Från Nidaros till Kirkenes

TRONDHEIM: Egentligen en alldeles för sen kväll här på den norska Luftstridsskolan efter spännande diskussioner med utvecklingen i Ryssland i absolut fokus.

Och det var en bred krets av talare som inbjudits. Speciellt trevligt att kunna utbyta bedömningar med min gamle kollega som utrikesminister Jonas Gahr Störe.

I frågor som dessa har vi ju arbetet nära samman under åtskilliga år.

Men nyttigt i kväll att påminnas om en del av också den moderna historien.

Hit hade man också bjudit ett antal verkliga veteraner i det norska luftförsvaret. Och flera av dem hade tillbringar sina första år som flyktingar i Sverige under det andra världskriget för att därefter återvända och bygga upp Norges eget försvar.

Men krigsårens erfarenheter och lärdomar hade levt med dem länge.

Behovet av en allians för att inte stå ensam. Och den långsamma och inte alldeles enkla försoningen med Tyskland.

Norge är en nation med ett tydlig atlantiskt perspektiv och det i så gott som samtliga avseenden. Det dikteras av såväl geografi som historia.

Men här i Tröndelag finns också andra band om man gräver djupare.

Staden grundades för mer än tusen år sedan av den Olav Tryggvasson som hade växt upp vid kung Valdemars hov borta i Gårdarike.

Gårdarike på den tiden är det som är Ryssland, Ukraina och Vitryssland i dag. Då var banden mellan Skandinaviens furstar och de som styrde i Novgorod och Kiev mycket starka.

Moskva tillkom långt senare.

Och kung Valdemar var den Vladimir den Store som under det senaste åren förekommit i president Putins mer nationalistiska anföranden.

Sin makt i Kiev hade han erövrat också med krigare härifrån Tröndelag.

Tyvärr blev min tid här lite mer begränsad. Jag hade hoppats att hinna med och besöka den imponerande Nidaros-katedralen. Hit gick ju medeltidens nordiska pilgrimsvägar.

Mycket tidigt i morgon far jag så vidare med Kirkenes precis vid den ryska gränsen vid Ishavet uppe i norr som destination.

3 kommentarer till Från Nidaros till Kirkenes

  1. Trevligt med dessa historiska perspektiv mitt i alvaret, dagens verklighet är ‘ofta’ morgondagens historia . Att då inte väga in historiska lärdomar kan vara att välja samma resultat igen. Vi kan nu endast hoppas att retoriken hos ofta kortväxta makthavare med ‘den store’ som önske efternamn har utvecklats dom senaste tusen åren och inte bara hårdvarorna för att nå målet.

  2. Robert Bratt skriver:

    Vem e din uppdragsgivare ?

  3. Per Fredö skriver:

    http://www.economist.com/news/europe/21641278-russian-president-stepping-up-both-war-ukraine-and-his-confrontational-rhetoric?spc=scode&spv=xm&ah=9d7f7ab945510a56fa6d37c30b6f1709

    The Economist har i sitt senaste nummer en artikel om att det gäller att förstå sig på Putins planer,.
    Dessa vill han helst inte att hans motståndare både på de hemmaplan och väst, NATO och nu Ukraina ska förstå sig på.

    Det gäller då att vara listig för att nå sina mål och samtidigt hindra
    att de som skulle kunna hjälpa Ukraina inte gör det.

    Sanktionerna har förvisso biodragit till att Ryssland nu blöder och frågan är förstås hur länge vanliga ryssar ska se Putin som sin hjälte.

    The Economist menar också att Carl kanske bäst beskrivit hur Putin också använder sig av ett informationskrig som alternativ till det kalla kriget.

    Han har också haft en betydande framgång med det.
    Dit hör inte minst det stöd han nu har från alltfler främlingsfientliga .
    partier inom EU.

%d bloggare gillar detta: