Tåg till Washington.

NEW YORK: Kväll på Manhattan, och jag samlar ihop papper och annat efter dagarna här och inför avfärd tidigt i morgon bitti med tåget till Washington.

Tåg i detta land är kanske inte mycket att skryta med, men denna tre timmars färd har dock sin lilla charm.

Till dessa hör att sakta rulla förbi Old Swede Church i Wilmington i Delaware, som i dag är den äldsta i tjänst varande kyrkan i detta land. Dess ursprung är tämligen uppenbart.

Och just där, fast på andra sidan, kan man titta ner mot den plats där en gång New Sweden, detta rätt kortvariga koloniprojekt, etablerades och där ofta den nybyggda kopian av fartyget Kalmar Nyckel brukar ligga vid kaj.

Sedan kommer jag att passera det Baltimore som nu dessvärre är i nyheterna, och snart vara framme vid Union Station i Washington för mina dagar där.

Och där bär det rätt omedelbart till amerikanska UD och möte med den biträdande utrikesministern för Europa-frågor Victoria Nuland.

Min dag här har dominerats av de diskussioner vi haft hos Council on Foreign Relations i kombinerad regi av ICG och tidskiften Foreign Affairs.

Den som är intresserad kan de huvuddelen av dessa diskussioner i efterhand. Jag skall försöka att lägga upp en länk på Twitter till de intressantare och större panelerna – en del var dock inte öppna på samma sätt.

I går avslutade vi styrelsemötet med International Crisis Group, som ju innebar att vi med dess analytiker och andra inbjudna diskuterade igenom olika konflikthärdar och möjliga strategier framåt.

Och styrkan är ju de breda lokala kontakter och djupa information som ICG ofta har.
Intressant var att när vi hade en diskussion med en högst uppsatt företrädare för Obama-administrationen sade denna att de analyser han får från ICG inte sällan är bättre än dem han har tillgång till i övrigt.

Och om det är riktigt tror jag att det beror på att ICG har som en av sina principer att tala med alla. Stater kan inte alltid göra det, och vissa stater begränsar sig själva mer än andra i detta avseende.

Iran och det nukleära avtalet har alldeles självklart varit en stor fråga i våra diskussioner, liksom möjligheterna för en bredare diplomati också mellan Iran och Saudiarabien i regionen.

För ögonblicket ter det sig inte alldeles enkelt, men förr eller senare måste det komma till stånd. 

Och det har varit åtskilligt Iran även i övrigt här i New York under dagen.
Nere i FN har översynskonferensen för NPT, som jag skrev om tidigare, inletts. Men mest uppmärksamhet fick mötet mellan USA:s Kerry och Iran:s Zarif på det iranska FN-residenset uppe vid Metropolitan Museum.

2 kommentarer till Tåg till Washington.

  1. Ge Nobel Priset till nagon som kan uppfinna en vaccination mot mansklig ondska och ett annat pris for nagon som kan genetiskt manipulera varldens alla myggor sa vi slipper denna massdod fran malaria och istallet after betten blir glada och friska och starkare.

    Ibland kanns det som manniskans livslangd bara ar ca 80 minuter.
    Tid ar ju relativ och 80 ar ju endast en blink.

    ”culling”, ”decimation”, och ”eradication” av var egen art pagar ocksa i de lander som utovar dosstaffet.
    Det kanske ar en bra borjan om dessa ‘kulturer” avskaffar detta extra helvete.?
    Snart kan man inte flyga jorden runt utan att mellanlanda i ett av dessa kvarvarande lander utan risken att bli avrattad genom slumpen.
    Tag later minsann sakrare efter alla senaste katastrofer.
    Varje minut maste av givna 80 maste man se sig om over sina axlar.
    Djavla varld!!!

  2. bildterberg skriver:

    Nulands legendariska telefonmöte med Pyatt för planering
    av lämpliga kandidater till den kommande ukrainska regeringen:

%d bloggare gillar detta: