Nu till Minsk.

WARSZAWA: Sitter på flygplatsen här och väntar på anknytningen till Minsk.

Gårdagen och speciellt dess kväll blev fascinerande med såväl det mer offentliga samtalet med Mikael Chordokovsky som den mer privata middag som följde intill tämligen sent på kvällen.

Efter ett decennium i den ryska fängelsearkipelagen är han en man som reflekterar åtskilligt över sitt land och dess framtid.

Medan de allra flesta ryssar jag träffar i dessa dagar målar en mycket mörk bild av tillståndet och de omedelbara utsikterna tar Chordokovsky det lite längre perspektivet och landar i att det finns ljus i slutet av tunneln.

Men, som han sade, vi bör nog leva hälsosamt för att vara säkra på att få uppleva det.

Om vi sedan levde upp till den devisen är väl en mer osäker fråga.

Nu befinner jag mig i alla fall på väg till Minsk för ett kort besök i det kanske minst kända av länderna i vårt närområde. 

Mina kollegor i gruppen från ECFR har varit där och fört olika samtal sedan i går kväll, och för mig blir det att plocka upp deras intryck innan vi fortsätter olika samtal under eftermiddagen och kvällen. 

Någon avgörande förändring i landets auktoritära politiska system är nog dessvärre inte att vänta under den allra närmaste tiden. Utgången av höstens presidentval kommer knappast att bli någon nagelbitare.

Men landet kämpar med tydliga ekonomiska problem. 

Ett icke reformerad ekonomi skapar ett allt tyngre beroende av olika typer av subsidier från Moskva, och det samtidigt som krisen i Ukraina och den ryska revisionismen leder till att man tydligare vill markera att man företräder en egen linje och inte alltid går i de förberedda ledbanden.

Man är förvisso med i den s k Euroasiatiska unionen, men fungerar gör den näppeligen, och tillsammans med Astana är det tydligt att Minsk försöker bromsa Moskvas ambitioner att ge unionen mer politiska funktioner och möjligheter.

En försiktig och begränsad uppmjukning av relationerna till EU är en viktig del av denna bild, liksom olika tydligare markeringar av olika delar av Vitrysslands egen och självständiga identitet.

Och det är ett land med en historia annorlunda än Rysslands.

Gemensamt har man inte minst förstörelse och lidandet under andra världskriget, som kom att drabba det dåvarande sovjetiska republiken mycket hårt.

Men längre tillbaka i tiden tillhörde de område som i dag är Vitryssland snarare den litauiska och polska kulturkretsen. Det var först mot slutet av 1700-talet som det ryska imperiet som ett resultat av den andra delningen av Polen kom i besittning av dessa territoriet.

Och Vilnius är den huvudstad som ligger Minsk farligt närmast i geografiska hänseende. 

Jag skall kontrollera statistiken, men jag vill minnas att Vityssland brukade vara det land som hade flest Schengen-viseringar till EU per invånare än något annat. I mycket hög grad handlar det om att åka till Vilnius.

Men om allt detta kommer jag att veta mera efter besöket – nu går strax planet.

3 kommentarer till Nu till Minsk.

  1. stig2entreprenoren skriver:

    Fråga gärna hur man ser på nyttan av Rotarys etablering och spridning i landet som inleddes för ca 10 år sen?
    Däri fanns även en ”samkörning” av Polen, Vitryssland och Ukraina för ökat utbyte.

  2. […] ett blogginlägg inför resan till Minsk visar också Bildt att han lika lite som sin efterträdare på […]

  3. Helena Palena skriver:

    Varför sätter du punkt i rubrikerna? Det är fult. Så gör man inte. :-)

%d bloggare gillar detta: