Kriser med och i Mellersta Östern.

BRYSSEL: Efter att ha tagit det påtagligt arla morgonplanet från Bromma har jag nu anlänt hit i akt och mening att på sedvanligt sätt deltaga i årliga stora Brussels Forum.

Det blir diskussioner och informella samtal om åtskilligt, och jag står i år i det officiella programmet för att dels diskutera Europas roll i dynamiken i Östasien och dels säkerhetsfrågor i det vidare Östersjö-området.

Hemma i Stockholm är det alldeles självklart den eskalerande konflikten mellan Sverige å den ena och Saudiarabien och arabvärlden å den andra som dominerar. 

Och det med all rätt.

Redan innan man hade lyckats att förvandla detta till den allvarliga kris den i dag är skrev jag på denna plats utförligt om innebörden av det militära samförståndsavtalet med Saudiarabien och betydelsen av att den frågan hanterades på ett korrekt sätt.

Så blev det, som bekant, inte – för att uttrycka saken försiktigt.

Och nu är vi där vi är. 

Jag har absolut ingen anledning att strö salt i såren – det handlar om en kris som skadar Sverige och där såväl det utrikespolitiska som ekonomiska priset riskerar att bli betydande.

Ingen kan glädjas över detta.

Sveriges utrikespolitiska möjligheter i denna region kommer nu att vara tämligen begränsad. Och jag har redan tidigare varnat för att underskatta de ekonomiska konsekvenserna för export och företagande.

Fokus för vår politik i regionen kommer nu med nödvändighet att ligga på att försöka att begränsa skadeverkningarna på sikt av den kris som vi just nu är mitt uppe i. 

Och de ansträngningarna har vi alla en skyldighet att försöka att medverka i.

Att säga att regionens framtid underlättats av resultatet av parlamentsvalet i Israel i tisdags vore nog inte korrekt. 

Motsatsen tror jag dessvärre snarare kommer att bli fallet.

Premiärminister Benjamin Netanyahu och hans Likud-parti klarade sig genom en cynisk slutoffensiv som spelade hårt på rädsla och fördomar, också riktad mot det egna landets palestinska befolkning.

Rakt på sak sade han också att han skulle göra vad han kunde för att motverka bildandet av en palestinsk stat och därmed förverkligandet av den fredslösning som så gott som hela världen i övrigt stöder.

Enda undantaget är väl Iran, som säger att man vill ha en stat som omfattar alla som bor och lever i området, även om man kvalificerar med att säga att man är beredd att acceptera den lösning som palestinierna själva kommer fram till.

Men lite paradoxalt är således att det nu är ledarna i Teheran och ledaren i Tel Aviv som är de som motsätter sig en tvåstatslösning.

De första för att de inte erkänner Israel och vill se en storstat mer palestinsk majoritet, den senare för att han vägrar att se ett Palestina och därmed tvingas till en närmast evig ockupationspolitik.

Att han efter valet försökt att något modifiera sitt uttalande förändrar tyvärr föga. Det han sade i valrörelsens slutskede stämde tyvärr väl med den ordkunskap politik han drivit under de senaste åren.

Med all sannolikhet kommer detta nu att leda till att palestinierna kommer att accelerera sin diplomatiska och legalistiska offensiv mot Israel och ockupationspolitiken, och den israeliska reaktionen på detta riskerar i sin tur att förvärra situationen på de ockuperade områdena med de konsekvenser detta kan komma att få.

Hur USA kommer att reagera blir den kanske viktigaste frågan.

Hitintills är det USA:s veto som har förhindrat FN:s säkerhetsråd att fatta beslut om grunderna för en fredslösning, men det skall inte uteslutas att detta nu kommer att förändras.

President Obamas vilja att alltid rädda en israelisk premiärminister som gör sitt yttersta för att sabotera hans politik har sannolikt sina gränser.

Och kanske är detta ett av de få sätt som nu står till buds för att försöka att påverka utvecklingen. 

Alldeles säkert är president Obama frestad att ta detta steg, men lika säkert är att Israel skulle kunna mobilisera ett betydande inrikespolitiskt motstånd i USA i mot det.

Arbetet i den s k kvartetten – med EU, USA, Ryssland och FN – kommer i detta läge att bli viktigt. Och den EU-position som vi ju arbetade fram under det svenska ordförandeskapet 2009 borde kunna bli den linje som kvartetten i dess helhet samlas kring.

För Sveriges del innebär väl det israeliska valresultatet att våra möjligheter kommer att vara fortsatt beskärda. 

Det formella svenska erkännandet av Palestina har visserligen inte följts av utnämning av ambassadör och andra steg som brukar höra till, men jag tror knappast att detta minskat Israels skepsis mot vår politik.

Och denna innebär ju betydande begränsningar t ex vad gäller möjligheter att avlägga högnivåbesök i de palestinska områdena.

Som utrikesminister besökta jag Ramallah, Nablus, Hebron och Gaza, för att nu bara nämna de större palestinska städerna, men detta var de facto bara möjligt med viss tolerans och hjälp från också israelisk sida. 

Den finns knappast i dagens situation med de konsekvenser detta riskerar att få. 

I dagarna fortsätter vid Genève-sjön de avgörande överläggningarna med Iran i den nukleära frågan, och om detta har jag ju skrivit åtskilligt. 

Jag har i dagarna också skrivit en s k syndikerad artikel för internationell press i frågan.

Men nu är det Brussels Forum som gäller för mig. 

I eftermiddag börjar våra diskussioner.

Då blir det såväl Zbigniew Brzezinski som Federica Morgherini och Jens Stoltenberg. Och i kväll dessutom Cecilia Malmström.

14 kommentarer till Kriser med och i Mellersta Östern.

  1. Lars Ek skriver:

    Israel har väl en Israelisk befolkning (däribland israeliska araber) – den palestinska befolkningen lever såvitt jag förstår i Palestina

  2. bildterberg skriver:

    Tips: Kör en sökning (t.ex. google) på följande citat:

    ”America is the golden cow and we will suck it dry chop it up and sell it off piece by piece by piece until there is nothing left”

    Det är inte så svårt att gissa vems uttalande det är fråga om.

  3. Hej Carl – en bra artikel men försök hålla i svenskan. Det heter ”idag”, ikväll” etc inte ”i dag” osv.

  4. Du kan inte sitta dar och babbla pa detta satt, du maste ju som gammal erfaren diplomat i forsta hand och som tidigare Statsminister och senaste Utrikesminister bista sittande Regering med dina basta rad till dem pa ett aktivt satt att lagga upp en strategi som ar konstruktiv for alla parter och givetvis da for den Svenska Staten oavsett vem som nu tillfalligvis sitter hogst pa pyramiden.
    Det ar minsann nagot man kan forvanta sig av dig, gode man!
    Enligt dig ar det bradskande och darfor kan du inte sitta och plocka politiska poang framtill ett nytt val om fyra ar.
    You know what I mean!
    http://www.newstime2014.com/2015.html

  5. Sen kan du val oppna din kommentering for ammars ar det val ingen god idee att lasa dina asikter heller.
    Ingen vill val vara diskriminerande i detta vackra samhalle som Sweden som sa mycket tjatar om ett demokratiskt interaktivt mal.
    Varken Kulturministern eller Statsministern besvara korrespondens som ni trots allt gjorde som en princip.
    Denna tystnad galler ocksa flera av vara Staliga Institution som bara for att namna nagra fa:
    http://www.modernamuseet.homestead.com/
    Jag kanner lukten av ”insider trading” i hogsta grad.

  6. stig2entreprenoren skriver:

    Salt i såren.
    Kan det nu vara så att någon därute, kvinnor, män, ungdomar, i Egypten, UAE, Bahrein eller Saudi nu börjar fråga sig varför Sverige som är så framåt, så kloka, så internationella gör så här?
    Varför blir det sån uppståndelse, såna skriverier? Fler blir nyfikna på vad som sägs i USA där unga tycker att det Sverige säger är bra och att någon äntligen vågar ryta till, att inte krypa pga av oljan.
    Hoppas detta är början på en folklig protest underifrån i arabvärlden som handlar om föråldrade system, gubbväldet, mänskliga rättigheter och kvinnoförtryck.

  7. An alliance of the non-allied is in place as a Sign of Peace. Sweden, Switzerland, Finland, Southern Irland, Island, Austria, Panama, Turkey to which may be added countries neutral in the past. Are in a position to exert economical sanctions and other steps on any country that would infringe upon their respective sovereignty. In the Spirit and Service of Peace through buffering antagonistic geopolitical blocks.

    Sign of Peace

  8. Vad är ditt uppdrag, och till vilka, är ditt uppdrag i politiken idag?

    Hälsningar

    /Gunnar Svensson
    +46 529 20 70

  9. bildterberg skriver:

    En del kommentatorer här kanske kommer ihåg pseudonymen
    ”leewanta” vars skarpa och dräpande kommentarer kunde
    avnjutas på denna blogg. Här är ett par artiklar om ambassadör
    Lee Wanta som kan vara av allmänt intresse:

    http://www.veteranstoday.com/2014/09/17/puppetgate/
    http://www.veteranstoday.com/2014/10/22/puppetgate-the-continuing-saga/

    Här är hans egen blogg:

    http://wantarevelations.com/

  10. Var eller vad du kommuniserar nu via epost tittar val den nya regeringen pa eller laser forst av alla.
    Det hjalper inte att stanga av kommenteringen m.a.o.

  11. Kachina skriver:

    Mycket bra och tydlig sammanfattning Carl, men överdriv inte den diplomatiska krisen. Kapitalet och affärerna lever i sin verklighet och berörs bara tillfälligt av känslomässig politik.

    Det har länge varit uppenbart att de problem kring mänskliga rättigheter i ”moderna” och betydelsefulla länder som finns i stater med ett primitivt statsskick, en dag skulle komma upp till ytan och bli en explosiv fråga för världen.

    Det är dags nu att dessa stater inser att deras metoder inte längre kan accepteras av omvärlden. Det gäller för Sverige att stå fast, inte vika sig en millimeter, med resultat att allt fler och större länder ansluter sig till den linjen.

    Ty, politiker i de tongivande länderna sitter kvar bara så länge som de anpassar sig till den stora massans syn på humanitet och rättvisa.

  12. Kachina skriver:

    Inom den stora massan pågår nu en snabbt växande insikt att det finns en ”röta” i världsfinanserna och en tro på att politiken lägger sig platt för en liten finansiell elit som kontrollerar världsfinanserna.

    Vissa formuleringar i ITTC-avtalet får många av oss ”vanliga” människor att fråga sig om de politiker som företräder folket saknar vanligt bondförnuft.

    Alltså, inte hör vi i den stora massan inte till den intellektuella eliten, men så dumma i huvudet är vi inte att vi skriver under ITTC-avtalet som det nu är formulerat, gör oss till slavar under företagen och världsbankirerna.

  13. berserken skriver:

    Det er ikke ofte jeg er uenig i nesten alt hva Carl Bildt skriver i et blogginnlegg, men akkurat her er jeg altså det.

    Jeg mener nemlig at Sverige virkelig har markert seg internasjonalt under de siste månedene. 1) Først ved å godkjenne Palestina og opprette dipolmatiske forblindelser med landet, og 2) med å ha en offentlig bebbatt om å avslutte forsvarssamebeidet med diktaturet Saudio Arabia, sa,t 3) utenriksminister Margot Wallströms uttalende om Saudi Arabia – noe som bidro til at hennes tale på Araberforbundet ble blokkert.
    Så i stedet for å motta Araberforbundets ros for Sveriges godkjennelse av staten Paelsina, så ble hun sterkt kritisert for å ha fornærmet Saudi Arabia.

    Nå er jeg selv venn av Israel og medlem av norske ”MIFF – Med Israel For Fred”. men allikevel tror jeg Sverige (som den første riktige demokratiske staten i verden) gjorde rett i å godkjenne staten Palestina. Og at det var rett å anerkjenne Palestina ser nå også ut til å underbygges ved at flere EU nå vurderer å følge etter Sverige i dette.
    Altså en type prestigetung ”follow Sweden effekt” som ikke er helt uffent for lille Sverige å gang å føle, på det utenriksplanet.

    Nå sier det seg vel selv at et land som Palestina, som ikke kan overleve uten bidrag fra verdenssamfunnet, som står helt uten eget militær og politistyrke – og som dessuten relativt frivillig huser en islamsk terroristorganisasjon /(Hamas) i sin midte. Et sådant land kan vel ingen kalle en selvgående nasjon per i dag.
    og i så måte har kritikerne mot Sveriges godkjennelse av staten Palestina, rett.

    Nå er det imidlertid ganske enkelt for et land som Palestina å fortsette å opptre som en rørverstat så lenge bare et fåtalls andre tvilsomme røverstater har godtkjent landet som suveren stat. Men med Sveriges (og forhåpentligvis også flere EU lands) godkjennelse av staten Palestina, så gir dette tunge føringer for å ta grep for å få gjennomført flere demokratiske endringer innad i landet.

    Sverige og eventuelle andre EU-land, som godkjenner staten Palestina, vil nok kreve at politisatyrken deres ikke lenger er en delvis frittstående milits, samt at terroristorganisasjoner som Hamas enten flytter ut av landet, eller helt avvikler sin militære del.
    Og på grunn av mulighetene til sådanne påvirkninger av livet go samfunnet i Palestina, er det nesten en nødvendighet at landet blir anerkjent som suveren stat av andre demikratisk styrte stater i verden.

  14. flyktingar skriver:

    Islamiska staten, Al Quaida, Hamas, Hizballah, totalitära stater (Egypten, Jordanien), sönderfallande stater (Libyen, Syrien, Jemen, Irak) religiösa diktaturer (Saudiarabien, Gulfstaterna). Iran söndrar för egna syften. Sunni och Shia bekämpar varandra överallt. Kort sagt: Mellanöstern står i brand efter många årtionden av svenskt engagemang i området. Enda landet som är i ordning är Israel. Än så länge. Det ”feministiska” UD ser nu uppenbarligen som sin huvuduppgift att få kaoset (IS, Hamas och Al Quaida) att sprida sig även till Golanhöjderna, Västbanken och Jerusalem.

%d bloggare gillar detta: