Elmau och Europa.

STOCKHOLM: Så randas nu en ny vecka, och det blir för min del den första av två påtagligt europeiska veckor med Bryssel som huvudsaklig destination under den första av dessa.

Efter en dag här hemma i morgon beger jag mig tidigt tisdag morgon dit för en serie olika möten under de kommande dagarna.

Det börjar med att medverka vid presentationen av Världsbankens nya bedömning av Rysslands ekonomiska utveckling på tankesmedjan CEPS.

Men sedan fortsätter dagen och kvällen med diskussioner i den arbetsgrupp om Europa inom World Economic Forum som jag leder.

Och det kommer att handla om frihandelsförhandlingarna TTIP, arbetet med att utforma en ny gemensam säkerhetsstrategi, den omfattande digitala agendan och utvecklingen fram mot den kommande folkomröstningen i Storbritannien.

Säkert blir det en och annan diskussion också på temat Grekland och vad som kommer att hända där.

På onsdag är det så dags för möte med styrelsen för European Council on Foreign Relations, och på torsdag inleds så det årliga mötet med dess Council med stort deltagande och intressanta diskussioner.

På middagen har vi den Höge Representanten Federica Mogherini med oss för att diskutera främst arbetet med den nya säkerhetsstrategin, men det blir med all säkerhet andra frågor också i den diskussionen.

Omedelbart efter det att detta möte avslutas på fredag eftermiddag flyger jag till Wroclaw i Polen för att delta i banketten på stora Global Forum som ordnas där.

Och till begivenheter hör att de vill tilldela mig en av sina utmärkelser för de insatser jag tydligen anses ha gjort också som svensk utrikesminister.

I Wroclaw stannar jag så på lördagen för de fortsatta diskussionerna på mötet där.

När detta skrivs har G7-länderna inlett sitt toppmöte i Schloss Elmau, och för kvällens middag är det de utrikespolitiska frågorna som står på menyn. 

Vi har nog anledning att vänta oss ett tämligen bestämt budskap i riktning Ryssland, men de mer exakta formuleringarna får vi vänta tills i morgon innan vi ser.

Men vad som sägs här får självfallet betydelse för EU:s ställningstagande till de fortsatta sanktionerna vid toppmötet under veckan efter denna.

Situationen i Mellersta Östern kommer man knappast att kunna undvika att diskutera, men än viktigare blir nog mötet där i morgon mellan president Obama och Iraks premiärminister Haider al-Abadi.

Det är ju tydligt att den strategi för att bekämpa Daesh som formulerats visat sig svårare att genomföra än man trott, och främst gäller det den alldeles avgörande utmaningen att få en irakisk stat och en irakisk arme som också ledande sunnimuslimska grupperingar känner lojalitet med.

Det var misslyckandet i det avseendet som ledde till förlusten av Mosul i fjol, och som nu lett till förlusten av Ramadi.

Till detta kommer självklart frågan om Syrien.

Här finns det nu de som bedömer att regimen Assad håller på att försvagas på ett påfallande sätt, och därmed öppnas ju omedelbart frågan vad som kan komma att inträffa om den faller. 

Antalet mardrömsscenarier är inte så få, och det är bara att hoppas att detta leder till en intensifiering av de politiska ansträngningarna att nå en lösning som bevarar den syriska staten.

Förutom G7-mötet riktas uppmärksamheten i dag alldeles självklart mot Turkiet där 53 miljoner väljare går till valurnorna i ett val som med rätta beskrivs som mycket viktigt. 

Och till vad resultatet av det valet kan komma att innebära kommer det alldeles självklart att finnas anledning att återkomma.

En kommentar till Elmau och Europa.

  1. Tack för Nyhetsbrev

    Hoppas att TTIP-förhandlingarna snart kommer i hamn, vilket säkert sker. Viktigt är också en ny gemensam säkerhetsstrategi, som Carl Bildt skriver om, liksom utvecklingen med den digitala agendan.

    Roligt att höra att Carl Bildt kommer att få en utmärkelse för det arbete han utfört som Sveriges Utrikesminister. En bättre kandidat finns ej.

%d bloggare gillar detta: