Mycket viktiga steg för försvarssamarbete.

STOCKHOLM: Det var ett mycket viktigt dokument om försvarssamarbete mellan Finland och Sverige som presenterades i går i samband med att de bägge försvarsministrarna träffades här i Stockholm.

Att media inte intresserade sig nämnvärt för saken förändrar ingenting alls av den saken.

Det var inte så länge sedan som det var otänkbart i Sverige att öppet diskutera närmare försvarssamverkan med andra länder. Det förväntades vila något absolut jungfruligt över den svenska säkerhetspolitiken, även om vi ju vet att det fanns en djupare verklighet som i vissa avseenden såg annorlunda ut.

Men nu är det annorlunda, och rapporten i går är en viktig byggsten i det stegvisa men radikala systemskifte som skett och sker i vår säkerhetspolitik.

Lite om bakgrunden i denna fråga kan kanske ha sitt intresse.

När alliansregeringen tillträdde 2006 var vi inriktade på att, inom de ramar som då gällde, utvidga inte minst det nordiska säkerhets- och försvarspolitiska samarbetet.

Den vidare historien om detta handlar mycket om Norge, Sverige och Finland och hade sitt fokus främst i norra Skandinavien och i samarbetet mellan våra respektive luftstridskrafter där.

Men inom denna vidare ram kom samarbetet med Finland att fördjupas alldeles särskilt.

Upprinnelsen ligger egentligen i de olika diskussioner mellan våra bägge länder som kom att föras under det s k Märkesåret 2008. Det var ju då vi mindes kriget 1808-1806 och den gemenskap som under sekler hade funnits mellan våra bägge länder.

Mycket diskret började då samtal mellan de bägge statsministrarnas Fredrik Reinfeldt och Matti Vannanen statssekreterare HG Wessberg och Riisto Volanen.

Detta var under ett längre inledande skede ytterligt diskret och försiktigt, och vi såg ju under åren sedan dess också skiften i Finland som, efter viss osäkerhet, dock ledde till att samtalen intensifierades ytterligare.

Med Sauli Niinistö som president och regeringen under statsminister Alexander Stubb blev det så naturligt att förankra processen tydligare.

Så skedde successivt också här i Sverige.

Det var i slutet av förra året som de bägge försvarsministrarna Karin Enström och Carl Haglund beslutade att gå från dessa samtal till mer konkreta och förankrade samtal mellan försvarsledningarna. Och i början av maj undertecknades en aktionsplan och en mer konktrt studie beställdes.

Och det är resultatet av denna som presenterades, med viss försening, i går.

För oss var det en självklarhet att informera också den dåvarande oppositionen om dessa överväganden och detta arbete. Så skedde under våren när Stefan Löfven, Urban Ahlin och Peter Hultqvist informerades relativt detaljerat om såväl samarbetet diutintills som tankarna längre fram.

Jag nämner detta för att det är viktigt att säga att de steg som redovisades i går är resultat av en relativt lång och i våra bägge länder politiskt väl förankrad process.

Det som mycket försiktigt och diskret inleddes under Märkesåret 2008 – när vi ju bl a hade ett gemensamt sammanträde mellan Sveriges och Finlands regeringar i Tavastehus – har nu lett till ett kvalitativt viktigt nytt steg i våra relationer.

Försvarsminister Peter Hultqvist underströk i samband med presentationen i går att vi fortfarande är en militärt alliansfri nation, och det är självklart ett riktigt konstaterande.

Den som läser den gemensamma rapporten ser dock vad som är möjligt att göra i försvarssamarbete utan att detta förhållande ifrågasätts. Inom ramen för en fortsattr militär alliansfrihet finns ett betydande utrymme för ett fördjupat militärt samarbete med olika länder.

Ser man vidare, och återgår till var denna process också började, är det tämligen självklart att vi har ett motsvarande intresse av ett motsvarande samarbete i första hand med Norge.

Om det med Finland kommer att vara de marina frågorna kring Östersjön som står i fokus blir det med Norge nog snarare de luftoperativa möjligheterna kring nordliga Norden som kommer att dominera. Men ingenting skall egentligen vara uteslutet i någon av dessa, eller andra, samarbeten.

Ett mycket betydelsefullt steg som vi tog tidigt i denna process, och alldeles självklart också informerade riksdagen om, var att koppla upp oss mot Nato:s integrerade system för luftövervakning med möjlighet att utbyta information om luftläget från våra respektive sensorer.

Finland gjorde samma sak, och genom Nato:s system kan nu Finland och Sverige utbyta luftlägesinformaton. I detta system finns självfallet också de avancerade radarstationerna i de tre baltiska länderna.

För vårt land ökar dessa olika steg de konkreta möjligheterna att hantera olika möjliga utmaningar i vår del av Europa och att leva upp också till de säkerhetspolitiska formuleringar som den nuvarande regeringen gjorde till sina i utrikesdeklarationen nyligen.

Så det är viktiga steg. Till och med mycket viktiga steg.

10 kommentarer till Mycket viktiga steg för försvarssamarbete.

  1. 1vanka2 skriver:

    Känns Jättebra- som ett första steg…

  2. pairis skriver:

    Visst är det viktiga steg och något som kommer för alltid att förändra Norden och balanspolitiken i Europa. Sovjet och numera Ryssland har kunnat förlita sig på en neutral och uppskrämd Finland liksom Sverige har spelat rollen av en neutral nation vilket den inte har varit visar det sig (Sverige har samarbetat med USAs underrättelsetjänst mer än de flesta svenskar vill tro). Men de två länder har absolut inte kunnat vara samarbetspartners utan mer som en skiljelinje mellan öst och väst, eller mellan två stormakter. Nu blir det annorlunda och mer osäkert för Ryssland. USA blir däremot mer hemtam i området och kan till och med ha övningar med Sverige och Finland över Östersjön. DET är en signal om något till Ryssland om inskränkt makt. Precis som Ukrainas ansökan om EU-samarbete var. Rysslands makthavare är funtade som de är och prestige är något väldigt viktigt, kan vi förstå. Jag som en amatör analytiker om läget i Europa kan konstatera att EU och nu det nordiska samarbetet inom försvarsområde gör Ryssland allt mer aggressiv, som en uppretad tiger.
    Gör vi rätt? Jag vet inte. Men att USA skulle gå med sina senaste vapen till Ukraina känns som en upptrappning. Övningar med USA över Östersjön likaså. Vi hjälper USA att vinna mark, helt enkelt. Kort sagt: försvarssamarbete mellan Finland och Sverige är positivt, men att USA skall plocka fördelar av det är direkt negativt. Släpp inte in USA eller Nato i detta!

  3. Tack för Nyhetsbrev

    Så intressant och lärorikt att få följa Carl Bildts ”Alla dessa dagar” och få följa historiken bakom ett beslut, långt bak i tiden. Jag tänker då särskilt på den nu fastställda planen på ett försvarssamarbete mellan Finland och Sverige.

    Carl Bildt skriver att upprinnelsen till detta samarbete började Märkesåret 2008 då det fördes diskussioner mellan Finland och Sverige. Man mindes kriget 1808-1806 och den gemenskap som under sekler funnits mellan våra länder.
    Sedan, mycket diskret, som Carl Bildt skriver började då samtal mellan bland andra statsministrarna i våra bägge länder Finland och Sverige.

    Men redan 2006, då Alliansregeringen tillträdde, var Alliansen inriktad på att utvidga det nordiska säkerhets- och försvarspolitiska samarbetet.

    När ett beslut om ett samarbete och en het försvarslinje mellan Finland och Sverige nu på allvar kommit till stånd är detta mycket positivt.

    Men vi får inte glömma att Sverige fortfarande är en militärt alliansfri nation.

  4. Jonas Zachrisson skriver:

    Sverige och Finland har äntligen börjat ägna sig åt varandra. Hoppas även att det militära samarbetet för med sig synergieffekter. Ett militärt samarbete och nära band är förutom fortsatt företagande, innovation och nytänkande något som Sverige kan luta sig mot i tider av osäkerhet. Det är en fantastisk möjlighet att stärka banden och säkerheten i Östersjöområdet. Att öva tillsammans med NATO och USA stärker vår grundtro på demokrati och frihet, i förhållande till andra mindre demokratiska närliggande system.

  5. Eslander skriver:

    Finland är ju ett litet land och kan inte göra så mycket ensamma om inte Sverige hjälper till. Nu har hotet om kärnvapen gjort att det behövs ännu lite större muskler än våra länder tillsammans och därför tycker jag nog att Natos närvaro är särskilt viktig.

    Man måste ju tala med folk på det språk de förstår.
    Efter Krim och Ukraina är det tydligt vilket språk som borde användas.

    Personligen oroar jag mig mycket för jag känner igen metoderna från min uppväxt i Finland. Jag satt över 200 gånger i skyddsrum under domkyrkan i Helsingfors. På 50-talet hämtades min väninnas far mitt i natten och hon såg honom aldrig mer. Först i slutet på 60-talet började det dolda förtrycket lätta då ¨krigsskadeståndet¨var betalt och landet fick Porkkala udden tillbaka.

    Man kan ju fråga sig när det ryska folket själva börjar tröttna på sin¨Lillefar¨

  6. bildterberg skriver:

    Nämen ojdå! Var kommer alla NATO-vapen i Debaltsevo ifrån?

    http://www.voltairenet.org/article186787.html

  7. flyktingar skriver:

    Snart är det vår. Vi längtar snösmältning, snödroppar, blåsippor, vitsippor, tofsvipor, lövsprickning, ja allt det som är förknippat med solens återkomst. Att värna detta goda är självklart för oss alla. Detta värn är en kollektiv svensk identitet. Löftet om en ny vår med allt vad därtill hör.

    Hur skulle vi ta det om blåsipporna, doften av förmultnande löv eller fågelsången uteblev, dessa indikatorer på en frisk miljö?

    På samma sätt är det med det judiska livet i Sverige. Dennas existens och välbefinnande är ett bevis på samhällets friskhet. Där juden är lycklig mår samhället bra. Det är ett på alla sätt uttryck för ett rikt samhälle. Där vi hotas, jagas, hetsas mot är det däremot uttryck för att miljön i landet är fattig.

    Där judar utrotas. Där vi skräms till tystnad, mördas eller tvingas lämna landet, så är det som att fågelsången uteblir på våren. Ett antisemitiskt samhälle är miljöskadat, jämförbart med en tyst vår.

  8. Battre an sa: Vi absolut bor aliera oss bara med de 140 lander som inte praktiserar dodsstraffet!
    De ovriga 52 Dods Kult nationerna, kan vi alla sedan pabjuda santioner till, att borja med?
    Den formen av alians har ett manskligt grundlaggande perspektiv.

  9. Per Fredö skriver:

    Mycket bra initiativ av alliansen förvisso.
    Denna effektiviseringspolitik måste sedan resultera i anslutning till Nato och inte den eftergiftspolitik, som är Margot Wallströms signum.

    Vad som inte framkommit tydligt i samband med presentationen och förstås även i våra massmedia var att man från finsk sida menade att detta avtal också kräver utvidgade försvarsanslag.
    Detta har nuvarande regering redan tillbakavisat.

    I stället för de 4 miljarder per år som ÖB menade var nödvändigt så
    ska det bara bli tal om 2-300 miljoner per år i utökade försvarsanslag.

    Vi kan bara hoppas än så länge att alliansen skärper sig.
    Vissa än så länge trevande signaler har kommit från moderat håll.

%d bloggare gillar detta: