Tankar i helgen

STOCKHOLM: Helg hemma ännu en gång. Och det känns rätt skönt efter en höst som ju för min del innebar ett tämligen så intensivt resande.

I debatten ser vi nu början på positioneringar inför extravalet i mars, även om jag inte skulle utesluta att mycket kan komma att låta annorlunda när den egentliga valrörelsen drar igång om några månader.

Stefan Löfven försöker hävda att ha gång efter annan lade sig närmast platt för alliansen för att få ett samarbete till stånd. Trovärdigheten i de påståendena framstår som tämligen tunn inte minst för den som kunnat lyssna på finansminister Magdalena Anderssons ständiga tirader mot alliansen och dess politik.

Gång på gång slängde hon igen dörrar och sade med total visshet att vänsterbudgeten skulle gå igenom i riksdagen.

Där fanns föga av verklighetssinne och intet av ödmjukhet.

Men detta är so oder so historia. Om den kommer det säkert att tvistas. Sakläget blev dock att den löfvenska regeringen drev kraftfullt till vänster och låste sig fast i sin position där. Det är sammanbrottets yttersta grund.

Nu gäller det framtiden, och för ögonblicket har jag inte så mycket mer att säga om den än vad jag redan gjort.

Jag tror inte att det kommer att framstå som klokt av socialdemokraterna att gå in i valrörelsen med sitt koppel till vänsterpartiet – men jag tror heller inte att det räcker för allianspartierna att säga att det var bättre förr.

Förvisso sant, men valet handlar om de kommande tre och ett halvt åren och hur landet skall regeras då.

Om invandring och integration kommer att bli en stor fråga i valdebatten återstår att se. Men mer av diskussion kring dessa frågor tror jag är hälsosamt för alla. Folkstyret förs framåt inte minst genom den öppna och fria debatten.

De kommande åren kommer att innebära ett betydande tryck på EU när det gäller flyktingar. Det är dessvärre ofrånkomligt, och inget riksdagsbeslut i Sverige kan ändra på den saken.

Och även om vi självfallet skall verka för en betydligt jämnare fördelning mellan EU-staterna måste vi inse att detta är betydligt lättare sagt än gjort, och att många även i de i detta avseende bästa scenariot kommer att söka sig till Sverige.

Vår största utmaningen ligger, enligt min mening, inte främst i invandringen utan tydligt i integrationen. Det är den som måste fås att fungera betydligt mycket bättre.

Att den rödgröna regeringen avskaffade integrationspolitiken framstår för mig som obegripligt. Deras tes tycks vara att integrationen fungerar väl och inga förbättringar behövs.

Men den bilden är det nog inte många som känner igen. Och internationella jämförelser är i dessa avseenden inte alldeles smickrande för Sverige.

Att vänstern inte vill veta av integrationspolitik har nog sin grund i att de fruktar att denna kommer att hota några av deras heligare kor. En alltför stel arbetsmarknad är ett betydande problem i detta avseende, men där säger vänstern bestämt och tydligt nej till varje förändring.

Och risken är därmed också att de dömer oss till en sämre integration än vad som hade varit möjligt. Att detta sedan spelar de direkt invandringsfientliga krafterna i händerna borde vara uppenbart.

Kring dessa frågor behöver vi utan tvekan en öppnare debatt. Och det har i grunden inte så mycket med Sverigedemokraterna att göra. Problemet hade funnits där även utan dem, och problemet måste ges en bättre lösning än vad vi åstadkommit hitintills.

Det blir fortsatt helg hemma för min del, och den kommande veckan kommer också – som det ser ut i dag – att tillbringas här hemma.

På onsdag är jag dock i Berlin, och den kommande helgen är det Lissabon som står på mitt program.

Men det finns det anledning att återkomma till.

7 kommentarer till Tankar i helgen

  1. Robert Bratt skriver:

    Avskaffande av integrationsminister är väl inte samma sak som avskaffa dess politik !

    En helt annan fråga : i vems tjänst är du nu Calle ? Du reser nästan lika mycket nu som innan åtminstone mycket. Har du uppdrag åt utrikesministeriet eller nåt ?

  2. Jag erinrar mig att Göran Persson deklarerad att det var uteslutet att socialdemokraterna skull samregera med miljöpartiet ,eftersom detta parti i i ett flertal för vårt land viktia frågor inte var vatt lita på.

    Nu sågar Göran i dag Löfven för just detta.

  3. Tack för Nyhetsbrev

    Gott att höra att Carl Bildt fått lite semester och får vara hemma i lugn och ro. Det är han väl värd.

    I vårt Sverige med sin turbulens och regeringskris längtar man efter Bildt, Borg och Reinfeldt som skötte landet exemplariskt med varsam hand och med ödmjukhet. Inte minst saknar man att den goda ton som herrarna och övriga i Alliansen höll i vått och torrt. Det kändes tryggt.
    De hade Sverige under sina vingar och tog fullt ansvar för sitt regerande. Framförallt så höll de vad de lovade oss. Man behövde aldrig vara orolig för överraskningar. De var ärliga.

    Nuvarande rödgröna regering är tvärtom mot den trygga Alliansregeringen. Ej kompetent, har ofta en barsk och tråkig ton i diskussionerna, fattar ogenomtänkta beslut som sedan måste rivas upp samt håller ej måttet vad gäller regeringsduglighet. De bryter fattade överenskommelser hela tiden. Det är inte bra för landet.

    Dessutom så har deras väljare blivit ”förda bakom ljuset” i många frågor då S inte talade om hur de tänkte, till exempel i energifrågan. S Löfvén vägrade att ta ställning om kärnkraften före valet. Efter valet var det ingen tvekan längre. MP ”bjöd in till dans” och S nickade ja. Väljarna fick stå med ”lång näsa”.

    Vad Sverige nu behöver är en nystart och en Alliansstyrd regering som vill fortsätta sitt framgångsrika jobb- och finanspolitiska arbete som gett positivt eko runtom i världen samt i vårt land.

    Carl Bildt skriver så bra: ”folkstyret förs framåt inte minst genom den öppna och fria debatten”.

  4. Carl, du deltar ju i den politiska debatten inför valet i Alla Dessa Dagar.
    Hör av dig i övrigt också, det skulle bidra till vinst för Alliansen.

  5. kallhelgesola skriver:

    Det skulle ju eventuellt kunna vara på det viset att Calle är efterfrågad utan vara i någons uttalade tjänst, eller ?

  6. stig2entreprenoren skriver:

    Att Sverige skall anta utmaningar och satsa på det som är svårt, riktigt svårt i så många sammanhang som möjligt tror jag är helt rätt i längden. Det är sådant som för utvecklingen framåt. Vi lär nytt.
    Det som är lätt kan andra gärna syssla med.
    Sverige har gott om plats, bra infrastruktur med god kapacitet. Att öka utnyttjandegraden av denna kan bli bra. Nästan alla behöver nya utmaningar, varje dag, för att undvika leda, synd och nöd.
    Integration, regionalpolitik, extraval och fördjupat EU-samarbete/utveckling kan utveckla våra politiker, vårt näringsliv, kultur och media. Det gäller nu att flytta blicken.
    CB är ett hyfsat föredöme men det finns väl några fler?

  7. Jeje skriver:

    Ett tydligt tecken på att S vill spräcka Alliansen är att Löfven aldrig tar det ordet i sin mun. Han pratar alltid om ”de fyra partierna i den förra regeringen”.

%d bloggare gillar detta: