Kväll i Belgrad.

BELGRAD: Det tog förvisso sin lilla tid att flyga hit via Istanbul, men mot slutet blev det en vacker resa i kvällssolen längs Donau fram till landning på Belgrads för mig från tidigare år väl bekanta flygplats.

Väl framme här bar det så gott som omedelbart av till informell middag med Serbiens premiärminister Aleksandar Vučić. 

Och det blev en såväl trevlig som intressant kväll med öppna samtal om landets och regionens olika utmaningar. Vi känner ju varandra relativt väl sedan tidigare kontakter.

Serbien är ett nyckelland i denna region, och det är alldeles självklart att vi har ett mycket starkt intresse av dess modernisering och integration med regionen och Europa i övrigt.

Det var ju i Stockholm under en av de sista dagarna av det svenska EU-ordförandeskapet 2009 som Serbiens dåvarande president Boris Tadić lämnade in sitt lands ansökan om medlemsskap i EU.

Den strävan hade vårt starka stöd då, och det svenska stödet har ju inte förändrats av vårt eget regeringsskifte.

I Belgrad sitter nu också en ny regering under stark ledning av av Vučić, och den har ambitionen att komma igång med de konkreta förhandlingarna med EU kapitel för kapitel så snart som möjligt.

Och jag är absolut av uppfattningen att detta vore viktigt. Jag skulle helst se att alla regionens länder kunde fås in i en ”kapitelkonkurrens” när det gäller att steg för steg närma sig det utlovade medlemsskapet i EU.

Om detta talade vi alldeles självklart under middagen, men också om annat.

Att jag har ett intresse av olika bedömningar av den bekymmersamma utvecklingen i Makedonien säger sig självt. Krisen där har många dimensioner, men utan tvekan har den grekiska blockeringen av landets närmande till såväl Nato som EU spelat en påtagligt negativ roll.

I morgon bitti åker premiärminister Vučić till Sarajevo för olika diskussioner där, och det är viktigt att det finns ett tydligt stöd från Brlgtad för Bosniens territoriellas integritet och konstitutionella utveckling.

Att den bosnienserbiske presidenten Dodik åter börjat leka med tankar på en folkomröstning för att dela upp landet är sannerligen inget bidrag till regionens stabilitet.

Och att det bekymrar också här i Belgrad är mycket tydligt. De ansvariga politikerna här har ingenting till övers för oansvariga utspel av den arten.

På konferensen i morgon är det inte minst Serbien och den gemensamma europeiska utrikes- och säkerhetspolitiken som kommer att stå i centrum. Jag är tillsammans med utrikesminister Dacic en av öppningstalarna.

Och här finns det spänningar.

Den serbiske presidenten Tomislav Nikolic stod i lördags på Röda Torget när Serbien som enda europeiska land valt att skicka trupper att delta i Putins parad. Enheter från Armenien och Azerbaijan bortser jag från i detta sammanhang.

Och på fredag har Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov annonserar sin ankomst hit till Belgrad. Det är uppenbart att man vill bygga upp sitt inflytande i detta land och i denna region.

Men detta ligger näppeligen i Serbiens långsiktiga intressen. Det är inte integrationen med Ryssland, utan med EU och den övriga regionen, som måste vara landets huvudväg framåt.

Att det stora South Stream-projektet, som Serbien utlovats stora inkomster av, havererat illustrerar detta så gott som något.

Dock finns det förvisso de som ser annorlunda på den saken, och i Kreml är man förvisso inte främmande för att spela på nationalistiska och anti-europeiska krafter. Och sådana finns förvisso företrädda i det serbiska politiska landskapet.

Men nu handlar det om att se framåt. 

Och att Aleksandar Vučić ser EU-vägen som vägen till stabilitet och tillväxt för såväl Serbien som regimen i övrigt råder det ingen tvekan om.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: