Lite om försvar och om Finland.

STOCKHOLM: Solig vårsöndag hemma i huvudstaden. Men åtskilligt att både följa upp efter veckan som var och förbereda inför den som kommer.

Den breda försvarsuppgörelse som träffades i veckan som gick kommer säkert att skärskådas i detalj av åtskilliga. Och riksdagens mer detaljerade diskussioner av frågan återstår ju.

Det kommer att kunna sägas såväl att det var en mycket viktig framgång att det var möjligt att i stort sett fördubbla den ökning av anslagen som den rödgröna regeringen hade tänkt sig som att det egentligen borde ha varit mer.

Och bägge påståendena är både riktiga och viktiga.

Men efter den dramatiska neddragning av försvaret som beslutades 2000-2003, och som en mycket bra dokumentär i SVT i veckan beskrev i detalj, sker nu en tydlig fortsättning av det trendbrott vad gäller försvarsanslagen som faktiskt inleddes under alliansregeringens sista år.

Alldeles avgörande, enligt min mening, är att denna nya trend nu etableras för en längre tidsperiod.

Jag hade önskat, i linje med vad allianspartierna lade förslag om för snart ett år sedan, att det kunde ha inkluderats åtagande om beställningar såväl av fler Gripen E-flygplan som en utökning av antalet ubåtar.

Men den möjligheten tror jag dessvärre försvann när ÖB valde att formulera sitt underlag inför försvarsbeslutet på det sätt han gjorde.

Det är lätt att tala om de säkerhetspolitiska utmaningarna i dagsläget, och mycket av debatten hävdar ju om detta, men jag är betydligt mer bekymrad över vad som kan inträffa längre fram – säg perioden mellan 2018 och 2024 – och hade gärna sett tydligare markeringar av nödvändigheten av ökad operativ förmåga i detta perspektiv.

Och då är luftherravälde och kontroll över Östersjön, enligt min mening, av alldeles avgörande betydelse. 

Vad som kommer att komma ut ur den nya utredning som nu tillsätts också om Nato återstår att se. 

Socialdemokraterna fortsätter att vara närmast paniskt förskräckta över varje tendens till att ens tänka på den frågan.

Med rationellt tänkande har detta ingenting alls att skaffa.

Sverige säger ju nu tydligt att vi måste vara beredda att såväl ge som ta emot militärt stöd i olika konfliktsituationer också i vårt närområde.

Detta har upprepats från riksdagens talarstol åtskilliga gånger, och ingår nu i den centrala säkerhetspolitiska liturgin, men med visst undantag för relationen med Finland finns det inga konkreta förberedelser för detta.

Och det ser jag nog som den allra allvarligaste bristen i vår samlade säkerhetspolitik just nu. 

Att reparera den är en mycket viktig uppgift, och att göra det är ju dessutom någonting som tydligt ligger inom gällande säkerhetspolitisk doktrin.

Konkret handlar det om att med andra länder diskutera operativa planer och att göra operativa förberedelser. 

Sker inte detta blir ju deklarationerna i riksdagen bara tomma ord, och vi blir sittande med ett svart hål mitt i vår säkerhetspolitik.

Mer detaljerade diskussioner om denna del av vår säkerhetspolitik är – med all respekt för betydelsen av miljarderna – utomordentligt viktig.

I kväll kommer det alldeles självklart att bli spännande att se hur riksdagsvalet i Finland utfaller, och så småningom kommer det ju också att bildas en ny regering på dess grundval, även om det enligt finsk modell nog kommer att ta sin tid.

Säkerhetspolitiken kom att bli en viktig fråga i valrörelsen, och efter en del konstigheter är det nog mitt intryck att debatten stärkta stödet för såväl att stärka det nordiska försvarssamarbetet som för att hålla dörren till Nato öppen under den kommande mandatperioden.

Men vi lär få avvakta regeringsbildningen för att få definitiva besked på dessa punkter.

Och då bör det ju också ges besked om hur man kommer att utforma den ekonomiska politiken. 

Finland har ett rätt påtagligt behov av ekonomiska reformer just nu, och det trots att landets mer långsiktiga förutsättningar är mycket goda.

Jag ser nu fram mot en vecka som kommer att inledas med några påtagligt hektiska dagar i Stockholm – det har varit lite klent med tid för min del här under de senaste veckorna – innan det på nytt blir en längre period borta.

På torsdag reser jag till Bryssel, och därifrån bär det på fredag vidare till USA för ca tio dagar i New York och Washington med olika engagemang. 

Några dagar in i maj kommer jag att vara tillbaka här i Stockholm.

3 kommentarer till Lite om försvar och om Finland.

  1. Carina Rydberg skriver:

    Hälsa alla. Apropå Finland så dök just den här rullen upp på Youtube:https://www.youtube.com/watch?v=NWEt20DwcmQ

  2. Esa Salmi skriver:

    Som en gammal finsk veteran (fänrik) från förra kriget gör jag som Napoleon en gång och frågar den svenska försvarsministern: ”Hur många stridande Vatikan kan ställa upp?” Jag är nog säker på att även under nästa eveentuella konflikt är Svärge endast villig att ställa upp med yllevantar och hjälmskydd. Finnarna får sköta striden och ofra sitt blod.
    Mannen med gott minne E.salmi

  3. Per Fredö skriver:

    Det lär inte komma ut något om utredningen om Nato, vilken Löfven menar inte ens ska äga rum.

    Skrivningen om detta verkar vara lite oklar och kan tolkas på olika sätt och den åsikt som Löfven har är nog inte den rätta.

    Han sträcker sig inte längre än att om det inte står något om Nato så ska det inte heller bli något att utreda om.

    Även Jan Björklund, som vill ge sken av att försvarsberedningen var ett fiasko hävdar förstås att något om Nato inte skulle vara aktuellt.

    Carl bör rimligen hjälpa övriga allianspartier så att de torpederar Löfven..

%d bloggare gillar detta: