Frågetecknen efter mötet i Minsk

LONDON: Efter en dag hemma är jag nu här i London för att i dag och i morgon ha möte med den globala kommissionen för internet.

Och av kommer att återkomma till de frågorna.

Men först är det nödvändigt att kommentera gårdagens händelser om och kring Ukraina.

Den goda nyheten var självklart överenskommelsen mellan den ukrainska regeringen och IMF om ett omfattande både reform- och stödprogram för den ukrainska ekonomin för de kommande åren.

Omedelbart handlar det om ca 15 miljarder dollar, men IMF-chefen Lagarde talade om att det kunde komma att röra sig om närmare 40 miljarder dollar.

Självfallet är riskerna i den situation Ukraina befinner sig i betydande, och det underströks också i samband med att avtalet presenterades.

Men i Kiev sitter i dag en regering mycket tydligt inriktad på att genomföra de olika reformer som är en förutsättning för att ett program som detta skall fungera.

Påpekas bör att denna överenskommelse också måste godkännas av staterna i IMF:s styrelse, och att till denna krets självfallet hör också Ryssland. Som det i dag ser ut är det dock inte sannolikt att de kommer at försöka att motsätta sig överenskommelsen.

Om detta var den goda nyheten måste bedömningen av det som kom ut efter 16 timmar av överläggningar i Minsk med nödvändighet bli något annorlunda.

Från Ukrainas sida var man först och främst intresserad av en omedelbar vapenvila – det ryska militära trycket är hårt – medan jag utgår från att Tyskland och Frankrike insisterade på ett genomförande av det ursprungliga Minsk-avtalet från september förra året.

Från rysk sida var rimligen intresset nu att konsolidera sin mini-stat och att fortsätta att destabilisera Ukraina genom att också försvåra dess europeiska vägval.

Någon omedelbar vapenvila blev det inte, utan denna sköts på till natten mellan lördag och söndag.

Anledningen är att Ryssland intill dess vill fullborda sin militära offensiv kring Debaltseve, och totalt inringa och besegra de ukrainska trupper som finns där.

Och man kommer, med all sannolikhet, att satsa de militära resurser som krävs för att uppnå detta. Det är viktigt inte minst för konsolideringen av den samlade enklaven, och skapar dessutom ett klart bättre utgångsläge för fortsatta offensiva operationer längre fram.

Hur detta kommer att utfalla i detalj återstår att se.

Möjligen kommer man att erbjuda inneslutna ukrainska trupper en ”korridor” för att ta sig ut, men försök i den riktningen i samband med den ryska storoffensiven i augusti slutade med en bokstavlig massaker.

Och de politiska effekterna i Kiev av en sådan utveckling är sannolikt betydande.

Om vapnen verkligen kommer tystna vid midnatt i morgon förblir dock en öppen fråga. Erfarenheten av situationer som denna – och jag har dessvärre en del sådan – är inte alldeles uppmuntrande.

Vid sidan av åtagandet att dra bort artilleri och raketartilleri återstår så de mer politiska och ekonomiska delarna av avtalet.

Från EU:s sida har grundläggande krav hela tiden varit att Ukraina återfår kontrollen över sin statsgräns, och att alla ryska trupper och enheter dras bort från landet.

Dessa grundläggande krav har nu devalverats åtskilligt.

I teorin skall det senare gälla från det kommande årsskiftet, men endast under förutsättning att en lång rad andra saker skett, och att de skett på ett sätt som separatisterna och därmed Moskva godkänt.

Därmed har man lagt beslutet om genomförandet av detta grundläggande krav i händerna på de som hela tiden motsatt sig det, och därmed måste nog bedömningen av om huruvida det kommer att genomföras eller ej bli påtagligt dyster.

Kremls huvudintresse är nu nog närmast att konsolidera sin enklav i Ukraina, och för detta ger avtalet nu betydligt bättre förutsättningar.

Lokala val skall hållas, vilket i princip självfallet är bra, men så mycket kring dessa är så oklart att det finns anledning att ha ett betydande frågetecken inför vad de kommer att innebära.

För ett rimligt val krävs vissa rimliga förutsättningar.

En överenskommelse om en röstlängd är tämligen grundläggande, och redan här är det lätt att se problem. I dag finns det sannolikt fler medborgare från dessa områden utanför dem än i dem, och hur kommer dessa möjligheter att rösta att hanteras.

En annan förutsättning är ett mer eller mindre fritt mediaklimatet.

Nu har man i avtalet gått med på att återställa vissa finansiella funktioner och betalningar från Kievs sida i dessa områden, vilket utan tvekan hjälper till med konsolidering av enklaven, men avtalet innehåller ingenting om att återställa t ex ukrainsk eller annan TV i området. Just nu är det bara häftigt propagandistiska ryska kanaler

Till bilden skall så läggas att avtalet legitimerar enklaverna att upprätta sin egen ordningsmakt. Man använder ordet ”folkmilis”. Och de ges också makten över den samlade rättsapparaten.

Att detta blir en starkt ryskt styrd säkerhetsfunktion behöver man nog inte tvivla på, och att det kommer att ha sin inverkan är tämligen uppenbart.

Enklaven är ju i dag ett rättslöst område styrt närmast som ett gangstervälde. Risken är ju nu att detta genom avtalets formuleringar legitimeras.

Klassiskt maktövertagande sker ofta genom att skaffa sig kontroll över dels media och dels rätts- och polisväsende. Den som helt och fullt har dessa i sina händer har i allmänhet den totala makten.

Och vad som inte står respektive vad som står i avtalet går nu tydligt i denna riktning.

Överläggningar om lokalvalen skall inledas inom ett par veckor, och det stipuleras att de skall ske under övervakning av OSCE:s valövervakningsorgsnisation ODHIR. Det är, mitt i det hela, dock positivt.

Bestämmelserna om en ny konstitution för Ukraina är både tydliga och vaga. En helt ny konstitution? Till slutet av detta år? Så går knappast en seriös författningsprocess till i något land, och bör för övrigt inte göra det heller.

Och det ges intrycket att denna nya konstitution måste tillkomma i någon form av överenskommelse med de icke närmare definierade företrädarna för den rysk-kontrollerade enklaven. Här ges Moskva i så fall en massiv möjlighet till inflytande.

Oklarheterna i överenskommelsen är således många, och rör dessutom tämligen avgörande punkter.

Att inte minst förbundskansler Angela Merkels kommentarer kring den var påtagligt nedtonade är inte förvånande.

Och jag såg nu på morgonen att Finlands statsminister Alexander Stubb hade blivit mer oroad för fortsättningen efter att på EU-toppmötet hört från förhandlarna själva.

Därmed är avtalet – om det någonsin hade varit möjligt – knappast någon lösning på konflikten. Möjligen kan det sägas att det ger vissa ramar för konfliktens fortsatta förlopp.

Noteras bör också att det handlar om två dokument.

Ett mycket allmänt med de olika presidenterna som bl a återkommer till konstiga ryska föreställningar syftande till att sabotera frihandels- och adsocieringsavtalet mellan EU och Ukraina.

Och sedan det i alla fall något mer detaljerade, men fortfarande mycket ofullkomliga dokument som undertecknats på lägre nivå och ty följande inte har riktigt samma kraft och betydelse.

8 kommentarer till Frågetecknen efter mötet i Minsk

  1. Jon Reina skriver:

    Er det noe bedre at USA og Nato er den dominerende part på Ukrainas siden, enn at Russland spiller samme rolle i de østlige enklavene av landet?

    Også dette med den langtkommende parlamentarismen i Kiev da. Hhr du eller noen pro-vestlige media sklidret eller kommentert slåsskampen (boksekampen) som nylig pågikk for åpen scene i korridorene mellom to tydeligvis stekt uenige valgte parlamentsdelagater?

  2. Thomas B skriver:

    Carl – vad som förundrar mig är hur du kan arbeta med säkerhetspolitik på den nivå du gör men samtidigt fallera helt vad det gäller det svenska försvaret? Det parti du tillhör har kört det svenska försvaret i botten i ett läge där de yttre hoten är de största sedan 2:a världskriget. Du har, officiellt, bara stått och tittat på medan dina partikollegor rivit ner försvaret. Din kommentar om attackvapen till Gripen demonstrerade dessutom en okunnighet i frågan som många inte hade förväntat sig. Det verkar för mig och många andra som följer dig att du har en mycket hög uppfattning om dig själv och din kapacitet samt att du är ”för fin” för att ta svara på kommentarer. Det skulle vara klädsamt om du engagerade dig mer i att det svenska försvaret nu får medel till att bygga upp en trovärdig förmåga. Det handlar inte om enbart 5 miljarder mer på år utan om att, akut, lyfta förmågan, dvs utnyttja beredskapskrediten för att snabbt täppa till de mest uppenbara luckorna. Dessa luckor är att vi har ett stort lager jaktrobotar till våra flygplan, 2-3 omgångar piloter till flygplanen samt basbataljoner/flygbaser. En större mängd personal på Gotland i kombination med kvalificerat luftvärn och sjömålsrobotar. Att vi omedelbart börja massrenovera våra stridsfordon samt anskaffar en större mängd kvalificerat artilleri. Idag har vi 3!!! pjäser tillgängliga – Finland har över 1000…
    http://wisemanswisdoms.blogspot.se/2015/02/gastinlagg-sakerhet-byggs-inte-pa.html

  3. Det ar hemska manniskor, som traffades i Minsk, samtliga av dem.
    Nar hela varlden inte kan se och hora dessa personer in real time LIVE via TV link under bade de informella och formella forhandlingarna ar de alla helt vardelosa.
    Att varlden far lyssna och se dem ar ju A och O.
    Det ar helt forkastligt med subjektiva journalistiska rapporter om motena som halls bakom stangda dorrar.
    Ar de alla obsoleta idioter?

    Sa visst ar internationella news media det farligaste vapnet i var varld!

  4. slbrider skriver:

    Det är med stigande oro för att inte säga sorg när man nu kan börja ta del av avtalen mellan parterna.
    Det sägs ju att historien inte upprepar sig men detta visar än en gång att Europas fyra stormakter vid olika tillfällen tyvärr är alltför villiga att antingen gå ohemula krav till mötes för husfridens skull eller som vid tidigare tillfällen dela upp områden i intressesfärer eller s.k. rättmätiga krav. Att vi här i detta fall har rikligt med god grogrund till ytterligare krig är tyvärr helt klart.
    Detta avtal ger tyvärr Ryssarna alla de propagandistiska förutsättningar de behöver för att fullfölja sina avsikter att inkorporera Ukraina
    Ett land som så förtjänar att bli fritt. De har gjort oerhörda uppoffringar och framsteg för att bygga sig en ny framtid och så säljs detta ut med avtal av detta slag
    Ola Holmsäter

  5. Per Fredö skriver:

    Det går inte komma till någon annan bedömning än att det Minsk 2 i alla väsentliga avseenden är en framgång för Putin, detta utan att Rysslands som part i konflikten i östra Ukraina knappast ens omnämns i detta avtal.

    Det skulle i så fall vara att vapnen ska dras tillbaka och det kan ju inte vara annat än till Ryssland.

    Att sluta avtal med den värsta lögnaren vi nu har i världspolitiken är dessutom näsintill omöjligt.

    Sanktionerna som nu sannolikt kommer att utvidgas har inte hjälp oaktat att den ryska ekonomin närmar sig bankrutt.

    Västmakterna sätter inte hårt mot hårt och går också så långt att begår löftesbrott mot Ukraina på flera punkter.
    Hur kan OSSE gå med på att ge Ryssland fullmakter, vetorätt för att blockera lagstiftningen i en erkänd demokratisk stat?
    Vad säger Carl om det?

    Kriget kommer att fortsätta när väst inte sätter ned foten.
    Putin får också nu stöd av ett flertal extremistpartier och också EU-länder som Grekland.

    Vi måste också nu räkna med att Putin fortsätter sin offensiv mot Centralasien och våra närmaste grannar i Baltikum.

    Han tar dock i det senare fallet en betydande risk eftersom Nato enligt artikel 5 i sin stadga måste komma sina medlemmar till undsättning.

    Vårt land har visserligen avrustat, en snabb dock minimal upprustning ´hjälper inte, därför måste vi också med i Nato.

  6. En väg framåt i det låsta läge som uppstått i geopolitiken synes kunna vara ett nytt svar på de territoriella gambits som allt för länge tillåtits styra den globala utvecklingen. Samtidigt som man med den nyinslagna vägen återupprättar efterlevnaden av FN konventionerna om staters suveränitet. Inledningsvis kan erinras som ett exempel om domino effekterna av den ( avsiktligt ?) felaktiga Intel som föranledde Iraks intåg in i Kuwait och som de styrande sannolikt förletts att tro vara, utan ödesdigra konsekvenser.

    Låt oss för ett ögonblick betrakta även Krim situationen som en gambit variant och konstatera att det mest angelägna för Väst tycks vara att markera om FN reglerna, låt vara via sanktioner. Dock är det svårligen görligt att rulla tillbaka skeendet varför ingen ände i sikte, dykt upp än så länge. Mer konstruktivt vore att till förhandlingsbordet föra upp frågan om kompensation och då en teritoriell sådan.

    Den nya vägen föreslås bestå i att ”Erbjuda” Ukraina motsvarande teritoriell areal i Arktis motsvarande den förlustiga Krim halvön, territoriellt ett nollsummespel. Det finns ett härvidlag lämpligt område tvistigt mellan Ryssland och Kanada rikt på energi fyndigheter. Vilket skulle förläna Ukraina på sikt, ett välbehövligt energi oberoende. Det är upp till aktörerna själva om de är mogna att diskutera konkreta ytlösningar, i stället för att fastna i gambit fällan.

    Skulle så ske vore det att jämställa med framgångsrik akupunktur på den Geopolitiska longitud meridianen som stäcker sig från Arktis via Krim till Levanten. Concordia erat potentia legis…

    Zhen Shan Ren Hao: Sanning Välvilja Tollerans äro utomordentliga

  7. Per Fredö skriver:

    Varför har det inte gått att nå en diplomatisk lösning?
    Ja, ett svar är att det inte är fråga om jämnbördiga parter, detta oaktat västmakternas överlägsenhet militärt.

    En diplomatisk lösning i detta fall är att det måste råda militärt jämnbördighet mellan Ukraina och länder som USA, Tyskland och Frankrike och likaså EU,

    Den finns inte. De ryska rebeller som är Putins redskap förfogar över stridsvagnar, raketramper och andra avancerade vapen, vilka Ukraina inte förfogar över.

    Merkel, Hollande och EU vill inte ha någon vapenhjälp till Ukraina och USA bidrar än så länge bara med humanitär hjälp.

    Det som möjligen på sikt skulle kunna ändra på detta är en allians i alliansen, detta mellan Ukraina och de ledande Nato-länderna.
    Putin skulle på så sätt få besked om Ukraina ska införlivas inte bara med EU utan också med Nato.

    Vi vet inget om att en sådan konstellation kommer till, men om så skulle ske, så måste Putin ta ställning till om Ryssland vågar sig på att införliva hela Ukraina med Ryssland.

    Det är nämligen det som är hans målsättning.
    Han ser Ukraina som en konstlad stat, som Ryssland råkar ha lånat ut.
    Någon som helst rättsstat är för honom helt och hållet ovidkommande.

    Precis på samma sätt ser han på Kazakstan, ett land territoriellt större än Västeuropa och rikt på naturresurser,
    Även detta land ska bli en del av Ryssland.

    Putin kastar också sina aggressiva, blickar mot åtminstone de delar av de baltiska länderna, där det finns en rysktalande befolkning.

    Dessa storryska, geopolitiskt inriktade, målsättningar är långtifrån hans egna.
    Också en av oss betraktad rysk frihetshjälte som Solzjenitsyn hade Putin som samtalspartner och delade hands synsätt helt och hållet.

  8. flyktingar skriver:

    Att det fria order och den europeiske juden är synonyma, det har klargjorts i och med attentaten i Paris och Köpenhamn.

    1939 levde 9.5 miljoner judar i Europa.
    idag är vi 1.4 miljoner judar här (20 tusen i Sverige).

    Vilket kollektiv ska stå upp för och representera individens frihet i framtiden, när inga judar finns kvar i EU, detta kollektiv som offrar sig, med sina kroppar, med sina enkla liv, för just individens frihet?

    Frågan berör på intet sätt sådana som von Weizäcker, adelsmän som vet att säga rätt saker vid rätt tillfälle. De flyter ovanpå.

    Nej, denna fråga berör vanligt folk. När judarna är helt bortträngd från EU, hur går det då? Vilket kollektiv blir då frihetens beskyddare? Säkerhetspolisen?

%d bloggare gillar detta: