Sol och sommar – men världen står inte still.

VID MEDELHAVET: Frekvensen på mina inlägg här har, som säkert noterats, gått ner rätt avsevärt under de senaste veckorna, och jag kan nog inte utlova någon avgörande förbättring under den närmaste tiden.

Förklaringen är ett fenomen som kallas semester.

Och denna sommar är för min del frekvensen av telefonkonferenser och utryckningar i olika frågor väsentligt mycket mer begränsad.

Samtidigt lyser solen intensivt och vackert över i alla fall denna del av Europa. Och även det har sin inverkan på frekvensen av inlägg.

Men världen står förvisso inte still.

I går lade Ryssland i FN:s säkerhetsråd in sitt veto mot förslaget från en rad länder om att upprätta en internationell tribunal för att utreda nedskjutningen av MH17 och ställa de ansvariga till svars.

Ställningstagandet är måhända inte förvånande – men säger åtskilligt om sakläget i denna fråga.

Den ryska propagandan mal samtidigt på med diverse teorier om hur i stor sett alla tänkbara – med självklart undantag för Ryssland – bär ansvaret för nedskjutningen.

Men en oberoende internationell utredning vill man till varje pris undvika. Jag har inte svårt att förstå motiven för det.

Annars ligger fokus i uppmärksamheten just nu mycket på den vidare regionen av Mellersta Östern.

Svallvågorna efter avtalet med Iran, och kanske än mer den uppslitande inrikespolitiska debatten om det i USA, kommer inte att lägga sig på länge.

Det handlar ju om en tämligen avgörande förändring i de strategiska förhållandena i världens mest volatila region.

Hur den iranska politiken kommer att utvecklas framöver blir självfallet av mycket stor betydelse. Jag ser att utrikesminister Zarif nu lägger tid på olika besök i regionen för att sannolikt möta den misstro mot landets avsikter som finns där.

Inte minst blir det intressant att se hur Saudiarabiens politik kommer att utvecklas.

Det yemenitiska äventyret kommer knappast att få ett lyckligt slut, även om man nu tydligen lyckats att återta kontrollen över hamnstaden Aden i de sydliga delarna av landet.

Men minst lika intressant är att se landets övriga positionsförflyttningar.

Nyligen togs ledningen för palestinska Hamas emot på högsta nivå i Riyadh, och det är tydligt att inställningen till det Muslimska Brödraskapet också håller på att genomgå en uppmjukning.

I bägge fallen handlar det om förändringar med uppenbara regionala konsekvenser.

Turkiet befinner sig mitt uppe i försök att bilda en koalitionsregering, och har nu inte bara gått till militär offensiv från luften mot Daesh, utan också gjort samman sak gentemot baserna för den militära grenen av PKK i bergen i nordligaste Irak.

Bakgrunden till detta förefaller mångfasetterad.

Den fredsprocess som initierades 2013, och vars betydelse för Turkiets långsiktiga utveckling knappast kan underskattas, har alldeles uppenbart drabbats av betydande problem de senaste månaderna.

Och orsakerna till detta striderna man nu om i den turkiska debatten.

Från kurdisk sida läggs all skuld på president Erdogan, medan det från regeringens sida påpekas hur PKK efter Daesh terrorattack inne i Turkiet faktiskt vände sina vapen mot den turkiska staten och dess företrädare.

Och det är detta som motiverar att man nu i rätt omfattande skala går till luftangrepp mot PKK:s militära infrastruktur i Kandil-bergen.

Att utvecklingen är mycket olycklig behöver knappast understrykas särskilt, och det har också sänts många signaler av den innebörden till Ankara under de senaste dagarna.

Målet måste vara att på ett eller annat sätt finna en väg tillbaka till en trovärdig fredsprocess, även om det möjligen måste avvakta att det nås klarhet i hur Turkiet kommer att regeras under de kommande åren.

Från allmänna europeiska utgångspunkter vore det sannolikt en fördel om det nu kunde bildas en stabil koalitionsregering mellan regerande AKP och största oppositionspartiet CHP.

Men dessvärre kan det nog inte uteslutas att utvecklingen i stället går mot ett nyval, och då dessutom ett sådant som bli tämligen polariserande.

Att USA och Turkiet nu närmare samordnar sitt agerande mot Daesh måste självklart välkomnad, även om man nog inte skall ha förväntningar om att amerikanskt utnyttjande av basen i Incirlik och turkiska flyg- och attilleriattacker över gränsen kommer att ha någon avgörande betydelse.

Avgörande blir hur Daesh klarar av uppgiften att bygga strukturerna för sitt s k kalifat, och det kommer i som tur i mångt och mycket att vara en funktion av hur man lyckas att rekrytera anhängare och stöd runt om i den islamska världen.

Och där tror jag att det är mycket farligt att underskatta den attraktionskraft som man har. Bredden i de arresteringar som skett under de senaste veckorna i Saudiarabien talar sitt tydliga språk i det avseendet.

Dock finns i allt detta också vissa försiktiga ljuspunkter i utvecklingen.

Att vara optimistisk om utvecklingen i Libyen är inte enkelt, men FN-sändebudet Bernardino Leons ansträngningar går dock framåt.

Och på Cypern finns det nu grundad anledning att hoppas på ett fredsavtal som skulle kunna underställas folkomröstningar i landets bägge delar kanske nästa vår. Här är stödet från Ankara för fredsprocessen tydligt.

Närmare fäderneslandet såg jag att president Putin åkte till Baltisk i Kaliningrad-enklaven i samband med den ryska flottans dag.

Den nationalistiska retoriken flödade, vilket inte är alldeles ovanligt i sammanhang som dessa.

Intressantare är kanske att Kaliningrad är en region där stödet för Putins maktparti har minskat dramatiskt under den senaste tiden, och att han säkert hade ett behov av att stärka upp det.

5 kommentarer till Sol och sommar – men världen står inte still.

  1. Lola Mattsson skriver:

    Tack för Dina inlägg, håller med i allt. Ha nu en skön Semester med din Charmanta ,fantastiska Hustru. Ni som kan och vågar ta ställning. Välkomna Båda i nästa Val.

  2. bildterberg skriver:

    ”Den ryska propagandan mal samtidigt på med diverse teorier om hur i stor sett alla tänkbara – med självklart undantag för Ryssland – bär ansvaret för nedskjutningen.”

    Vet inte om du räknar detta som ”rysk propaganda”:
    http://www.anderweltonline.com/wissenschaft-und-technik/luftfahrt-2014/shocking-analysis-of-the-shooting-down-of-malaysian-mh17/

    Kanske ”tysk propaganda”?

  3. bildterberg skriver:

    ”Och orsakerna till detta striderna man nu om i den turkiska debatten. Från kurdisk sida lägga all skuld på president Erdogan, medan det från regeringens sida påpekas hur PKK efter Daesh terrorattack inne i Turkiet faktiskt vände sina vapen mot den turkiska staten och dess företrädare.

    Och det är detta som motiverar att man nu i rätt omfattande skala går till luftangrepp mot PKK:s militära infrastruktur i Kandil-bergen.”

    En avgörande fråga i detta sammanhang är: Vilken relation har
    Turkiet till Daeh/ISIL/ISIS egentligen?

    http://www.veteranstoday.com/2015/07/30/turkey-thinks-pkk-are-terrorists-what-about-isil-tourists/

  4. Fredrik Svedang skriver:

    knappast kan underskattas? dvs av ingen betydelse! tror du menar knappast kan ÖVERSKATTAS…

  5. Tack för ett som alltid intressant och givande Nyhetsbrev

    Jag önskar Carl Bildt en fortsatt skön semester

%d bloggare gillar detta: