Stimulerande i Köpenhamn.

KASTRUP-ARLANDA: Det blev en utflykt till Köpenhamn i dag för att på ett stort möte diskutera olika globala utmaningar med bland andra f d EU-kommissionären Connie Hedegard.

Men vi känner varandra väl sedan långt tidigare. För publiken berättade hon historier on vad jag sagt på ett möte i Paris 1990. Och det var ju vid det här laget ett tag sedan. 

Nu talade Connie engagerat och kunnigt om de globala klimatutmaningarna, och jag försökte göra detsamma om spänningen mellan geopolitik och globalisering i den farligare tid som vi nu kommit in i.

Intresset var i alla fall stort. 

Till det mest givande under min tid i politiken har faktiskt hört olika delar av det nordiska samarbetet. 

Vi är samhällen och länder som behöver veta hur nära vi är varandra, men också lära känns varandras olika identiteter och historia. 

Och i det europeiska och internationella arbetet var samhörigheten i den nordiska kretsen alltid en viktig styrka.

Ibland har jag en känsla av att insikten om detta har försvagats under senare år. Om det förr var en självklarhet att alla ledande politiker i Norden deltog i Nordiska Rådets sessioner är det tyvärr inte längre fallet.

Måhända är vi svenskar de största syndarna i detta sammanhang. Övriga nordiska länder följer bättre med vad som händer i Sverige än vad de allra flesta hos oss bryr sig om vad som händer i de övriga nordiska länderna. 

Köpenhamn verkar ligga långt borta från Stockholm. För många verkar det mest var en inspelningsplats för TV-serier. Och i media framställs dansk politik ofta som trångsynt och provinsiell.

Men så är det inte. Danmark är en imponerande global handelsnation. Maersk är ett företag som når varje hörn av världen. Och även om samhällsdebatt ibland har en annan nyans än hos oss är den ofta spännande och intressant.

Någon gång senast i september i år går man till val till folketinget. Fortfarande är det lite oklart när – drottningens 75-årsdag är hur som helst någonting som måste respekteras.

Det har inte varit en alldeles lätt tid för Helle Torning-Schmits lätt brokiga koalitionsregering. 

Och att man efter retorik till vänster lade den ekonomiska politiken på väsentligt sundare kurs kom inte att uppskattas av de socialdemokratiska väljarna.

Helle fick mycket av erkänsla för det sätt hon hanterade terrorangreppet i Köpenhamn nyligen. Men om det räcker till att påverka ett val ett antal månader fram i tiden är nog osäkert.

Så det kan man mycket väl bli regeringsskifte i Köpenhamn senare i år. Men val är alltid val, och ingenting är klart förrän allting är klart.

I Stockholm handlar mycket fortfarande om effekterna av regeringens minst sagt mindre lyckade hantering av det s k Saudi-avtalet.

Jag har inskränkt mig till att publicera en artikel i Dagens Industri i dag som i allt väsentligt följer de linjer jag skrivit tidigare på denna plats, och i övrigt avböjt alla kommentarer.

Men möjligen finns det anledning att återkomma om ett litet tag. Viktigast nu är, enligt min mening, att försöka att begränsa skadorna för Sverige. 

Och kan jag dra något strå till den stacken skall jag självfallet göra det.

I går var statsminister Stefan Löfven på arbetsbesök i Kiev, och de markeringar och åtaganden som gjordes där var både viktiga och bra.

Samma dag fattade IMF:s styrelse i Washington beslut om det nya stödprogrammet på omedelbart 17,5 miljarder dollar, och till det läggs nu också ety svenskt stödlån på ca 850 miljoner kronor.

Grunden till det ligger i en artikel som dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt och jag skrev på DN Debatt förra året. Men att den nuvarande regeringen fullföljt denna inriktning är självfallet någonting som är positivt och viktigt.

Däremot ser det nu allt sämre ut för Grekland, som jag noterar tidigare. Förtroendet för regeringens i Athen förmåga att hantera situationen är ytterligt låg. 

Skatteintäkterna har minskat dramatiskt, och den uppgång av investeringar och tillväxt som faktiskt fanns har helt och hållet försvunnit. 

Och nu håller pengarna på att ta slut – samtidigt som kommer med förstklassiga dumheter som att på nytt begära krigsskadesstånd av Tyskland. 

Däremot verkar det som om det går lite bättre för den europeiska ekonomin i övrigt. En resa tur och retur till Kastrup ger möjlighet att utbyta lite intryck också med olika företrädare för olika företag.

Euron har försvagats, vilket ju hjälper till lite med exporten. Att energikostnaderna minskat påtagligt är självfallet en fördel. Och den något kontroversiella politiken med ”helikopterpengar” från den Europeiska Centralbanken hjälper tveklöst i det korta perspektivet.

Strukturella utmaningar finns det dock åtskilligt av.

Och det påmindes vi ju tämligen brutalt om när först Sony i Lund varslar 1.000 personer och Ericsson därefter varslar över 2.000 personer. 

Detta kan man knappast lasta denna regering för, men att den i detta läge inte är mer aktsam om vår ställning på viktiga exportmarknader, eller att den går till härnadståg mot företagande och förnyelse i den också sysselsättningsmässigt viktiga välfärdssektorn är självfallet mycket olyckligt.

Sådant får dessvärre effekter. Negativa effekter, för att vara precis.

I morgon blir det så en arbetsdag i Stockholm. 

Frågor med anknytning till Ryssland står på min dagordning. Och förberedelser för olika aktiviteter under den kommande veckan – det blir mindre Stockholm för mig då.

Men det kommer säkert också att finnas anledning att se vad det är som regeringen sagt i försvarsfrågan under de timmar som jag befunnit mig på andra sidan Öresund.

4 kommentarer till Stimulerande i Köpenhamn.

  1. stig2entreprenoren skriver:

    Varför inte göra en deal med övriga nordiska länder och några till inom EU att bara skicka kvinnliga delegationer till Saudi Arabien och länder i denna region? Affärsdelegationer, politiska möten och vid annat utbyte.
    Det måste troligen till något synligt, drastiskt, något som uppmärksammas för att rubba gubbväldet i dessa länder.
    Man verkar leva i en annan tid och ingen orkar ändra något.
    Unga som återvänder hem efter utbildning blir säkert frustrerade över att inte kunna påverka något väsentligt?

  2. flyktingar skriver:

    Israel går till val.

    Carl, vad är det du ser i arabvärlden, jag menar i Egypten, i Syrien, i Jordanien, i Saudiarabien, i Quattar, i Libyen, i Algeriet, i Palestina etc och som du föredrar framför Israel? Varför föredrar du till och med mullornas Iran framför Israel? Visst är det deras potential som svenska handelspartners för det kan väl ändå inte vara deras mönstersamhällen, deras medborgerliga rättigheter, deras rättssystem, deras dödsstraff?

    Medge att underdånigheten inför din person är något som också fattas dig i Israel och speciellt hos Netanyahu. Att du värderar återkommande feodal överdådig gästfrihet under sharialagar i Riyad högre än israelisk öppenhjärtlig frimodighet och en falafel i Tiberias. Att din längtan tillbaka får dig att se mellan fingrarna med ett och annat i islamiska världen samtidigt som det reducerar dig till en enögd anti-israelisk lobbyist.

    Kritiken mot Margot Wallström i arabförbundet, som för övrigt delades av Sveriges älskling Palestina, är ytterligare ett i raden av tecken på den saudiska generositetens makt.

  3. Kachina skriver:

    Att spänningen mellan geopolitik och globalisering lett oss in i en farligare tid kan vi vara överens om.

    Frågan är hur vi skall hantera den faran. Att Sverige lägger sig platt för dollarns världsherravälde som i sig gör individer i alla länder till ränteslavar under ett bankirvälde, ser jag inte som en nyttig globalisering.

    Jag är starkt för en global identitet mellan individer, men inte i form av ett globalt feodalvälde.

  4. Det var en kommentator i Washington Post, som berömde Margot Wallström för hennes i sig skiftande åsikter om Saudi-avtalet.
    Lite källkritik från svensk objektiva tv skar inte.

%d bloggare gillar detta: