Vecka i München, Stockholm och Berlin. Inte Athen.

STOCKHOLM: Det har varit två tämligen intensiva europeiska veckor för mig, men förhoppningsvis kommer den kommande veckan att ge möjlighet till lite mer tid också här hemma i Stockholm.

Men på den europeiska scenen blir det förvisso en viktig vecka.

I morgon i Luxembourg konfirmerar EU:s utrikesministrar beslutet att förlänga sanktionerna mot Ryssland med anledning av annekteringen av Krim med 12 månader och de s k sektoriella nu knutna till implementeringen av det s k Minsk-avtalet med sex månader. 

Och det blir ytterligare konfiskering av detta när EU:s stats- och regeringschefer möts för toppmöte på torsdag kväll och fredag.

Men den dominerande europeiska frågan under veckan blir dock med all säkerhet Grekland.

I morgon träffas Euroländernas stats- och regeringschefer till extra möte i Bryssel för att se om det finns någon sista möjlighet till lösning. 

Man är beredda att finansiera fortsatta reform- och saneringsansträngningar av den grekiska regeringen, men toleransen hos Europas övriga skattebetalare till att finansiera ett allt svartare hål är nu mycket mer begränsad.

Hitintills verkar det knappast som om den vänsterpopulistiska regeringen i Athen velat ge sig in på seriösa förhandlingar. 

Men nu finns det en sista förhoppning om att premiärminister Tsipras, ställd inför risken av finansiell kollaps och oordnad reträtt från den euro som en stor majoritet av greker vill ha, skall vara beredd till kompromisser.

Den som lever får se. Morgondagen blir viktig. Men med betydande sannolikhet kommer frågan också att finnas på det ordinarie toppmötet mot slutet av veckan.

Där kommer också viktiga frågor om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken upp, även om det knappast blir så mycket mer än vad som diskuterades i maj. 

EU:s försvarsministrar möts på onsdag i Bryssel för att förbereda de diskussionerna.

Och så har vi alldeles självklart flyktingfrågan i alla dess dimensioner. Den blir allt större och större i olika europeiska länder. 

I Bratislava i går var den demonstration som utlysts av olika högernationalistiska organisationer en bra bit större än vad man hade räknat med. Danmarks valresultat har ju också noterats runt om i Europa.

Att man skulle komma fram till enighet baserat på det ambitiösa förslag som EU-kommissionen har presenterar förefaller dock mindre sannolikt. 

Reaktionerna i olika länder går fortfarande åt påtagligt olika håll.

Den marina operation som dragits igång har förvisso varit bra när det gällt att öka insatserna för att rädda flyktingar, och det finns det all anledning att välkomna.

Den följande delen av denna som man talade om med skarpa väpnade insatser också på libyskt i alla fall sjöterritorium vet jag inte hur det kommer att gå med. 

EU:s utrikesministrar träffar FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon på lunch i Luxembourg i morgon, och jag skulle tro att hans entusiasm är begränsad. Något mandat från FN:s säkerhetsråd har det ju hitintills inte heller blivit.

Så det skall bli intressant att se hur man väljer att turnera denna del av utmaningen.

Veckan som kommer innebär också att den mer formella processen med att bilda en nu regering i Turkiet kommer att inledas efter det att det nyvalda parlamentet samlats.

Då ger president Erdogan det formella uppdraget till sittande premiärminister Davutoglu att försöka bilda en regering, och han har då 45 dagar på sig att göra detta.

Lätt kommer det inte att bli. Just nu spekuleras i en koalition mellan AKP och mer nationalistiska MHP, men det finns flera skäl som gör att jag tycker det skulle vara en mindre lämplig lösning för landets framtid.

I Köpenhamn gör man nu in i de mer seriösa försöken att bilda en blå majoritetsregering, men dryfta krav som Danskt Folkeparti ställt är långt ifrån enkla, och till det kommer ju frågan om de över huvud taget är villiga att ingå i en regering.

Det här kommer säkert att ta sin tid, men skulle det misslyckas får Lars Lökke be om ett nytt mandat från Drottningen och då med inriktning på en blå minoritetsregering.

För min del inleds den nya veckan i morgon utanför München i södra Tyskland där Deutsche Telekom har en årlig konferens med fokus nu inte minst på de globala internetfrågorna.

Och min uppgift i morgon eftermiddag blir att tala om dessa med utgångspunkt från det arbete som vi utför i den globala kommission som jag ju leder.

Senare i veckan kommer jag också att ha dessa frågor på agendan med besök på Ericsson och stora telefonkonferenser kring kommissionens fortsatta arbete efter sommaren. 

Vårt nästa möte blir i Accra i Ghana i slutet av augusti.

På onsdag är jag dock hemma i Stockholm med olika åtaganden, men torsdagen kommer jag att tillbringa i Berlin.

Där blir det några möten innan nyckelpersoner beger sig iväg till Bryssel och toppmötet där, men huvudsakligen är jag där för att tala om Rysslands informationskrigföring och vad som kan göras för att möta denna.

Det var en fråga som diskuterades också på konferensen i Bratislava innan jag lämnade den tidigare i dag.

Men mitt i allt detta blir det nu i alla fall en kväll hemma i Stockholm. 
Det kan ju knappast skada.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: