Riyadh, Minsk och Kiev

STOCKHOLM: Att sommartiden infinn sig i dag på morgonen var ju utomordentligt välkommet, men budskapet verkade denna helg inte riktigt ha trängt fram till de makter som möljligen har ansvar för vädret.

Men det är, har vi alla lärt oss, sådant som man får leva med.

Den mer omedelbara och ytliga krisen mellan Sverige och Saudiarabien förefaller nu att vara överstånden i och med att man där accepterat vad man valt att beskriva som en ursäkt från Sveriges regering.

Det närmare innehållet i framför allt statsministerns brev är inte känt, men det är nog ett högst rimligt antagande att det har såväl ett annat tonläge som ett annat innehåll än en del tidigare uttalanden i denna fråga.

Och tydligen var det tillräckligt för att Riyadh skulle finna det möjligt att med sin optik se det som en ursäkt.

Förhoppningsvis kan vi därmed återgå till vad vi var, nämligen en möjlighet till dialog och samarbete i olika frågor.

Att det finns de där vi skiljer oss åt är alldeles tydligt och knappast någon nyhet, men kanske har det genom de senaste veckornas tumult blivit tydligt att det finns också andra intressen.

Vart det lider kommer det kanske att vara möjligt att öppet redovisa allt som hänt och sagts i denna kris, men det skulle jag tro kommer att ta ett tag.

Den del av krisen som jag nu hoppas också är avvecklad är stoppet för viseringar av svenska affärsmän. Jag utgår från att så är fallet.

Denna helgs allra viktigaste dramatik är dock den som just nu utvecklas i Lausanne i samband med att man nu är bara timmar från den stupstock man satt för de nukleära samtalen med Iran.

Allt tyder på att man är mycket nära en uppgörelse, men nära skjuter ingen hare, och den sista distansen i överläggningar som dessa brukar alltid bjuda på dramatik.

Men det vore ett allvarligt misslyckande för alla inblandade om man inte lyckades att överbrygga de sista hindren.

Kringatmosfären lämnar förvisso en del övrigt att önska.

Yemen:s till Ryiadh utlokaliserade premiärminister, som i och för sig hade avgått för ett tag sedan, beskriver de s k Houti-rebeller som tagit makten i Sanaa som föga mer än iranska agenter. Och från Tel Aviv förklarar premiärminister Netanyahu att det avtal man möjligen närmar sig är värre än vad han hade anat.

Men samtidigt förefaller det tydligt att de bägge presidenterna i Washington och Teheran satsat betydande kraft på att, trots det motstånd de möter, verkligen få en överenskommelse till stånd.

Inom ett dygn eller så får vi närmare besked.

Då vet vi också mer om utfallet av det viktiga presidentvalet i Nigeria. Valförfarandet fick ju utsträckas till denna dag p g a tekniska brister i systemet.

Men såväl resultatet som reaktioner på det kommer att vara viktigt.

För min del blir det nu en lite mer resande period.

Men i morgon är jag i alla fall kvar här i Stockholm framför allt för en offentlig diskussion på kulturhuset om Ryssland med Mikkhail Khodorkovski.

Det var han som insisterade på att han ville ha det offentliga samtalet med mig.

Från och till har vi ju haft kontakt genom åren – med tydligt undantag för det decennium då han satt fängslad.

På tisdag blir det mera österled när jag åker med en grupp från European Council on Foreign Relations på en resa först till Minsk i Vitryssland och sedan till Kiev i Ukraina.

I Minsk har jag av lätt insedda skäl inte varit på decennier. Som utrikesminister var det närmast omöjligt.

Det är presidentval där i höst, och det finns skäl att i denna nya europeiska situation få en lite bättre bild av olika stämningar i detta ju tydligt auktoritärt men inte nödvändigtvis Kreml-entusiastiskt styrda samhälle.

Från Minsk fortsätter vi till Kiev, och där kommer jag att vara för olika samtal till arla på långfredagens morgon. Att det finns åtskilligt att samtala kring behöver knappast påpekas särskilt.

Sedan blir det faktiskt påsk och några dagar i Tabiano i norra Italien.

Dit har i alla fall våren kommit – och det med besked. Jag ser att prognosen för i morgon är 22 grader och strålande sol.

2 kommentarer till Riyadh, Minsk och Kiev

  1. Olov Gunnarsson skriver:

    Det spelar visst ingen roll hur mycket åsikter du har Carl, det blir bara mer och mer krig i världen. Det enda som räknas i slutändan är ren militär slagkraft, den som vinner får rätt helt enkelt.

  2. Ha en riktigt skön tid i Italien, det är du värd.

%d bloggare gillar detta: