Dämpad retorik men skärpt substans.

SINGAPORE: Två intensiva dygn av främst asiatisk men delvis också global säkerhetsdialog här har nu, för denna gång, avslutats. 

Och de flesta bär nu med sig hem intrycket att retoriken denna gång – med Sydkinesiska sjön i fokus – var mer dämpad än väntat, men substansen i den motsättning som finns mellan de olika intressena där snarast ännu tydligare.

Måhända är det tankar på det kinesisk-amerikanska planerade toppmötet i höst som dämpar något.

Men det görs från kinesisk sida kristallklart att man avser att fortsätta att bygga ut sina positioner på de olika öar och rev i Sydkinesiska Havet som man gör anspråk på.

Och att man inte vill acceptera att vare sig USA eller andra bör finnas i närheten av dessa. En amerikansk flygning mer eller mindre nära en av dessa för någon vecka sedan ledde till uppmaning att lämna området.

En viktig fråga är om USA kommer att fortsätta att inte bara verbalt hävda utan också konkret demonstrera att man inte anser att Kina har rätt att unilateralt och delvis i konfrontation med andra länder hävda och kontrollera dessa områden.

Viker man undan kommer det med all säkerhet att noteras. Gör man det inte kommer vi alldeles säkert att få höra det också.

Balansgången kommer inte att bli enkel, och alldeles säkert kommer man nu att samtala med regionens länder om hur den mer konkret skall klaras av. 

Och när Shangri La dialogen samlas igen om ett år kommer säkert mycket att handla om den kurs man valt och reaktionerna på den.

Att Kina träder fram med ny kraft på arenan har varit tydligt under hela den period dessa Shangri La möten har organiserats här i Singapore. 

Och i år är delegationen av höga kinesiska militära representanter betydligt mer påtaglig än den amerikanska – det brukade mycket påtagligt vara tvärt om.

Det officiella kinesiska anförandet här, framfört av deras vice ÖB, var försiktigt och diplomatiskt formulerat, och mer konkreta frågor besvarades delvis med att hänvisa till ett officiella uttalande av kinesiska UD i Peking.

Men att man avser att fortsätta att bygga ut sina positioner var alldeles uppenbart. Reaktioner i omvärlden kan snarast förstärka det interna stödet för de åtgärder man vidtagit.

Hur denna fråga utvecklas är alls inte oviktig från europeisk utgångspunkt.

Det handlar ytterst om det är lag eller makt som skall råda i de internationella relationerna. Och här år parallellen med de utmaningar vi står inför i relationen med Ryssland mycket tydlig.

Det vi än tydligare ser är vad man skulle kunna säga två Asien.

Ett säkerhetsfrågornas Asien där det är mycket tydligt att relationerna till USA uppfattas som allt viktigare av regionens länder. 

Att USA:s försvarsminister fortsatte från Singapore, där nya marinfartyg nu stationeras, till Hanoi, där nya avtal undertecknad, talar sitt tydliga språk.

Men samtidigt ett ekonomins och delvis politikens Asien där den kinesiska rollen hela tiden blir starkare och starkare. 

För alla dessa länder är nu handelsrelationen med Kina viktigare än den med USA, och på många håll välkomnar man nu också den kinesiska satsningen på stora investeringar i infrastruktur.

Nu återstår mer avspänd middag innan jag i morgon bitti sätter mig på ett plan med destination London för att med andra utgångspunkter där fortsätta diskussionerna om de olika utmaningar vi står inför.

Men till säkerhets- och samarbetsfrågorna i denna allt viktigare del av världen kommer det förvisso att finnas anledning att återkomma.
 

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: