Och nu blir det Karlskrona, Chicago, Singapore och London.

STOCKHOLM: Så blev det Sveriges kväll på Eurovisionsschlagerfinalen i Wien i går kväll, och det blev det med besked. 

Måns Zelmerlöw var en mycket värdig vinnare, och hans vinst blev än starkare mot bakgrund av att de närmaste konkurrenterna från Ryssland och Italien ju också hade betydande kvaliteter.

Så nu blir det för Sveriges Television att dra igång planeringen för jättejippot någonstans i Sverige om ett år. För två år sedan levererade man en spektakulärt fulländad final i Malmö, men var det blir denna gång vet jag självfallet ingenting om.

Dessa schlagerfestivaler har blivit allt mer imponerande tillställningar, och i år lades till den imponerande listan av länder dels Australien som deltagare och dels Kina med direktsändning av det hela.

Att börja tala om Europas ”mjuka makt” i sammanhanget är nog att dra det ett snäpp för långt, men att det handlar om en kulturell attraktivitet också när det gäller denna typ av modern musik är alldeles tydligt.

Och att Sverige steg för steg växt fram som en viktig musiknation blir ju allt tydligare och tydligare.

Denna vackra söndag är det söder om Östersjön den andra och avgörande omgången av presidentvalet i Polen.

Det är av betydelse inte minst för vad det sannolikt kommer att betyda inför det parlamentsval som kommer att äga rum i landet under hösten. Och Polen har steg för steg blivit en allt tyngre europeisk aktör inte minst i ljuset av sin framgångsrika ekonomiska utveckling.

Men den stora frågan blir om regerande Medborgarplattformen kommer att kunna bibehålla makten, och där kommer utgången av dagens presidentval att ge mer än en fingervisning.

Efter en vecka hemma i Stockholm blir det nu för min del en betydligt mer resande tid.

I morgon måndag handlar det förvisso inte om mer än en dagsutflykt till Karlskrona i sällskap med moderaternas försvarspolitiske talesman Hans Wallmark.

Tillsammans skall vi bekanta oss lite mer med framtidsplaneringen för de svenska sjöstridskrafterna.

Men sedan blir det ett antal dygn med diskussioner på tre kontinenter.

Efter en dag hemma bär det på onsdag iväg till Chicago och den stora konferensen där om framtiden för morgondagens globala städer – The Chicago Forum on Global Cities – där jag ombetts att medverka i en av panelerna.

Ursprungligen skulle jag göra det tillsammans med Madeleine Albright, men det gick inte riktigt att få ihop våra program. Nu pratar jag om smarta städer, innovationer och sociala media.

I dag bör ju mer än hälften av världens befolkning i städer, och vi ser hur mycket av den globala utvecklingen drevs av och i de olika megastäder som växer fram. 

Och det är den utvecklingen som konferensen i Chicago, med bred medverkan från hela världen, skall diskutera.

Från Chicago fortsätter jag torsdag kväll och natt till Singapore, vilket dessvärre råkar ligga på andra sidan jordklotet, så reselogistiken har sina inte alldeles okomplicerade sidor.

Där ansluter jag på lördag morgon till International Institute for Strategic Studies årliga stora Shangri La-konferens om säkerhet och samarbete i Asien.

Jag var där ett par gånger som utrikesminister, men har ju nu åter inträtt i styrelsen för IISS.

I Singapore samlas på denna konferens en imponerande samling också av utrikesministrar och försvarsministrar för att med olika tänkare och tyckare ventilera dessa frågor.

USA:s försvarsminister finns så gott som alltid med, och så även i år. Stundtals även Kinas. Alldeles säkert Japans. Också Indien brukar vara väl representerat. Liksom alla regionens länder.

Och från vår del av världen noterar jag såväl EU:s Federica Mogherini som Tysklands och Storbritanniens försvarsministrar på de preliminära listorna.

Efter dagarna i Singapore reser jag så på måndag åter till Europa och London för den stora årliga konferens om internationella frågor som Chatham House – mer formellt Royal Institute of International Affairs ordnar där.

Och i mitten av den veckan är det så dags att efter diskussioner och på tre kontinenter återvända hem till Stockholm för några dagar.

Här hemma i Stockholm äger under tiden rum också ett viktigt statsbesök från Indien. Det har varit åtskilligt fram och tillbaka kring detta innan det nu till slut faktiskt kommer till stånd.

Statsbesök är stundtals tyngre på symbolik än på substans, men inte heller sådant skall underskattas när det gäller att bygga relationer.

Och jag tillhör dem som ser Sveriges långsiktiga relationer med Indien som mycket betydelsefulla. Det blev ju också åtskilliga besök där under min tid som utrikesminister – och dessutom besök därefter och i planeringen framöver.

Så jag hopppas innerligt att det blir ett lyckat besök som ytterligare förbättrar grunden för dessa relationer.

En kommentar till Och nu blir det Karlskrona, Chicago, Singapore och London.

  1. svenike skriver:

    Bäste Carl Bildt!
    Jag vet inte om EU har något med Eurovisionssändningarna att göra, men det har förvånat mig att inte gemensamma europeiska tevesändningar är vanligare. I Frankrike och Tyskland har man de intressanta Arte-programmen tillsammans, men annars är det rätt tomt mellan nyårsdagens sändningar och eurovisionsslagerfinalen.

%d bloggare gillar detta: