Tankar på tåget från Davos

DAVOS-ZÜRICH: Långsamt slingrar sig tåget genom de vackra alpdalarna, och det finns lite tid att reflektera över 2015 års stora World Economic Forum i Davos.

Som vanligt större än någonsin. Och fortsätter att växa också vad gäller såväl ambitioner som bredden på de frågor som diskuteras.

En gång sågs dessa möten i Davos som själva symbolen för den till synes ostoppbara och i grunden goda processen med globalisering.

Företagets nätverk över världen knöts allt starkare, och ur detta kom en successivt allt bättre utveckling.

Och det var i Davos som alla s k emerging markets ville synas och höras.

Länder som den nya tillväxten i världsekonomin gav helt nya möjligheter. Och som inte sällan i storstilade former kom hit för att synas och i någon mening också höras.

Här fanns, ansåg man, de som fattade de stora beslut om nya investeringar som man, på mycket goda grunder, var så angelägen att attrahera.

Till stora delar gäller detta självfallet fortfarande. Mottagningarna som ges av allt från Malaysia till Mongoliet avlöser varandra.

Och ledare runt om i världen är beredda till åtskilligt för att säkra en attraktiv inbjudan att synas på någon av myriaden av paneler under dagarna här.

Men varje Davos-möte har sin karaktär. Och lite tar man här pulsen på i alla fall delar av den globala utvecklingen och diskussionen.

Sakta har världsekonomin försökt att häva sig ur den djupa kris som inleddes med krisen i USA 2008. Men även om den akuta krisen är över vill de goda tiderna inte riktigt komma tillbaka.

I tisdags höll president Obama sitt årliga stora State of the Union-anförande. Och han kunde där, med stöd av nya siffror, säga att nu har den amerikanska ekonomin tydligt kommit ut ur skuggornas dal.

Så förfaller det också att vara. Innovationskraften och flexibiliteten i den amerikanska ekonomin har åter visat sin styrka.

Och medan olika tillväxtmarknader fortfarande kämpar med olika framstår USA åter som det lysande hoppet för den globala ekonomin.

För Kina går det förvisso inte dåligt, och premiärminister Li Keqiang gjorde dessutom sitt bästa för att övertyga om att en ny våg av marknadsreformer nu är på väg.

Men för en värld som blivit van vid en kinesisk tillväxt kring 10% om året är en sådan ”bara” en bit över 7% dock en betydande förändring.

Råvarupriser från olja till järnmalm talar sitt tydliga språk om vad det betyder, och för länder som byggt år av expansion på just dessa är förändringen inte utan sina utmaningar.

Olika europeiska ledare passade som vanligt på att komma förbi och lägga ut texten. Viktigast och mest uppmärksammad var, i sedvanlig ordning, Tysklands Angela Merkel.

Hon talade samtidigt som Europeiska Centralbanken i Frankfurt annonserade sin nya politik. Och hon underströk med stor tydlighet att denna inte får innebära att kraften i reformpolitiken i olika EU-länder minskade.

Och för att illustrera det åkte hon direkt från Davos till middag i Florens med Italiens premiärminister Renzi. Det var inte svårt att lista ut vad de talade om. Även han var dock självfallet här.

Om huruvida ECB:s beslut är rätt eller fel väg för Europa att gå var meningarna högst delade. Att schweizare är djupt skeptiska har jag ju skrivit om tidigare, och entusiasmen i betydande delar av den tyska debatten håller sig också inom mycket bestämda gränser.

Ekonomer tyckte, i sedvanlig ordning, olika.

Men skulle jag försöka beskriva någon uppfattning som dominerande skulle det väl vara att att detta kan komma att ha en positiv effekt, och att man får hoppas att de långsiktigt negativa effekterna därmed blir begränsade.

Men lägre euro-kurs ger väl i alla fall gladare börser runt om i Europa ett tag. Och på sitt sätt sprider detta ju sin glädje.

Och till den ekonomiska bilden skall självfallet läggas effekterna av de kraftigt minskade oljepriserna. Det handlar ju om en halvering, och det innebär en betydande bördeminskning för ett oljeimporterande Europa.

I dag är det så val i Grekland, men upphetsningen över detta var tämligen begränsad. En vänsterseger kommer förvisso att innebära betydande problem för Grekland i olika avseenden, men verkningarna i övrigt sågs som rätt begränsade.

Valet i Spanien senare i år, och möjliga effekter på Italien, är dock en helt annan sak.

Om det tidigare år alltid varit Davos och globalisering trängde sig detta år Donetsk och geopolitiken på.

Om denna alltid tidigare hållits på ett visst avstånd, och kanske setts som någonting historien lämnat bakom sig, gjorde den nu sin återkomst. Och det med besked.

Den ryska närvaron var påtagligt såväl mer begränsad som mer dämpad. Ryska affärsmän dolde knappast sin oro för situationen i sitt land, och då handlade det om mycket mer än bara sanktioner och fallande oljepriser.

Men de flesta tycktes med viss resignation utgå från att det kommer att bli värre, kanske t o m mycket värre, innan det finns förutsättningar för att det skall kunna bli bättre igen.

Ingen såg egentligen någon omedelbar väg ut ur krisen. Kreml har valt sin väg. Kreml lyssnar inte. Ungefär så lät det.

Att det diskuterades mycket Ukraina säger sig självt.

President Petro Poroshenko talade och förde samtal med bl a Christine Lagarde från IMF, och inte minst de nya ekonomi- och finansministrarna imponerade med sin beslutsamhet när det gällde att ta itu med de stora problemen.

Men under mötet ökade successivt dånet från kanonerna och raketerna i Donbass.

Och i går kväll talade Nato:s nya generalsekreterare Jens Stoltenberg om att det nu ser ut som en rysk offensiv på bred front – det är inte bara Mariupol där ju nästan 30 människor dödades i en raketattack rakt in i ett civilt område i går.

Hur EU kommer att reagera på detta blir viktigt. Jag såg att Lettland hade krävt ett extra möte med utrikesministrarna – men i så fall är det viktigt att det mötet faktiskt resulterar i någonting.

Till de händelser som också påverkade diskussionerna dessa dagar hörde självfallet också tronskiftet i Saudiarabien.

Och kung Salman, som jag minns väl från ett besök han gjorde i Stockholm för några år sedan, tar över en inte okomplicerad situation.

I söder ser det ut som om situationen i Yemen går från dålig till katastrofal, och den utmaning som Daesh utgör för den saudiska regimen och det saudiska samhället tror jag att man gör oklokt i att underskatta.

På den mörknande geopolitiska himlen fanns det dock anledning att notera en liten ljuspunkt i och med att stämningen mellan Japan och Kina nu förefaller att ha förbättrats.

Utrymme för det fanns förvisso. Och vi skall inte glömma att det här handlar om två av världens särklassigt största ekonomier.

Men mycket i Davos kom också att handla om nya teknologier och alla de nya möjligheter som dessa öppnar om.

Om det såg mörkt ut med geopolitiken, och trevande vad gäller globalisering och ekonomi, var snarare optimism i turbo i dessa olika diskussioner.

Jag ägnade åtskillig tid åt diskussioner också relaterade till arbetet i Global Commission on Internet Governance.

Men det blev också tid att med bl a Gates Foundation diskutera de fantastiska möjligheter som nya teknologier ger när det gäller att bekämpa sjukdomar och fattigdom, och åtskilliga diskussioner med bl a Google kring de känsliga frågeställningarna kring säkerhet, kryptering och skydd av privatlivet.

På plats med kunniga synpunkter på också dessa frågor fanns bl a Estlands president Toomas Ilves. Och jag såg Ericssons Hans Vestberg springa från det ena mötet till det andra.

Att det är amerikanska företag som rycker fram med de nya teknologierna är tydligt. Deras dominans är påtaglig. Men det finns all anledning att notera hur det kommer en stark utveckling nu också från Kina.

Huawei är ett av världens största företag när det gäller telekommunikation. Och Alibaba tydligt ett av världens största när det gäller e-handel.

Kina är inte längre främst de billiga prylarnas land – härifrån kommer nu en högteknologisk och tydligt expansionsinriktad konkurrens.

För Europa är detta en utmaning som det finns all anledning att uppmärksamma.

Arbetet med en enhetlig digital marknad är en ödesfråga för den europeiska ekonomin i en situation där digitalisering av det mesta nu rycker fram med stormsteg och riskerar att omkullkasta det mesta från tidigare skeden.

Dagarna i Davos ger många intryck och åtskilliga kontakter, och bara en del går att fånga i snabba bilder som denna.

Men det var geopolitikens återkomst – och början på den allt snabbare digitaliseringen av så gott som allt – som för i alla fall mig var det dominerande från just detta Davos.

Nu blir det lite tid för min del i Stockholm.

Nåja, inte överdrivet mycket. På tisdag eftermiddag bär det av till London för ett par dagar där.

Men till den saken får jag återkomma

4 kommentarer till Tankar på tåget från Davos

  1. stig2entreprenoren skriver:

    Det är teknologiska framsteg som främst ligger bakom människans välstånd.
    Transistorn och dess vidare öde är den viktigaste.
    Den tekniska utvecklingen som ökar i bredd och djup i en alltmer välskött global context ligger även bakom trenden med den låga inflationen. Detta fenomen med deflation kan bli världens räddning.

  2. Per Fredö skriver:

    Sådant som globalisering, teknologiska framsteg, växande internationella företag hör till vad som nu är positivt.
    Likaså att den ekonomiska ekonomin i USA har fått fart igen.

    Men det är åtskilligt som är dystert.

    Den grekiska lånekrisen, är ett av flera liknande exempel. Mer av nödlån och skuldavskrivningar vill de ha och det ska finansieras med att ge ut statsobligationer. Vilka ställer upp på sån i längden?

    Ukraina hör till de verkliga krisländerna och den ryska invasionen där
    har medfört att makthavaren Putin borde varas införstådd med att den ryska ekonomin mins sagt vacklar och att detta land blir mer och mer isolerat.

    Ingen kan gärna påstå att Iran, Irak och Syrien är krisländer och
    någon lösning tycks inte vara i sikt.
    Tvärtom sådant som krig, tortyr, terror, flyktingläger.

    Kina är i själva verket en vacklande ekonomi och det gäller också en
    stormakt som Brasilien. Och Argentina har enorma statsskulder.

    Våra baltiska grannstater ´har av egen kraft och via anslutning till Nato, EU och euron är nu inte längre krisländer. Och befolkningen har också ställt upp på allt-rysskäcken är nog en av förklaringarna.

    Men det kan man inte gärna säga om de östeuropeiska staterna.
    En rumänsk stat hade inte ens råd att köpa en buss, en sven
    sk stad skulle ställa upp hoppades man på.

  3. flyktingar skriver:

    Utan judar, inget Frankrike, sa premiärminister Manuel Valls i sitt tal vid Porte Vincennes.

    Frågan är bara om judar av i dag ställer upp på att vara Europas eviga lackmustest, där styrkan i judeförföljelserna indikerar samhällets hälsotillstånd.

    För ca 150 år sedan hade somliga judar fått nog. De lade grunden till den judiska staten. För 70 år sedan uppdagades bevisen för behovet av en judisk stat. Den systematiska utrotningen av Europas judar. Om någonsin ett folk behövt ett folkhem, så var det judarna. Och så är det uppenbarligen än idag för de judar som inte ställer upp på att agera levande sköldar för samhällen som i grund och botten föraktar dem.

    De historielösa på Aftonbladets kultursida säger att utan Israel, så hade vi inte haft något judehat idag. Inse att utan judehatet hade den judiska staten aldrig förverkligats. Inse att utan överlevare från förintelsen av Europas judar, människor som inte hade någonstans att ta vägen, så hade palestinakonflikten kanske aldrig uppstått. Inse att ni bytt ut era judiska grannar mot muslimska. Man kan bara hoppas att ni behandlar varandra bättre än oss. Hatet mot juden har ni ju gemensamt.

  4. Tack för Nyhetsbrev

    Spännande att läsa om vad som hände i Davos på världsekonomiskt forum World Economic Forum

    Positivt med kraftigt minskade oljepriser

%d bloggare gillar detta: