Helsingfors, Stockholm och Bryssel

STOCKHOLM: En härlig förvårsöndag, och självklart att också försöka att njuta lite av det goda vädret.

Veckan som kommer blir för min del en vecka blandad mellan Helsingfors, Stockholm och Bryssel med olika samtal och aktiviter med den europeiska utrikespolitiken i centrum.

I Helsingfors i morgon och på tisdag har vi styrelsemöte med European Council on Foreign Relations, och tillsammans träffar vi på tisdag också utrikesminister Erkki Tuomioja.

Men jag passar självfallet på att ha också en del andra kontakter när jag är i den finska huvudstaden. Om jag hinner med också ett sedvanligt besök på Akademibokhandeln återstår att se.

Efter två dagar hemma blir det så mot slutet av veckan dags för årliga stora Brussels Forum som ju samlar ledande tänkare, tyckare och aktörer från främst Europa och USA till några dygn av samtal och diskussioner i olika frågor.

Men det viktigaste som händer denna vecka är nog främst samtalen i Lausanne mellan främst USA och Iran om den nukleära frågan. Slutet av mars har ju satts som slutpunkt för dessa ansträngningar.

Viktigt i det sammanhanget blir också mötet i Bryssel med Irans utrikesminister Zarif och de europeiska utrikesministrar som i övrigt deltar i dessa samtal.

Där kommer med all sannolikhet frågan om avvecklingen av sanktionerna vid en överenskommelse att bli mycket viktig. 

Här har Europa all anledning att ligga på framkant. Vi har ett påtagligt strategiskt intresse av att satsa på en gradvis normalisering av och med Iran.

Här kommer det att krävas mycket av diplomati. Och det är ju inte uteslutet att Europa skulle kunna ligga på framkant också när det gäller att stimulera den dialog mellan Iran och Saudiarabien som är viktig för att kunna förhindra att olika konflikter i regionen förvärras.

På tisdag är det så val till Knesset i Israel, och skall man tro de sista av de opinionsundersökningar som publicerats har premiärminister Netanyahu och hans parti Likud förlorat mark under slutskedet, och det förefaller just nu inte osannolikt att det blir den s k zionistiska koalitionen under Isaac Herzog och Tzipni Livni som blir största parti.

I så fall återspeglar det sannolikt till stor del ett missnöje med interna förhållanden i Israel, men innebär ju samtidigt att skrämselpropaganda med Iran och allt annat tydligen inte har fungerat. Och det har måhända sin betydelse för den kommande israeliska politiken.

Veckan innebär ju också möte med EU:s stats- och regeringschefer med diskussion om attityden mot Ryssland, men måhända också med viss diskussion om vad som egentligen kommer att hända med Grekland. 

Landets vänsterpopulistiska regering, med sitt högerextremistiska inslag, förefaller att köra landet mot avgrunden.

På onsdag är det ett år sedan president Putins triumfatoriskt nationalistiska anförande i Kreml ok annekteringen av Krim, och säkert kommer man i landets allt mer bekymmersamma situation att göra vad man kan för att påminna om den triumf man anser att Krim-erövringen innebär.

Vad som egentligen händer bakom Kremls höga murat vet vi i dessa tider inte så mycket om, men allt tyder på att spänningar och motsättningar har skärpts i alla fall sedan mordet av Boris Nemtsov. 

Ryktena har som bekant varit många, men det ända som är riktigt säkert är att läget absolut inte varit normalt i maktens högre cirklar i Moskva under den allra senaste perioden.

Men sannolikt kommer olika händelser och uttalanden under de kommande dagarna att bidra till lite mer av klarhet om vad detta kan tänkas komma att innebära för landets politik.

6 kommentarer till Helsingfors, Stockholm och Bryssel

  1. winnif skriver:

    Grattis till popularitetssiffran i SvD, 74 procent!

  2. winnif skriver:

    Det där kanske var wishful thinking, 47% vill ha dig till utrikesminister, vackert så!

  3. Tack för Nyhetsbrev

    Ja, en viss oro över Vladimir Putins frånvaro. Förhoppningsvis får det sin förklaring under morgondagen.

    Jag önskar Carl Bildt en angenäm och givande vecka.

  4. berserken skriver:

    Ja det er mye dritt å erfare i verden i dag, Carl Bildt.
    Som nordmann er det derfor betydelig mer gledelig å få erfare at sist fredag passerte verdien i det norske oljefondet (Statens Pensjonsfond – Utland) nå 7000 milliarder NOK.
    I klarteekst betyr dette at fondet nå nærmer seg en verdi på 1,4 millioner kroner per nordmann. Og fondet er nå også betydelig større enn alle Folketrygdens fremtidige forpliktelser til alderspensjoner.
    Godt å vite dette for en norsk 69-åring som undertegnede – som planlegger å gå i pensjon en eller annen gang før fylte 85…:-)

  5. …glom inte London acksa:
    Om jag vore Julian Asange skulle jag begara en skottsaker glasvagg innan ”forhor” med svensk aklagare och bara ansiktsmask samt laboratorie skyddshandskar och ej heller fingra pa nagra objekt som pennor och dylikit under forhor med vedergallande vederborande svensk/amerikanska huvudjagare.
    Det handlar ju om ett samtal ett forhor och inte om ett i det narmaste kirurgiskt ingrepp.
    En handskakning med sallskapet kan mycket val kosta ens liv.
    USA slickar sig om munnen nu kan man tanka sig.
    Milda makter hur illa moder Sverige stallt till det !

  6. Vad gäller diplomatin är den inte alltid så lyckad. Ukraina där Putn fått härja fritt är bara ett exempel och alla avtal bry han sig inte om.

    N

%d bloggare gillar detta: