Och nu Yemen i fokus.

BRYSSEL: Efter några produktiva dagar hemma är jag nu som hastigast tillbaka här i Bryssel.

Närmast ligger att deltaga i en diskussion som ECFR har om våra relationer i olika avseenden till det snabbt växande Asien.

En del av detta kom vi ju att diskutera också under Brussels Forum här under den föregående helgen, men ämnet är viktigt och tenderar ju dessvärre att komma lite i skuggan av de mer omedelbara utmaningar vi står inför med Rysslands revisionism och de successiva sammanbrotten i söder.

Och bland de olika satsningar som ECFR gjort och gör tillhör den om Asien en av de framgångsrikaste.

Den mera omedelbara uppmärksamheten nu ligger annars på den av Saudiarabien ledda interventionen till stöd för Yemens legitime president. 

Frammarschen för Houti-rebellerna, med stark förankring i landets nordligare delar och sedan i september med huvudstaden Sanaa under sin kontroll, har självklart setts med den allra största oro inte minst i Riyadh men också i regionen i övrigt.

Här ses mycket i perspektivet av motsättningen till Iran, och att Houti företräder en version av shia ger omedelbart frågan denna dimension. 

När jag i höstas råkade träffa Yemens utrikesminister var han dock snarare angelägen att tona ner den delen av den interna konflikt som ju har djupa rötter och i olika versioner pågått under en lång tid.

Någon ensidig militär lösning finns knappast, och sannolikt skall de flyganfall som nu genomförts av en bred koalition med stöd av också USA snarast ses som en mycket allvarlig varning. 

Ett totalt maktövertagande av Houti är man inte beredd att acceptera, och det förefaller heller inte sannolikt att ett sådant temporärt eller framför allt varaktigt skulle vara möjligt. 

En återgång måste ske till de samtal och ansträngningar att få till stånd en överenskommelse om landets politiska styre som ju kröntes ned framgång 2013 men som nu således fallit samman totalt.

Och en sådan överenskommelse måste självfallet fullt ut inkludera alla de ledande grupperingarna i landet.

Om EU kan spela en roll i dessa ansträngningar är svårt att bedöma i dagsläget, men uteslutet är det inte. 

GCC-staterna är viktiga aktörer med Washington och London som stöd, men det kan komma att behövas insatser av också stater som Oman med de bättre förbindelser till Iran som man har.

Yemen är ett land som snabbt befolkning och en tydligt försvinnande ekonomisk bas om man ser till den oljeproduktion som hitintills genererat i alla fall vissa intäkter. Också en så avgörande resurs som färskvatten håller på att bli en påtaglig bristvara i landet.

Här har klassiska Al Qaeda länge haft en av sina uthålligaste och farligaste operationer – AQAP – och USA har också haft specialstyrkor på plats i landet för att bekämpa dem, med insatser också från den amerikanska basen i Djibouti inte långt därifrån.

Hur detta nu kommer att utvecklas återstår att se. 

Houti är än mer bestämda i sitt motstånd mot Al Qaeda, och har varit aktivt engagerade i kampen mot dem i landet. 

Men ett sönderfallande och stridande Yemen ger självfallet såväl Al Qaeda som Daesh, som ju tog på sig ansvaret för självmordsattackerna mot moskéer i Sanaa nyligen, ökade möjligheter.

Och till den oro som detta leder till skall självfallet läggas oron för säkerheten i det tränga Bab-el-Mandeb sundet in till Röda Havet. 

Blir det osäkert där drabbas omedelbart Suez-kanalen, och med den en synnerligen viktig inkomstkälla för Egypten.

Det är således många intressen som löper samman i de strider och det sammanbrott vi nu ser i Yemen. EU kan inte bara vara en åskådare.

8 kommentarer till Och nu Yemen i fokus.

  1. […] Och nu Yemen i fokus. […]

  2. berserken skriver:

    Bab-el-Mandeb sundet i Persiske gulfen blir ikke usikkert, det er det allerede. Og det takket være de seneste dagers rakettangrep mot saudi arabiske militærforlegninger pg oljekilder utført av Iran-støttede shi-muslmske jemenittiske Houti-rebeller.
    Nei stuasjonen der nede ser ikke bra ut, og spesielt ikke etter at sunnimuslimske Saudi Arabia nå har startet å gjengjelde ilden med et tett bomberegn over Jemen.
    MEN, som kjent er den enes død – en annens brød. Ojeprisen er jo nemlig nettopp begrunnet av disse urolighetene – på full fart oppover mot gamle høyder.

  3. hannaseldee skriver:

    Hej Carl, hur känns det att Margareta har lyckats med något inte du har som utrikesminister?
    Enat israelerna och de arabiska länderna, iallafall i en fråga!
    Att Sverige inte är en framtida samtalspart i någonting ;)
    Man måste ju erkänna att det är lite krut i na / mvh Hanna 20år

  4. Jemen heter landet på svenska.

  5. Miroslav Patocka skriver:

    Carl Bildt!
    Jag tycker du ska ägna dig mera åt inrikespolitiken än hur är det i Jemen.
    Och då vill jag fråga:Varför gnäller dina partikamarater över sossebudgeten? Vad väntade de sig?
    Först släpper dem fram en vänsterregering tack vare Reinfeldt doktrínen och s.k.decemberöverenskommelsen
    och nu gnäller dem!
    SAP får minst fyra eller kanske åtta år på sig för att slå sönder allt som borgarna har byggt upp! Var
    det värd priset Carl Bildt, för att isolera SD? Och så envisar man med en flyktningspolitik som i verkligeheten är en invandringspolitik och som har redan kolapsat.Det blir säkert bättre , när 350 000 nya kommer till!
    Man har en unik situation i den demokratiska världen att ha en svensk minoritregering som regerar och saknar samtidigt
    majoritet i parlamentet!Decemberuppgörelsen kallas(enl.KD) för den förlängda armen av den svenska parlamentarismen!
    Jag skulle kalla det snarare för en bruten arm!
    Den svenska politiken har aldrig varit så tokig som den är nu! Och ditt parti har bidragit till det
    stort!Om jag vore en borgelig väljare,så skulle jag känna mig nu som en idiot!

  6. flyktingar skriver:

    I 2000 år har svenska kyrkan dolt sin svartsjuka gentemot juden i svartmålning av denne – för judens kärleksrelation till Gud och Guds ord, se nedan*.

    Idag har en del av svenska vänstern – vänsterteologerna – tagit över kyrkans hatiska retorik gentemot juden, i svartmålningen av Israel. De har blivit det nya prästerskapet. Idag drivs svenska kyrkan inte av kärleken till Gud utan av hatet gentemot Israel. Idag dikterar denna missunnsamma svartsjuk även Sveriges utrikespolitik. Hur kan något gott komma ur detta, Carl?

    *) Den judiska bibeln – våra ”farfars praktiska råd” – har förvrängts i översättningarna från originalskriften och kompletterats med ett ”nytt testamente”. Så har exempelvis judarnas namn på Gud – som egentligen betyder Gudskärlek – kristendomen gjort till sin. Jämför: JeHoVa (=judarnas Guds namn) med AHaVa (=kärlek på hebreiska) och läs därefter Paulus lovprisande av kärleken (=Gud) i ”Kärlekens lov”. Inom judendomen är det för övrigt förbjudet att uttala Guds namn (JeHoVa=kärleken) för att det inte ska förlora sin laddning. Därför säger man istället ”Namnet” HaShem i dagligt tal och vid religiösa tillfällen ”Herren” Adonai.

  7. bildterberg skriver:

    ”Den mera omedelbara uppmärksamheten nu ligger annars på den av Saudiarabien ledda interventionen till stöd för Yemens legitime president. ”

    Intressant effekt av enkel substitution:

    ”Den mera omedelbara uppmärksamheten nu ligger annars på den av Ryssland ledda interventionen till stöd för Ukrainas legitime president. ”

%d bloggare gillar detta: