Vecka med Riga i fokus.

TABIANO: Fortfarande dröjer jag mig kvar nere i Italiens sol, men i morgon bär det tillbaka till Stockholm och uppgifter där under veckan.

Dagens stora demonstration i Skopje förefaller att ha utfallit ungefär som förväntat. Men det viktiga och svåra blir vad som kommer att hända under de kommande dagarna.

Bilden av harmoni och enighet i dagens manifestation är inte nödvändigtvis en korrekt bild av den underliggande situationen i det makedonska samhället.

I morgon träffas också EU:s utrikesministrar och förväntas att diskutera också denna situation. Och – som sagt – det är inte fel att spänningar och utmaningar på Balkan kommer upp på bordet.

På det mötet kommer man också att diskutera situationen i Libyen och insatser vad gäller migration och flyktingströmmar. Och mer konkret handlar det om de olika militära insatser som nu förbereds i Medelhavet.

Något klartecken från FN:s säkerhetsråd för insatsar mot eller på libyskt territorium finns fortfarande inte, och utsikterna är väl inte alldeles klara. Oavsett det finns det enligt min mening betydande oklarheter om vad mycket konkret sådana militära insatser skulle bestå i.

Men veckans mest betydelsefulla händelse i vår del av världen är utan tvekan toppmötet i Vilnius med det Östliga Partnerskapets alla länder.

Efter tidigare toppmöten i Prag, Warszawa och Vilnius blir detta det fjärde inom ramen för den politik som ju räknar Sverige och Polen till sina främsta inspiratörer.

Och det blir viktigt framför allt för att slå fast att EU:s politik ligger fast, och att vi fullt ut respekterar varje europeiskt lands rätt att själv välja sin väg också när det gäller europeiskt samarbete.

Bara detta innebär en kraftfull signal i ljuset av de olika ansträngningarna från rysk sida under framför allt de senaste två åren.

Jag såg ett märkligt uttalande för någon vecka sedan av en talesman för utrikesministeriet MID i Moskva som hävdade att detta var en anti-rysk tillställning eftersom det innehöll begreppet ”partnerskap”.

Men det är rappakalja, och därtill okunnig sådan. Faktum är ju att det gällande avtalet mellan EU och Ryssland också talar om ”partnerskap”, och att vi dessutom efter det att det Östliga Partnerskapet satts i sjön diskuterade ett ”partnerskap för modernisering” med just Ryssland.

Att det sedan inte blev någonting av med den saken berodde ju på att moderniseringen upphörde i Ryssland och att landet, som bekant, slog in på en annan kurs när Vladimir Putin återvände för sin tredje presidentperiod.

Före den ryska förändringen minns jag att i alla fall jag föreställde mig att det toppmöte i Riga som då låg några år framåt i tiden skulle kunna fokusera på vad jag kallade ”integrationen av integrationerna”, d v s att börja binda samman de s k djupa frihandelsavtalen i det Östliga Partnerskapet med strävandena att med Ryssland som avgörande part börja utveckla ett stort frihandels- och samarbetsområde från Lissabon till Vladivostok.

Men det var då det. Kreml bytte kurs, aggressionen och den fortsatta destabiliseringen av Ukraina är ett faktum och tonläget mot så gott som allt som EU företar sig gränsar ibland t o m till det fientliga. 

Och det är i ljuset av allt detta som det är så viktigt att toppmötet i Riga visar att EU:s kurs ligger fast. 

Fokus kommer att ligga på Ukraina, men också på Georgien och Moldavien. De behöver inte minst stöd för att hjälpa till med genomförande av de olika avtalen.

Ryssland har försökt att uppskjuta det fulla genomförandet av dessa, främst med Ukraina, men av detta blir intet.

Värt att uppmärksamma är dock också hur Vitryssland mycket försiktigt försöker att vidga sitt rörelseutrymme. Man vill vara försiktig offentlig med sin kritik av Moskva, men mer privat är klarheten ofta betydande.

I Riga är det inte bara det stora reguljära toppmötet, utan också möten med olika företrädare för civilsamhället liksom för affärslivet. Och för det lettiska ordförandeskapet handlar det utan tvekan om det viktigaste mötet under dess sexmånadersperiod.

Så, vid sidan av allt annat, blir det ett klart fokus på Riga under den kommande veckan.

En kommentar till Vecka med Riga i fokus.

  1. stig2entreprenoren skriver:

    Modernisering av Ryssland är ett svårt kapitel som det verkar. Det går trögt och OS-projektet i Sotji fick Putin köra själv med hjälp av massor av pengar för att få klart. Detta visar att ingenting går att köra effektivt i Ryssland. Projektledarna och metodiken är undermåliga och detta just när myriader av projekt skulle behöva genomföras. Ryssland hänger inte med och i stället för att behöva skämmas bland nu hårt arbetande östliga bundsförvanter så väljer man en hårdare och mer gammalmodig väg. Vad är oddsen för att klara detta?

%d bloggare gillar detta: