Tragedi i Grekland – men inget Almedalen.

STOCKHOLM: Förvisso dramatik när den grekiska regeringen avvisar vidare samtal om stödpaket och i stället säger att man redan nästa söndag skall ha en folkomröstning och rekommendera ett nej till stödpaket och reformer.

Detta är vänsterpopulismens haveri och flykt från eget ansvarstagande.

Den grekiska krisen har förvisso utspelats i olika faser.

Också konservativa regeringar var förvisso starkt medskyldiga till att man byggde upp ett skuld- och utgiftsberg som sedan ledde till den stora kollaps som kom att inträffa under vänsterregeringen Papandreou.

När denna inte klarade situationen tillträdde koalitionsregeringen under Samaras, och det måste nog sägas att den med betydande svårigheter lyckades att vidta åtgärder som för ett år sedan ledde till att det var tydligt att den grekiska ekonomin var på väg upp igen.

Självklart var inte problemen över. Det fanns delar av de nödvändiga strukturproblemen där det hade varit nödvändigt även för en fortsatt regering under Samaras att öka tempot.

Men siffrorna hade vänt. Underskotten var borta. Arbetslösheten började minska. Det fanns ett tydligt ljus i slutet av tunneln.

Så kom då parlamentsvalen tidigare än vad som hade varit fallet om man lyckats att ena sig om en ny president, och det blev Syrizas vänsterpopulistiska retorik som fick det starkaste stödet. Grekland fick en vänsterregering som byggde på löftet att Europas övriga skattebetalare skulle betala mer till Grekland i utbyte mot att dess regering gjorde mindre för att komma ur sina problem.

Den ekvationen var omöjlig från den första dagen.

Länge fanns det en förhoppning om att regeringen trots allt skulle se verkligheten och vara beredd till en realistisk politik. Och det var uppenbart att de övriga Euroländerna i ett sådant läge skulle vara beredda att komma dem till mötes.

Men så blev det inte. Den grekiska finansministern spelade fars på mötena, och frågan är om det någonsin fanns någon genuin vilja till kompromiss. I slutskedet ställdes förhoppningarna till premiärministern, men när denne drämde igen dörren i det TV-tal i går kväll där det sades att det blir folkomröstning om en vecka var det tydligt att dessa förhoppningar inte infriats.

Vad som händer nu återstår att se.

Den absurda komedin i vänsterpopulisternas sätt att driva förhandlingarna riskerar nu att leda till brutal tragedi för Grekland och dess redan hårt prövade folk.

Om det blir någon folkomröstning om en vecka återstår att se. Ingen seriös folkomröstning i ett seriöst land kan ordnas på en vecka.

Och vad den skall handla om är ju inte heller glasklart.

Tsipras säger att om den trots hans agitation leder till ett ja till stödprogrammet och åtgärderna kommer han att genomföra det. Men det programmet har ju redan havererat – och inga torde ha tilltron till hans vilja eller förmåga att genomföra ett.

Opinionsundersökningar visar entydigt att Grekland vill vara kvar i såväl euron som i EU. Om det kommer att klara av det första återstår att se – det senare tror jag inte kommer att ifrågasättas av det som nu sker.

Om bankerna kommer att kunna öppna på måndag, och om valutakontroller kommer att införas eller inte, är inte jag mannan att avgöra, och i den allmänna röran i Athen verkar det inte finnas någon annan som vet det heller.

Jag känner en djup oro för vart detta kan komma att leda på lite längre sikt.

Den grekiska moderna historien har haft inslag av både inbördeskrig, kupper och terrorism. Och dess grekiska staten står inte alltid stark. I landets politiska kultur finns en stark tradition att skylla alla problem på utlandet i den ena eller andra formen.

Mycket – alltför mycket – kan komma att hända när en finansiell kollaps riskerar att leda till starkt ökade spänningar.

På betydligt närmare håll – i Köpenhamn – är det också politisk dramatik om än av mer nordisk karaktär.

I morgon förmiddag kommer Lars Lökke Rasmussen att presentera en minoritetsregering med ett parlamentariskt underlag som bara är strax över hälften så stort som den föga imponerande minoritetsregeringen Löfven i Sverige kan redovisa.

En bredare regering har inte varit möjlig. De krav som Dansk Folkparti ställde om bl a gränskontroller var inte möjliga att acceptera.

Och därför inleds nu en färd som kommer att ställe de yttersta av krav på Lökkes i och för sig erkända politiska skicklighet.

Här hemma inleds i morgon årets Almedalsveckan, och väderprognoserna för Visby ser alldeles strålande ut.

Själv kommer jag dock detta år att helt och hållet ta paus från Almedalen – dock inte utan en viss saknad.

I morgon åker jag till Haag för seminarium där under två dagar om utvecklingen i Bosnien denna sommar för två decennier sedan, med det som hände i Srebrenica och som FN-tribunalen ICTY klassificerat som folkmord som självklart och tungt fokus.

Där samlas ett betydande antal av de personer som satt i olika positioner under denna dramatiska sommar, och till dem hörde som bekant också jag.

Det blir en öppen men icke offentlig diskussion, men det väsentliga kommer självfallet att redovisas offentligt efter det att vårt möte avslutats.

Men diskussioner som dessa är viktiga – inte minst handlar det ju om att dra lärdomar för framtiden. Mycket av våra diskussioner, när vi mödosamt gått igenom utvecklingen, kommer alldeles säkert att handla om just detta.

Kanske mindre glättigt än över rosévinerna i rosornas stad.

Men faktiskt kanske ändå viktigare.

7 kommentarer till Tragedi i Grekland – men inget Almedalen.

  1. Kachina skriver:

    Vi ser nog lite olika på vad som är på väg att haverera. Jag tolkar det som att stora delar av Europas folk har tappat tron på västs WallStreet-ekonomi och EU/USA/NATO:s aggressiva expansionspolitik.

    Det finns en övermättnad. Vi har lyssnat så länge på ekonomisk retorik som saknar substans i verkligheten, något som bara blottar att bakom New World Order ligger en dold agenda som inte gynnar den stora massan.

    Jordens folk och kulturer kommer att smälta samman. Det är oundvikligt. Det kommer att ske på naturlig väg och alla försök att reglera och styra globaliseringen så att den stora massan blir ett slavfolk under en liten befallande elit, stör processen och gör den svårare än den behöver bli.

    Flykten från Afrika är ett slående exempel på inkompetens hos den globala ledningen. En vanlig enkel revisor i en avlägsen by skulle kunna fördela resurserna bättre än den s.k. ekonomiska eliten som nu styr världsekonomin.

    Du lever precis nu i sönderfallet av den ideologi du förespråkat under ditt yrkesliv. Du ser det inte, för du står mitt i den.

  2. T Bertilsson skriver:

    Ber att på det högsta få instämma!

  3. Carina Rydberg skriver:

    Det är kul i Almedalen. Men inte heller jag ska dit i år. Jag hoppas dock att alla som reser dit kan känna sig säkra med tanke på IS senaste terrordåd. Enligt SVT stärker SÄPO inte säkerheten ett dugg – och det tycker jag är förbluffande.

    Men vi får förstås hoppas att det här evenemanget blir som alltid: En seger för transparens och yttrandefrihet.

  4. berserken skriver:

    Har du helt glemt at den greske statsministren nylig har vært i Russland og der blitt varmt ønsket velkommen av Putin?

    Og har du helt glemt at Putins Russland nå er blant de viktigste deltagerne (investorene) i den nye verdensbanken Kina har inisisert starten til?

    Og har du helt glemt at den eneste måten Hellas (sv. Grekenland) har mulighet til å kvitte seg med størstedelen av statsgjelden sin på, er å bryte ut av Eurosamarbeidet?

    Undertegnede har i hvertfall ikke glemt det.

  5. Tack för Nyhetsbrev

    Grekland stora tragedi utspelar sig inför våra ögon. Men hoppet måste och ska finnas där ändå.

    Grekland är ju annars känd för sina tragedier på ett annat plan: den teaterkonst som utvecklades i grekiskspråkiga områden under antiken. Teatern hade en viktig funktion i det antika Grekland – man diskuterade och lärde sig de dygder och värderingar som var viktiga i samhället.
    Tragedin utvecklades ur religiös körsång. Ordet tragedi betyder ursrprungligen ”bocksång”; körmedlemmarna var ursprungligen utklädda till bockar.

    I tragedierna gestaltades hybris, övermodet. Den som led av hybris bröt mot ordningen i världen och kunde sedan drabbas av nemesis, gudarnas straff. Man trodde på ödet, då det redan var förutbestämt hur det skulle gå för tragedins hjälte.

    Aristoteles menade att huvudpersonernas öde i tragedin väcker medlidande hos åskådarna och de lär sig frukta ödet och gudarna. Detta får till följd, enligt Aristoteles, att åskådarna genomgår katharsis och renas från onda tankar.

    Själv har jag läst eposet ”Iliaden” som tillsammans med ”Odyssén” tillhör ett av de två stora diktverk som traditionellt tillskrivs Homeros, en jonisk diktare. Årtalet är cirka 700 före Kristus.

    Iliaden omfattar cirka 16 000 verser och indelades av grekerna i 24 sånger. Ett fantastiskt verk och oerhört lärorikt.

    Ordet Iliad betyder ”hörande till Ilion”, staden Troja som Priamos var härskare över. Eposet täcker några veckor under det sista året av det trojanska kriget.
    Det första ordet i Iliaden är ménin = vrede; det vill säga Akilles vrede och som är temat för hela eposet.

  6. Carina Rydberg skriver:

    Ser att du inte har publicerat den förra kommentaren heller och den här gången frågar jag mig verkligen varför.

    Hur som helst. Med tanke på vad jag tidigare sagt så tycker jag du ska läsa min senaste facebook-status, som ser ut så här:

    ”Det verkar vara något konstigt med mitt personnummer. När banken knappar in det slutar systemet att funka. För första gången i mitt liv har jag lämnat en bank med 5000 kronor i handen och den enda bekräftelsen banken har på detta uttag är min namnteckning på ett tomt A4-papper.

    Well. I min värld är det här det nya normala. Nytt sedan fyra och ett halvt år tillbaka.”

  7. bildterberg skriver:

    ”I morgon åker jag till Haag för seminarium där under två dagar om utvecklingen i Bosnien denna sommar för två decennier sedan, med det som hände i Srebrenica och som FN-tribunalen ICTY klassificerat som folkmord som självklart och tungt fokus.”

    Srebrenica – Izdani grad (förrådd stad):

%d bloggare gillar detta: