Viktig säkerhetspolitisk replik.

STOCKHOLM: Det blev ett fascinerande dygn med olika framtidsdiskussioner när Deutsche Telekom samlade såväl sin bransch som andra tänkare och tyckare någonstans på landsbygden i södra Tyskland.

Teknologiska framtidsmöjligheter blandades med geopolitiska utmaningar och finansiella spänningar.

Men nu är det arbetsdag hemma i Stockholm. Möjligen kallas det sommarväder. I alla fall väder.

Och här har vi ju sett ett nytt skede i den allt intensivare säkerhetspolitiska diskussion Sverige haft under det senaste året. Det finns det all anledning att välkomna.

F d ambassadören Sven Hirdman har ju profilerat sig i debatten genom att om än inte försvara Rysslands agerande och attityd i olika frågor så i alla fall vara mer förstående. Och till detta har hört att varna inte bara för ett svenskt medlemskap i Nato utan också för det i grunden tämligen banala s k värdlandsavtal med organisationen som vi ingått.

Och därmed fullföljer han en linje som han i grunden haft under åtskilliga år. Jag minns hans tydliga skepsis gentemot de baltiska nationernas strävanden i den stora omvandlingen för ett kvarts decennium sedan.

Sven Hirdman är förvisso inte inkompetent eller okunnig, men hans åsikter är påtagligt orepresentativa för dem som dominerar i svensk utrikes- och säkerhetspolitisk hantering under de senaste decennierna.

Därför var det bara en tidsfråga innan detta också skulle komma till uttryck. 

Det inlägg som DN publicerade på nätet i går av de f d ambassadörerna Tomas Bertelman, Johan Molander och Sven-Olof Pettersson förtjänar att läsas och begrundas av alla dem som har intresse av dessa frågor.

Tillsammans representerar de så mycket av erfarenhet med centrala också säkerhetspolitiska frågor som det står att uppbringa inom Sveriges utrikesförvaltning. 

Sven Hirdman har förvisso varit ambassadör i Moskva, liksom Tomas Bertelman och Johan Molander, men de tre representerar därtill en påtagligt bredare erfarenhet än så av dessa frågeställningar. Och det saknar inte betydelse.

Sannolikt och förhoppningsvis kommer diskussionen att fortsätta. Vi behöver en fördjupad säkerhetspolitisk diskussion. Om den under de senaste åren dominerats huvudsakligen av de rent försvarspolitiska perspektiven håller den nu på att få en bredd som jag tror är alldeles nödvändig.

I dag samlas Nato:s försvarsministrar för sedvanligt möte i Bryssel, och i går var USA:s försvarsminister Ash Carter på besök i Tallinn för diskussion om bl a den förhandslagring av viss tung militär materiel som man nu kommer att påbörja också i de baltiska staterna.

Att detta kommer att mötas med entusiasm i Moskva är förvisso inte särskilt sannolikt. Men åtgärden är en naturlig följd av den säkerhetspolitiska osäkerhet som den tydligt revisionistiska ryska politiken lett till, och nödvändigheten av åtgärder som tryggar stabiliteten.

Jag tillhör förvisso inte dem som ser något omedelbart eller överhängande hot mot de tre baltiska staterna. Uppskruvad retorik om ett sådant tror jag knappast har verklighetsförankring i dagens situation.

Men att framtiden blivit mer osäker kan det dessvärre inte råda någon tvekan om. Och det är i detta perspektiv som de nya åtgärderna skall ses.

Att de påverkar också Sverige och vad vi skulle komma att ställas inför i ett skärpt läge torde inte vara så svårt att räkna ut, men till den frågan skall jag försöka att återkomma i något annat sammanhang. Kring detta behövs det en skarpare säkerhetspolitisk diskussion.

I morgon bitti bär det så av till Berlin där det först blir diskussioner i Bundeskanzlersamt innan förbundskanslern åker till Bryssel för det EU-toppmöte där som ju har en tämligen så laddad agenda med krisen i Grekland som sannolikt dominerande ämne.

Men sedan blir det fortsatta diskussioner med fokus på utvecklingen i Öst och behovet av att på olika sätt möta den ryska informationskrigföringen.

På fredag morgon är jag dock tillbaka här i Stockholm igen. 
Kanske kommer man då att kunna se lite av sol också…

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: