Riga och Ramadi.

STOCKHOLM: Att cykla omkring i Stockholm mellan olika möten en vacker försommardag som denna är förvisso ingenting som det finns anledning att klaga över.

Tyvärr verkar det som om vädret på andra sidan Östersjön är lite sämre, men där i Riga inleds ju i dag det viktiga det fjärde toppmötet med EU:s Östliga Partnerskap i dag.

Och med anledning av detta har jag dels skrivit en artikel via Project Syndicate, som ju innebär publicering i ett antal olika tidningar runt om i världen, och dels en lite längre sak också om bakgrunden när det gäller också relationerna mellan EU och Ryssland som publicerats av ECFR.

Det handlar om att försöka att ge lite sammanhang och lite bakgrund.

Länkar till bägge för den intresserade finns via Twitter.

Och i morgon finns det säkert anledning att kommentera om något mindre oväntat kommer ut ur mötet. 

Just nu ser jag i media att Vitryssland och Armenien ställer till lite problem i förhandlingarna om slutdeklarationen. Det handlar ju om de två av partnerskapets länder som av olika skäl knutits närmare Moskva, och vars utrikespolitiska handlingsutrymme därmed är mer begränsat.

Men på ett eller annat sätt utgår jag från att man löser den saken.

Mötet börjar ju med middag i Svartbrödrahuset i Riga kväll – med stora porträtt av stormaktstidens svenska kungar på väggarna – och därefter är det mer formella mötet under morgondagen.

Måhända fälls det där också någon kommentar kring det faktum att våra ryska vänner passade på att inringa detta dagens möte med att låta ett par bombplan T22M Backfire göra en sväng ner genom Östersjön.
De ville väl påminna om sin existens.

På den internationella scenen i övrigt finns det väl dessvärre anledning att notera att Daesh tycks ha lyckats i sin offensiv i Anbar-provinsen i Irak, och att den viktiga provinshuvudstaden Ramadi nu fallit i deras händer.

Det är onekligen ett betydande bakslag för ansträngningarna att pressa tillbaka organisationen.

För några månader sedan handlade åtskilliga spekulationer om när det skulle vara möjligt för irakiska styrkor med stöd av amerikanskt flyg att återta landets andra stad Mosul.

Men det får nog i dag anses att vara mer avlägset. Utvecklingen kring Ramadi har dessvärre visat att en del av de avgörande svagheter som ledde till Mosuls fall ännu inte åtgärdats.

Risken för att den sekteristiska splittringen av Irak nu förstärks ytterligare skall absolut inte underskattas, och det innebär ju i så fall att den av president Obama skisserade strategin för att möta Daesh skulle falla samman.

Och det har förvisso allvarliga implikationer tvärs över hela regionen.

För mig förefaller det uppenbart att det nu måste till seriösa samtal mellan Teheran, Bagdad och Washington om hur denna situation kan hanteras. 

Och det skulle nog inte skada om också Riyadh fanns med i dessa.

Ingen av dessa huvudstäder borde ha ett intresse av att Irak och regionen fallet samman. Att misstron i dag är betydande får inte vara någon ursäkt för att undersöka vägar att arbeta tillsammans.

I den regionen i övrigt noterar jag att Norges utrikesminister Börge Brende nu följs av EU:s Federica Mogherini i Jerusalem och Ramallah i akt och mening att se om det finns några förutsättningar för en återupptagen fredsprocess mellan Israel och Palestina.

Men nu bär det för min del iväg till lite försommarmöte med moderater som var verksamma i regeringen Reinfeldt under de åtta med alla rimliga mått mätt rätt framgångsrika åren mellan 2006 och 2014.

Det var då det.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: