.

Men just nu är den absoluta merparten av dem som kommer till Sverige dock från kriget i Syrien, och där finns som bekant ingen säkerhet alls. De beviljas självklart uppehållstillstånd. 

Därefter är det Afghanistan som de som söker asyl i Sverige kommer från, och där måste det självklart ske en normal prövning. Det är inte genuint osäkert som Syrien, men heller inte i grunden säkert som Balkan.

Denna fråga kommer – minst sagt – att dominera denna vecka.

På torsdag beger jag mig dock till Kiev för ett antal dagar där i anslutning till den årliga s k YES-konferensen.

Den brukade äga rum på Yalta på Krim, men det är av lätt insedda skäl inte längre aktuellt.

Än så länge är flyktingströmmarna från Ukraina mer begränsade.

Men FN:s siffror visar att ca 2,5 miljoner människor flytt eller fördrivits på grund av den ryskinitierade konflikten i Donbass-området. Och det är faktiskt ett högre tal än det vi alla minns från kriget i Bosnien för två decennier sedan.

Den absoluta merparten av dessa finns i dag i andra delar av Ukraina, och det är självfallet viktigt att vi försöker att ge dem hjälp att klara sig där.

Annars är ju risken påtaglig för att vi får en ny och lika angelägen flyktingvåg också från denna krishärd.

3 kommentarer till Alls inga enkla frågor – men åtgärder krävs.

  1. Tack för Nyhetsbrev

    Jag tycker som Carl Bildt att man måste koncentrera sig på här och nu i arbetet vad gäller flyktingmottandet för att klara den akuta situationen. De nyanlända måste få ro och ett gott mottagande så de känner sig lugna och glada.

    Statsminister Stefan Löfven har sagt att det behövs ”ett tvingande och permanent omfördelningssystem inom EU”.

    Det synsättet är jag också tveksam till. Det är som Carl Bildt säger: ”ingrepp i olika länders nationella suveränitet”, vilket inte är bra. Ett politiskt stöd måste finnas i de olika länderna för flyktingmottandet.

  2. flyktingar skriver:

    En världsordning – det kalla kriget – gick i graven för 25 år sedan. I avsaknad av en trovärdig sammanhållande berättelse – kampen mot Väst – kampen mot Israel – Palestinas befrielse – Pan-arabism, i avsaknad av en demokratiseringsprocess värd namnet och samtidigt skyhög ungdomsarbetslöshet, så föll det syriska civilsamhället slutligen samman.

    Återstoden av syriska civilsamhället slits i stycken i korselden mellan regionala aktörerna Turkiet/Kurdistan/Saudiarabien+Gulfstaterna/Iran med bulvaner, tex Hizbollah. Det nygamla löftet om regional stabilitet under Islam bildar underström.

    Således, Sykes-Picot överenskommelsen 1916 är på väg att slutgiltigt begravas. Idag skriver vi 2015. Efter 100 år är vi är tillbaka på ruta 1: Ottomanska imperiets fall och folkmordet på armenier, kaldéer, syrianer, greker i Turkiet 1915, som förebådade förintelsen av Europas judar 1939-45.

    Vilka blir 2016 års fredsprissugna Sykes-Picot muppar? Inte underligt att människor som kan återigen flyr från ”syltburken”, som vi kallar Mellanöstern.

  3. stig2entreprenoren skriver:

    Ryssland som har gott om plats och behöver bättra på sitt rykte kunde även gärna satsa på att ta emot fler flyktingar, ex vis från Syrien.
    Det skulle vara en gest som nog även gick hem internationellt.
    Kunde säkert även vara en bra övning för hur man kan tänka nytt.

%d bloggare gillar detta: