EU:s närområde och gammaltroende i Riga.

RIGA: Det är alltid lika spännande och angenämt att komma till den lettiska huvudstaden på andra sidan Östersjön. 

Och detta halvår har ju Lettland också ordförandeskapet i EU. Mötena avlöser varandra i snabb takt.

Det var också anledningen till mitt besök. 

En konferens med företrädare för utrikesutskotten i parlamenten i alla de olika EU-länderna ville diskutera den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens utmaningar. 

Och man hade bett mig att komma med synpunkter på närområdespolitiken.

Men innan dess blev det i går kväll tid med middag med gamla lettiska vänner från politik och diplomati, och i dag på förmiddagen besök hos och längre diskussion med Rigas borgmästare Nils Ušakovs.

Han leder det ryskdominerade ledande oppositionspartiet Harmonicentrum, men har självfallet en stark ställning också som borgmästare i huvudstaden Riga.

Och vårt samtal tog sin naturliga utgångspunkt i mordet på Boris Nemtsov och vad det kan komma att betyda. 

Han har, av lätt insedda skäl, många kontakter med Ryssland, och hade i tisdags också åkte dit för att närvara vid Boris Nemtsovs begravning.

Självfallet var tonen i vårt samtal kring detta ämne, och kring utvecklingen när det gäller Rysslands politik gentemot Ukraina, djupt bekymrad.

På sina håll i den internationella debatten har det funnits farhågor för att det nu skulle utvecklas ett mer eller mindre omedelbart ryskt hot mot de baltiska staterna.

Jag tillhör inte dem som tror på det, och finner knappast dessa spekulationer speciellt konstruktiva. 

Även de ryskspråkiga i t ex Lettland och Estland ser den stabilitet som dessa länder har, och ser nu dessutom den betydande skillnaden i ekonomisk utveckling i förhållande till Ryssland.

Och att Ryssland skulle ta till omedelbar militär aggression gentemot dessa länder förefaller trots detta mycket osannolikt.

Det innebär inte att det inte finns problem och utmaningar. 

Den ryska propagandan mal på med sina mer eller mindre förvridna lögner, och delar av detta når självfallet in också i det lettiska avhäller.

Den ekonomiska krisen i Ryssland påverkar också, även om alla de jag talade med var ense om att det inte främst handlar om effekten av sanktionerna, utan om frånvaron av ekonomiska reformer i kombination med de klart lägre priserna på olja och gas.

Det blev en intensiv diskussion om närområdets olika utmaningar på den parlamentariska konferensen, och de diskussionerna kommer att fortsätta när EU:s utrikesministrar samlas här i morgon för sitt informella s k Gymnich-möte.

Ryssland, Ukraina och Libyen kommer med all sannolikhet att dominera diskussionerna där.

Och när jag åt lunch med utrikesminister Edgars Rinkevis på en förnämlig liten fiskrestaurang mitt inne i Rigas gamla stad var det rätt självklart förberedelserna för toppmötet med det Östliga Partnerskapet i maj som dominerade vårt samtal.

Innan jag ger mig iväg hemåt har jag på eftermiddagen också hunnit med att göra ett fascinerande besök hos de s k gammaltroende i deras helgedom i utkanten av Riga.

Det var den stora schismen i den ryska ortodoxa kyrkan i slutet av 1600-talet, där de s k gammaltroende vägrade att acceptera de anpassningar till den grekisk ortodoxa kyrkan som då gjorde, som ledde till att många tvingades att fly brutal förföljelse.

Och de kom till del att finna sin tillflykt inflika delar av det dåvarande ryska imperiets periferi. 

I dagens Lettland lär finnas kring 90.000 gammaltroende, varav ca 10.000 i Riga.

Helgedomen här är faktiskt de gammaltroendes största i världen i dess helhet.

Så det blev en fascinerande tur tillbaka i den ryska historien och i de religiösa tolkningarnas ibland svårfångade kraft. 

Den uthållighet och ihärdighet som de gammaltroende, med sin i många avseenden mycket konservativa syn, demonstrerat under dessa århundraden är det svårt att inte känna en viss beundran för. 

Och många av dem har också varit ekonomiskt mycket framgångsrika. 

Lettland är ett samhälle av mångfald, och de rysk-ortodoxt gammaltroende är är en fascinerande del av denna mångfald mitt i detta europeiska samhälle.

Men nu bär det dock hemåt till Stockholm. 

Air Baltics plan förefaller synnerligen fullbokat av en kombination av skolklasser och sammanträdesmänniskor. 

Snart återupptar också SAS flygningarna mellan Stockholm och Riga, och då får vi inte mindre än sju dagliga flygningar mellan den lettiska och den svenska huvudstaden.

Det visar på dynamiken i vår relation.

3 kommentarer till EU:s närområde och gammaltroende i Riga.

  1. REK (@REK80) skriver:

    Bra, det blir mycket bland yrkesfolk kring ‘vargen kommer’ . Kanske man ska lägga energin på att Vargen ,, (eller Bamse ) finns därute och bygga rejäla staket runt gården istället likt våra vänner i Finland som inte glömmer det lilla bland
    allt stort.

  2. Per Fredö skriver:

    Den ryska doktrinen är inte bara geopolitisk med avsikt att Ryssland ska lägga under sig olika territorier i andra länder utan den motiveras också som om man med våld måste stödja rysktaland4e befolkning i grannländerna.

    Annars så blir de förföljda och diskrimerande, heter det.

    Georgienkriget var första exemplet, nu är det Ukraina.
    Men också de baltiska staterna hör dit och de har anslutit sig till Nato för sitt skydd, något som Putin sannolikt inte räknat med.

    De baltiska staterna samarbetar också och även vårt land kan sägas delta via partnerskapet.

    Det finns till och med något som våra politiker inte särskilt har reflekterar över och förstått innebörden av och det är solidaritetsförklaringen.
    Den hade som bakgrund vårt EU-medlemskap.

    I den sägs bland annat att Sverige kan inte förhålla sig passivt vid militära konflikter i vårt grannområde och vi räknar med att dessa länder förhåller sig på motsvarande sätt om vi drabbas.
    Därutöver går man så långt som att Sverige ska kunna ge och dessutom få militärt stöd.

    Har vi militära resurser när vi inte ens kan försvara vårt eget land mer än en vecka? Går det ihop med vår militära alliansfrihet? Vilka grannländer kan ge oss militärt stöd? Räcker det kanske med ett partnerskap när vi inte är med i Nato?

    Natos förra generalsekreterare hävdade att Putin skulle kunna testa Nato beredskap att komma de baltiska länderna med militärt stöd via en mindre attack.
    Betyder i så fall Natos artikel 5 något?
    Är Nato så ointresserad av att länder i östersjöområdet hotas av ryska invasionsaktioner när man ändå vet att Ryssland planerar för det?’

    För vår del verkar det som om vi inte bryr oss.. Vårt land är det svagaste landet i Östersjöområdet.
    Med fortsatt alliansfrihet så kommer det att fortsätta.

    Får vi hoppas att Car via alla sina resor och kontakter också tar upp detta säkerhetspolitiska dilemma och detta i god tid.
    Vår egen regering är dessvärre nöjd med att vi hartillräckligt skydd och att ett medlemskap i Nato skulle betyda att vår trovärdighet internationellt förloras.

  3. flyktingar skriver:

    Imponerande uthållighet bland de gammaltroende. Vad den judiska minoriteten i Lettland anbelangar, så mördades den 30 000 individer starka minoriteten för drygt sju decennier sedan. Annars hade nog turisten Carl Bildt även kunnat rapportera om dessa denna dag. Folkmord talar man tyst om i turistkretsar. De ger dålig stämning.

    http://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-4634365,00.html

%d bloggare gillar detta: