Också valutor i centrum

ZÜRICH: Till ett nytt års rutiner har för mig sedan ett bra tag tillbaka hört en helg med diskussioner med olika strategiska bedömare här i utkanten av Zürich.

I år blev det lite kortare än vanligt för min del – annat tränger sig på – men samtalsämnen saknades inte.

Och heller inte självkritik om vår mindre imponerande förmåga att förutse det gångna årets ofta omvälvande händelser.

Men dygnet här har också varit ett dygn när Schweiz flög upp i de internationella rubrikerna.

I torsdags upphörde utan varje form av förgående varning den schweiziska centralbanken sin politik med att hålla nere den schweiziska francen vid en lägre kurs mot euron.

Det var mitt i de värsta spekulationerna kring euron som man hösten 2011 inledde denna politik. Då strömmade stora mängder valuta till Schweiz sökande en trygg hamn, och detta pressade då upp valutan till nivåer som blev alldeles olidlig.

Från att ha betalat ca 1:60 franc för en euro syltats plötslig valutan till paritet med euron. Men centralbanken ingrep, och lade fast att man skulle hålla kursen vid 1:20,

Men nu ändras plötsligt denna politik.

Och grunden nu ligger i de omfattande spekulationerna om att den europeiska centralbanken ECB på torsdag kommer att ta ett nytt steg genom att börja att i större omfattning köpa upp olika länders statsskuld.

Syftet skulle vara att ge stöd till en europeisk ekonomi som utvecklas alltför svagt.

Föraningar om detta har redan lett till att eurons värde sjunkit påtagligt, och detta gjorde att kostnaderna för den schweiziska centralbankens ansträngningar att hålla nere den egna valutan mycket snabbt steg.

Det var ett av motiven för det som skedde.

Men därtill kommer att man är föga imponerande av den politik som man nu ser avteckna sig från ECB:s sida. Och det framgår tydligt i de olika kommentarer man tar del av här

Att satsa på en ”mjukare” valuta och en ”lösare” penningpolitik är närmast anatema för detta i dessa avseenden tämligen så konservativa land. Och när man tycker sig se att detta nu sker kopplat man helt enkelt loss.

Omedelbart steg den schweiziska francen med ca 20% och ligger nu närmast i paritet med euron.

För den schweiziska exportindustrin – och turistnäringen – är detta självfallet mycket dåliga nyheter, och börsutvecklingen blev också därefter. Åtskilliga kommer att få svårigheter.

Men i en stor kommentar på första sidan i dag skriver Neue Zürcher Zeitung att detta inte är någonting att bekymra sig för.

Tvärt om. Trycket från en stark valuta får företagen att anstränga sig allt mer för att klara sin internationella konkurrenskraft.

Och detta kontrasterar man mot riskerna för att det steg som kan komma från ECB kan leda till att trycket på reformer i de olika euro-länderna nu avtar. Räntorna i Italien är, påpekar man, redan lägre än i USA.

Förvisso finns det risker med de steg som nu sannolikt kommer att tas i Frankfurt.

Trycket på politiken i länder där viktiga reformsteg måste tas riskerar att minska. Och därtill kommer självfallet risken för att ”billiga pengar” leder till olika typer av spekulationsbubblor i delar av ekonomin.

Steget som Schweiz nu tagit har sänt stötvågor genom världens valutamarknaden, och är ju dessutom del av bredare utvecklingar.

Valutadramatiken i östra Europa har varit påtaglig. Den ryska rubeln har fallit mer cirka 50%, och samma är utvecklingen i Ukraina.

Och dollarn stärks successivt mot euron med allt vad detta innebär. Medan euro-området tidigare var i ungefär balans med omvärlden visar man redan nu upp ett bytesbalansöverskott kring 2,5% av BNP.

Den kommande veckan kommer man med all sannolikhet att ha anledning att följa dessa frågor med större uppmärksamhet än vanligt – mellan den schweiziska chocken och ECB:s förväntade beslut på måndag.

Att den kommande veckan dessutom är tiden för det sedvanliga världsekonomiska mötet i Davos gör inte att uppmärksamheten kommer att bli mindre.

Men också annat tränger sig på.

Det är uppenbart att striderna om kontrollen av flygplatsen i Donetsk har trappats upp under de arbete dygnen.

Separatister med stöd av också reguljära ryska enheter försöker att tränga ut de ukrainska förbanden ur de delar av flygplatsens ruiner som de fortfarande kontrollerar.

Med den ryska diplomatiska retoriken kring denna kris har denna den brutala verkligheten mycket litet att skaffa.

2 kommentarer till Också valutor i centrum

  1. Per Fredö skriver:

    Carl är naturligtvis medveten om att vårt eget land fick slå in på en radikal annorlunda penningpolitik för att komma tillrätta med vår egen kris i början av 1990-talet.

    Det krävdes ett slut på devalveringspolitiken, vilket inte minst betytt skyhöga räntor,. en hög inflation, årliga budgetunderskott, vilket in minst krävde betydande och långvariga offentliga besparingar också för att förhindra ,den ständigt växande statsskulden.

    Dessutom hade bankerna gett mycket stora lån även till företag, vilka man bedömde vara likvida och konkurrenskraftiga.. De flesta banker ville då rädda sitt eget skinn och sade upp betydande delar av dessa lån
    Det medförde då en förtroendekris mellan dessa företag och dessa banker, viken faktiskt ännu inte är övrevunnen. .
    En av dessa banker, Nordbanken, var konkurrsmässig och det krävde att staten gick in med stora ekonomiska tillskott och som aktieägare.

    Politiskt fick vi en riksbank, som inte längre skulle vara politiskt styrd och vår medlemskap i EU bidrog också till att vi som ett exportland
    kunde klara oss väl inte minst såtillvida att arbetslösheten var låg.
    Ny Demokrati drog fördel av allt detta, men när saneringen var inne på rät väg så var det slut med detta borgerliga ytterhetsparti.

    Vår gen kris var unik, men den visar ändå att alla de länder som nu kräver betydande högst betydande nödlån för sin överlevnad, nu på nytt vill ha avskrivningar på dess lån, vilket man hoppas att rika länder ska ställa upp med.

    Detta medför naturligtvis politiska spänningar mellan såväl givarländer, tveksamt om ECB nu kan bli räddningsplankan,som i de länder som återigen kräver hjälp utifrån.

    Förestående val i Grekland kommer att visa om det finns politiska krafter som förstår sig på saneringspolitik eller om populistiska extermistpartier denna gång står som segrare..

  2. metusalem skriver:

    Det är en stor glädje att konstatera att Carl Bildt är i gott slag och deltar i viktiga sammankomster på det sätt han gjorde som minister.

%d bloggare gillar detta: