Blickar mot Athen, Bryssel, Wien och New York.

STOCKHOLM: En hektisk dag i Stockholm eftersom det bär iväg i morgon och viss osäkerhet om när jag måste ta mig tillbaka hit igen. Kan ta sitt tag – eller kan bli mer plötsligt.

Den grekiska folkomröstning gick som den gick men löser ju egentligen ingenting alls när det gäller själva sakfrågan. 

Och landets ekonomiska läge är ju nu en bra bit värre än när vänsterpopulisterna hittade på denna manöver.

Det skrivs nu mycket om de finansiella utmaningar som den allra närmaste tiden kommer att innebära. 

I morgon kväll möts ju eurozonens ledare i Bryssel, och det finns en förväntan på att då få en signal från Athen om hur de hade tänkt att hantera situationen.

Innan dess kommer det att bli diskussion i ärendet i Europaparlamentet på dess session i Strasbourg.

Att Athen bytt finansminister får väl möjligen ses som ett steg för att underlätta samtal. 

Företrädarens senaste uttalande om att de som gett generösa lån till Grekland ägnar sig åt terrorism rev väl den sista av spänger som möjligen fanns kvar.

Men i ärlighetens namn skall väl sägas att också premiärminister Tsipras förlorat åtskilligt i förtroende som förhandlingspartner efter de senaste turerna. 

Många blickar kommer i morgon att vara riktade mot konstellationen Athen och Bryssel, men själv tänkte jag följa också Wien och New York.

I Wien är det nu sista dagen för de nukleära samtalen med Iran. Alla utrikesministrar är nu på plats för att försöka att lösa de sista återstående frågorna.

Jag ser att USA:s John Kerry säger att det är 50/50, men jag har svårt att se att alla skulle bege sig till Wien på det sätt man gjort om det inte fanns bättre möjligheter till en överenskommelse.

Men i morgon vet vi – även om det aldrig kan uteslutas att morgondagen inte är den allra sista av de sista dagar vi sett i detta viktiga diplomatiska drama.

Vikten av en överenskommelse kan knappast överskattas. Ytterligare en öppen konflikt i dessa tider av allt fler konflikter tillhör det sista vi behöver.

Att en överenskommelse sedan förskjuter dispyten till den amerikanska inrikespolitiska scenen är en annan sak. För många där förblir Iran ett ”ondskans imperium” och varje överenskommelse med det har drag av förräderi över sig. 

I New York sammanträder i morgon FN:s säkerhetsråd för att diskutera Srebrenica 20 år efter folkmordet. 

Det hade väl kunnat bli en viktig ceremoni med möjlighet att bidra till försoning om det inte kastats in tanken på beslut om en formell resolution, och det sedan utbrutit strid såväl i regionen som i säkerhetsrådet om formuleringarna om denna.

Om detta var nödvändigt eller ej kan man diskutera, men nu är det som det är, och det finns all anledning att följa vad som kommer att ske. 

En viss risk för att det nya New York-spelet kring Srebrenica skapar nya spänningar går dessvärre inte att bortse från.

Själv styr jag nu några dagar till norra Italien för att bland annat passa på och besöka världsutställningen i Milano.

Sverige finns tyvärr inte där – men större delen av världen i övrigt gör det. Och det är inte minst frågor om livsmedelsförsörjning och uthållig utveckling som står i centrum, och där de olika länderna vill visa upp vad de förmår.

Spännande – och viktigt.

4 kommentarer till Blickar mot Athen, Bryssel, Wien och New York.

  1. berserken skriver:

    Jo da Carl Bildt. Den greske folkeavstemningen ga statsminister Tsipras nødvendig ryggdekningen fra folket sitt. Og uten denne folkelige støtten så hadde de store nasjonene i EU kunne gjort hva de ville med han og Hellas.

    Ellers gir dette Hellas nå mulighet til å velge en ny valuta for en periode – uten derved å brenne alle broer til Euroen. Og et valutabytte vil igjen åpne muligheter for større gjeldssaneringer og akkorder.
    Når er det vel ingen tvil at dette er det Tyskland frykter mest av alt og derfor også vil sette hele sin tunge prestisje inn på å få Hellas til å gjøre opp for seg.

    Ganske interessant egentlig, siden Hellas gjeld og rykte som dårlig betaler, bare er som bagateller å regne i forhold til hvordan Tyskland har snodd seg rundt for å slippe å betale gjeld og gjeldsrenter for sitt eget lands del.
    Ja,.det er faktisk lett å føle seg kvalm av Tyskland soleklare dobbeltmoral i denne saken.

    Eller er jeg (heldigvis) langt fra sikker på at møtet mellom Iran og de største nasjonene fra vesten om Irans atomprogram, når en løsning i denne omgangen.
    Rent personlig kan jeg overhode ikke forstå at Iran som påstår at de ikke ønsker å utvikle egne atomvåpen, men bare utvinne energi (atomenergi) i reaktorene sine, nå er i ferd med å ferdigstille såkalte «Fast Neutron Reactors (sv: formeringsreaktorer) .

    Det er nemlig viden kjent at formeringsreaktorer er betydelig kostbarere å bygge, samt også drifte, enn de langt mer vanlige thermale reaktorene (lettvannsreaktorer) som selv Sverige har flere stykker av. Og i tillegg er de også betydelig mer ustabile og mindre sikre enn lettvannsreaktorer.
    I tillegg er det radioaktive «avfallet» fra breederraktorer så høyanriket at det kan produseres atomvåpen av. Og det kan man ikke med avfallet fra lettvansreaktorer.

    Nei det eneste «gode» med formeringsreaktorer som undertegnede kan overskue, er at det mest dominerende avfallsproduktet er det høyradioaktve Cesium 137 som bare har en halveringstid på drøye 30 år. Altså en meget betydelig kortere halveringstid enn de radioaktive isotopene som danner avfallet fra lettvannsreaktorer.
    Men på den andre siden har Cesium så høy radioaktivitet at det tar flere årtusener før det kan klasses som relativt lavaktivt.
    Etter min ringe oppfatning er det altså av særdeles gode og forståelige grunner at USA er sterkt tveksam til noen atomavtale med Iran.

    Allikevel Carl bildt, håper i alle fall du får det hyggelig på verdensutstillingen i Milano.

  2. flyktingar skriver:

    Fred i Mellanöstern är enklaste saken i världen enligt UD. Sverige, Norge och EU uppmanar Israel, Mellanösterns enda fungerande demokratiska stat, att helt enkelt begå självmord. Emellertid, Carl Bildts och UD:s pekpinnar lyste med sin frånvaro i ”Marianne av Göteborg”:s tomma lastrum, årets version av ”Ship to Gaza”. Europas självförtroende och höga svansföring på bortaplan är som bortblåst inför greklandskrisen. Den hotande ovärdiga lösningen på Greklands ekonomiska bekymmer är densamma som Palestinas: Ytterligare ett förtidspensionerat, folk kort sagt. Vems felet är? Tyskarnas och judarnas förstås. Ja, felen är alla andras utom palestiniernas och grekernas egna. Att länder som Finland, som själva går på knäna, ska betala underhåll till grekerna, tar grekerna för givet. Skamlöst. Putin ler med hela ansiktet, när EU, den rationella ekonomiska unionen och fredsprojektet i Europa, krakelerar.

  3. Carl synd att du inte kommer till New York. Milano i all ära men New York sjuder i sommarhettan.

    http://www.svenskaresebloggen.wordpress.com

%d bloggare gillar detta: