Mariehamn, Helsingfors och Accra.

MARIEHAMN: Efter några dagar hemma är det nu några dagar på mer redande fot som gäller för mig.

Och först har det burit iväg hit till Finland.

Åland är så nära och så lite utland som man kan komma från Stockholm, och det blev en vacker båtfärd genom en solig skärgård hit i går. 

Det går snabbt från det att man lämnar Söderarms fyr bakom sig till dess att man kommer in till Mariehamns angöring.

Historien här är fascinerande och lärorik. 

I Mariehamn kan den uppmärksamme fortfarande se spåren efter tiden då societén i St Petersburg kom hit för att vila upp, och i bokhandeln köpte jag en ny bok om den stora ryska fästning Bomarsund som ju britternas och fransmännens fartyg sköt sönder och samman under Krim-kriget. 

Och den flottstyrkan var också baserade i svenska Fårösund.

Efter Krim-kriget lades ju grunden till den demilitarisering som också dagens ålänningar fäster betydande vikt vid, även om det inte minst under första världskriget kom en tid av nya omfattande ryska befästningar.

Uttrycket att Åland då var som en pistol riktad mot Sveriges hjärta brukar tillskrivas bl a Hjalmar Branting, som hade ett starkt engagemang i Ålands framtid.

I går var det 150 år sedan Julius Sundblom föddes, och det firades med möten och sång i centrala Mariehamn. 

Han var gestalten som ledde ansträngningarna att göra Åland till en del av Sverige när Finland blev självständigt – att det då var det som så gott som alla här ville är det nog ingen tvekan om – men kom sedan att fortsätta som ledande personlighet när ögruppens autonomi etablerades efter det viktiga avgörandet i Nationernas Förbund om tillhörigheten till Finland.

Och den autonomi man har är närmast unik i dagens Europa. 

Den egna flaggan vajar stolt varthelst man skådar, och efter den finska flaggan får man leta noga. Egna bilskyltar, egna frimärken och egen toppdomän på internet markerar detta ytterligare. 

Och autonomin fungerar, och det talades i mycket uppskattande ordalag om besöket som Finlands president Sauli Niinistö nyligen hade avlagt.

Som andra mer eller mindre liknande regioner i Europa har man en mycket god ekonomisk utveckling. 

Företagsamheten frodas, antalet miljardärer är betydande och inte minst vårdas och utvecklas traditionen inom sjöfart. Den imponerande barken Pommern ligger som symbol och museum i hamnen där de stora färjorna till Sverige och det övriga Finland trängs.

Av den bekymmersamma ekonomiska utvecklingen i dagens Finland märks här föga.

En viss debattfnurra uppstod under sommaren kring försvaret av Åland, som ju trots demilitarisering är ett självklart åtagande för Finlands försvarsmakt. Men efter några kanske mindre briljanta inlägg, där det gavs bidrag också från svenskt håll, lade sig klokt nog den debatten.

Härifrån fortsätter jag senare i dag i riktning Helsingfors där det under de mer informella former som utmärker den nordiska sensommaren blir anledning att diskutera ekonomi, säkerhetspolitik och relationerna mellan Sverige och Finland.

Om det just nu går bra för Sveriges ekonomi kan samma sak dessvärre inte sägas om Finlands. Den nya regering som tillträdde tidigare i år har en viktig uppgift att drivs igenom de strukturella reformer som är en nödvändighet.

Inte minst den studie som Anders Borg gjorde för den tidigare finska regeringen visar det med all önskvärd tydlighet.

Och efter kvällens diskussioner i Helsingfors fortsätter jag i morgon så till Accra i Ghana för möte där under tisdag och onsdag med Global Commission on Internet Governance.

 

2 kommentarer till Mariehamn, Helsingfors och Accra.

  1. Moa Bern skriver:

    Briljant kortfattad historiebeskrivning av mitt älskade Åland!
    Min mamma föddes och växte upp där. Hur allvarligt skall man
    uppfatta debatten, att det finns ryskt intresse av Åland?

  2. pairis skriver:

    I Finland ojar man sig för att flyktingströmmen ökar till landet. Det blir några hundra fler, precis som någon gång på 90-talet jämfört med lite över tusen som det är annars, till hela landet Finland! Det är svårt för en Södertäljebo att begripa!
    Ländernas uppfattningar om flyktingar och om ett flerkulturellt samhälle går stick i stäv. För en vecka sedan hade Sannfinnarna möte i Imatra. Ordföranden Timo Soini besökte den ryska gränsen och sade att så skall gränserna i Europa också skötas så man slapp flyktingarna. Hur är det möjligt att en utrikesminister kan uttrycka sig så i EU? Hur kan moderaterna samregera med sådana uppfattningar?
    Jag häpnar, särskilt som jag har mina rötter i Finland. De går åt ett helt eget håll i Finland.
    Alla människors lika värde finns inte där.

%d bloggare gillar detta: