Inga tvivel om operation mot Sverige

14 november 2014

ABU DHABI: Det var självfallet viktigt att stats- och försvarsministrarna ställde sig bakom ÖB:s rapport om den främmande undervattensoperationen i Stockholms skärgård i oktober.

Allvaret i denna situation kan inte nog understrykas.

I motsats till den diskussion vi haft om olika mer eller mindre slumpvisa kränkningar i luften handlar det här om avancerade operationer långt in i svenskt inre vatten.

Och misstag är självfallet alldeles uteslutna.

Det kräver betydande skicklighet att manövrera även en specialubåt i dessa mycket komplicerade vatten.

Det handlar om väl förberedda inträngningar på djupet av vårt territorium.

All den kunskap vi har – och jag säger detta utan tillgång till någonting utöver vad som redovisats offentligt om den senaste utvecklingen – säger att det är en stat som ligger bakom.

Och att misstankarna i detta sammanhang riktas mot Ryssland är kanske inte så förvånande. Ingen misstänker nog Finland eller Danmark, för att nu bara nämna två andra länder i regionen.

Att operationer som denna företogs av Sovjetunionen under främst 1980-talet, men med en avtagande fortsättning ett par år in på 1990-talet, tror jag nog att så gott som alla i dag accepterar.

Jag säger så gott som alla – det finns självfallet den sedvanliga förnekarplutonen, och jag antar att de kommer att försöka att paradera i media nu igen och antyda att allt detta är ett påhitt.

Själv tillhörde jag dem som var övertygade om att dessa operationer klingade av och upphörde efter dessa år. Historien om hur och varför kan det finns anledning att återkomma till.

Det är inte lätt att tro att det som nu konstaterats av försvarsmakten skulle vara någonting fundamentalt annorlunda av fundamentalt annorlunda ursprung.

De operationer som nu konstaterats sker i komplicerade områden där operationer som dessa konstaterades för mer än två decennier sedan.

Misstanken att det finns betydande element av kontinuitet är svår att avvisa.

Då skrev och talade jag åtskilligt om den sannolika bakgrunden till de operationer som skedde.

Tidigare i oktober hade jag här länkar till några av de mer utförliga saker jag skrev under denna period, och de rekommenderas forfarande för den som har ett seriöst intresse av dessa frågor.

Nu ter det sig svårare att ta fram hypoteser för bakgrunden till det som sker.

Icke desto mindre måste det vara en central uppgift för den seriösa hanteringen av vår säkerhetspolitik att göra det.

Vi kan inte ha en politik som famlar i blindo.

Då är det viktigt att det också kommer fram ett gediget underlag om de tecken och trender när det gäller denna utveckling som vi sett under de senaste åren. Det är då det börjar bli möjligt att dra slutsatser.

Den minnesgode erinrar sig kanske vad som rapporterades i samband med en marin övning i skärgården utför Göteborg 2011.

Inom kort kommer försvarsmakten att redovisa sitt underlag inför det kommande försvarsbeslutet. Om man där till fullo har tagit in konsekvenserna av denna utveckling återstår att se.

Alldeles uppenbart finns det kapaciteter som måste återskapas.

Att vi på de starkt försenade nya helikoptrarna bara kommer att ha tre (3) hydrofoner för ubåtsjakt ter sig t ex lite patetiskt.

Detta får för dagen räcka som kommentar från min sida. Alldeles uppenbart kommer det att finnas anledning att återkomma i frågan.

Det handlar ju om en förstklassig utmaning för vår utrikes- och försvarspolitik, och jag utgår från att också regeringen tydligt ser det på samma sätt.

Men just nu sitter jag i öknen i Abu Dhabi och diskuterar förutsättningarna för en fredsprocess mellan Israel och Palestina – liksom regionens alla övriga utmaningar.


Dygn i ”världens intressantaste land”

14 november 2014

NEW DELHI: På middagen som avslutade konferensen om förbindelserna mellan Indien och Europa här hävdade historikern och författaren Ramachandra Guha – också jag tillhör hans stora läsarskara – att Indien är världens mest intressanta land.

Konkurrensen är hård, men det ligger mycket i påståendet.

Och han fortsatte med att bl a peka på att EU och Indien är de stora, multinationella, multikulturella och demokratiska enheterna i vår värld i dag.

Mycket som skiljer – förvisso – men också åtskilligt som faktiskt förenar.

Och det har förvisso varit temat för mina nästan två dygn här.

Världens blickar riktas nu mot Indien efter det att regeringen Modi tillträtt efter sin synnerligen imponerande valseger i april-maj.

Valresultatet speglade en längtan efter förändring, och förväntningarna är nu påtaglig höga.

Åtskilligt har redan gjorts, men åtskilligt mer förväntas inför den stora budget som kommer att presenteras en bit in på det nya året.

Då har regeringen fortfarande momentum – därefter kommer situationen gradvis att förändras.

I dag talas det om en tillväxt kring 6%, men när vi lyssnade på finansminister Arun Jaitley var hans förväntningar på den politik han ville föra snarare kring 9% om året.

Skillnaden är inte oväsentlig.

I dag är den kinesisk ekonomin fem gånger större än den indiska, men med rätt politik och omfattande investeringar inte minst i infrastruktur finns goda förutsättningar för att Indien under kommande år kommer att ha en tillväxt över den kinesiska.

Inte minst är det en nödvändighet för att fortsätta att minska fattigdomen i detta land. Indien är kontrasternas land – fattigdom liksom ett avancerat rymdprogram.

Stora förhoppningar sätts nu i den officiella politiken till en accelererad industrialisering av landet, och för detta är det nödvändigt att attrahera utländska investeringar i större omfattning.

Och åtskilliga av diskussionerna här under dessa dygn har handlat om förutsättningarna för detta.

Handelsavtal är viktiga i detta sammanhang.

I och kring USA och Ostasien arbetas nu intensivt på det s k TPP-avtalet, och hos oss i EU är det ju TTIP med USA som står högt upp på dagordningen.

Efter kongressvalet i USA har ju, som jag redan skrivit om, förutsättningarna där för bägge dessa avtal sannolikt förbättrats.

Indien riskerar att hamna mitt emellan dessa bägge stora avstängningar, och inte minst därför vore det viktigt om det s k BTIA-avtalet om handel och investeringar mellan Indien och EU kunde föras i hamn.

Kanske kan det toppmöte mellan EU och Indien som borde äga rum någon gång första halvåret 2015 vara tillfället att ge det arbetet ny energi.

Mycket av förhandlingsarbetet är f ö redan gjort – men det har saknats den politiska kraften att föra det framåt.

Ett viktigt stort togs i går när handelsminister Nirmala Sitharaman kunde meddela att USA och Indien enats om vissa frågor så att Indien kunde släppa den blockering man haft av vissa frågor inom WTO.

Cecilia Malmström tillhörde dem som varmt välkomnade det framsteget.

Att vi vid sidan av dessa mer ekonomiska frågor har all anledning att ha också en djupare strategisk dialog med Indien tillhör också bilden.

Under min tid som utrikesminister var jag angelägen om regelbundna möten med Indiens såväl utrikesminister som nationella säkerhetsrådgivare, och det var alltid nyttigt.

Och en del av dessa kontakter hade jag möjlighet att träffa också dessa dagar.

Men nu lämnar jag New Delhi och Indien för denna gång, även om jag hoppas ha möjlighet att komma tillbaka inom en inte alltför avlägsen framtid.

Nu flyger jag via Doha till Abu Dhabi, och i eftermiddag är jag framme på den informella konferens som brukar samla åtskilliga av den vidare regionens ledande beslutsfattare för något dygn av samtal och diskussioner.

Vi samlas på en anläggning mitt ute i synnerligen genuin öken i det som brukade kallas Empty Quarter på den arabiska halvön.

Miljön är förvisso mycket annorlunda.

Men det brukar inspirera till osedvanligt öppna och intressanta samtal, och jag skulle tro att så kommer att vara fallet också under denna helg.

Utmaningar saknas inte.


Och nu hemåt – om än kort

10 november 2014

DUBAI: Ett snabbt bad hanns i alla fall med tidigt på morgonen, men annars har det varit diskussioner i längd dagen igenom.

Men nu packar jag ihop mina saker för att under natten flyga tillbaka till Stockholm igen. Tidig i morgon bitti borde jag vara hemma.

Det är en del saker att göra i Stockholm under dagen, och det är därför jag åker hem. Redan i morgon kväll bär det nämligen av igen, och då med New Delhi som destination.

Således något av en liten omväg över Stockholm – mellan Dubai och New Delhi går det många plan om dagen.

I dag har det varit de mer geopolitiska frågeställningarna som har dominerat diskussionerna här.

Och det råder ingen tvekan om att vi befinner oss i en betydligt mycket mer krävande situation än för bara några år sedan.

Osäkerheten om de detaljerade ryska avsikterna i Ukraina består, men den grundläggande revisionismen har ju blivit allt tydligare. Konsekvenserna är betydande.

Och i denna del av världen saknas ju inte utmaningar.

Dem kommer jag att återkomma till senare i veckan.

I Beijing är nu Stilla Havs-regionens ledare samlade, och mycket av uppmärksamheten var fokuserad på den spända relationen mellan Japan och Kina.

Men långsiktigt – och det var mycket tydligt under mina samtal i Washington – handlar det ju också om osäkerheten i den också för regionens säkerhet så viktiga relationen mellan USA och Kina.

Också detta tillhör den avgjort mer krävande geopolitiska bilden i världen just nu. Och ingenting talar mot att det handlar om en förändring för en betydande tid framöver.


Och nu hemåt – om än kort

10 november 2014

DUBAI: Ett snabbt bad hanns i alla fall med tidigt på morgonen, men annars har det varit diskussioner i längd dagen igenom.

Men nu packar jag ihop mina saker för att under natten flyga tillbaka till Stockholm igen. Tidig i morgon bitti borde jag vara hemma.

Det är en del saker att göra i Stockholm under dagen, och det är därför jag åker hem. Redan i morgon kväll bär det nämligen av igen, och då med New Delhi som destination.

Således något av en liten omväg över Stockholm – mellan Dubai och New Delhi går det många plan om dagen.

I dag har det varit de mer geopolitiska frågeställningarna som har dominerat diskussionerna här.

Och det råder ingen tvekan om att vi befinner oss i en betydligt mycket mer krävande situation än för bara några år sedan.

Osäkerheten om de detaljerade ryska avsikterna i Ukraina består, men den grundläggande revisionismen har ju blivit allt tydligare. Konsekvenserna är betydande.

Och i denna del av världen saknas ju inte utmaningar.

Dem kommer jag att återkomma till senare i veckan.

I Beijing är nu Stilla Havs-regionens ledare samlade, och mycket av uppmärksamheten var fokuserad på den spända relationen mellan Japan och Kina.

Men långsiktigt – och det var mycket tydligt under mina samtal i Washington – handlar det ju också om osäkerheten i den också för regionens säkerhet så viktiga relationen mellan USA och Kina.

Också detta tillhör den avgjort mer krävande geopolitiska bilden i världen just nu. Och ingenting talar mot att det handlar om en förändring för en betydande tid framöver.


Europa i Dubai

09 november 2014

DUBAI: Sent i går kväll landade jag här, och i dag på morgonen drog diskussionerna på denna Global Agenda Summit igång.

Här finns tyckare, tänkare och aktörer från världens alla hörn och engagerade över ett mycket brett spektrum av olika frågor samlade. Många återseenden, men också många nya kontakter.

Och livaktiga diskussioner där man ju bara har möjlighet att följa en liten del.

För min del har det handlat främst om prioriteter för Europa eftersom det är den grupp som jag fått förtroendet att leda under de kommande två åren.

Ämnet är brett, utmaningarna allt fler, och mycket handlar om de prioriteter utan vilka politiken knappast kommer att kunna få de resultat vi önskar.

Åtskilligt av våra diskussioner i dag har handlat om ekonomi och handel, men också om den geostrategiska betydelsen inte minst av TTIP-förhandlingarna med USA.

Men också om den parallella nödvändigheten för EU att under det kommande åren verkligen göra verklighet av en gemensam digital marknad. Här finns ju mycket av potentialen för den europeisk ekonomin framöver.

Och i morgon förskjuts vårt fokus mer mot de mer geopolitiska frågeställningarna. Vi sitter ner med de här som Ryssland som sitt huvudsakliga fokus, och gör det tillsammans med dem som har USA som sin.

Person till person är det naturligt att vi diskuterar också utmaningarna i denna del av världen.

I Muscat några stenkast härifrån förhandlar Iran, EU och USA om den nukleära frågan. För Dubai har alltid handeln tvärs över vattnet med Persien varit viktig. Från flygbaser och hangarfartyg alldeles i närheten startar flygplan för anfall mot ISIL. Och åtskilligt handlar också den politiska krisen i Yemen.

Åtskilligt av detta kommer jag att återkomma till under ett annat besök i denna region lite senare i den kommande veckan.

Nu är det kväll, och via TV följer jag de känslosamma ceremonierna i Berlin denna för Berlin, Tyskland och Europa så historiska dag.

Beethoven i Berlin – men samtidigt dånar kanonerna borta i Donetsk.

Vi delar glädjen över friheten som vanns – men känner en djupare oro för den fred som nu åter hotas.

Så diskussioner om Europa – även när de förs i den lite annorlunda miljön i Dubai – är sannerligen viktiga.


Dystra perspektiv

08 november 2014

WASHINGTON: Efter en intensiv dag av diskussioner lämnar jag nu den amerikanska huvudstaden.

Sent på kvällen lokal tid här sätter jag på ett plan som i morgon kväll lokal tid förväntas att landa i Dubai i en helt annan del av världen.

Och där är det stort möte med World Economic Forum och dess olika Global Action Councils. Jag leder det av dessa som har Europa – vare sig ner eller mindre – på sin agenda.

Men här har ämnena virvlat förbi under dagens diskussioner.

Förmiddagens diskussion om Ryssland och Ukraina slutade i tämligen mörka perspektiv.

Det håller på att sjunka in att vi har att göra med ett Ryssland påtagligt annorlunda än vad vi kanske trodde och framför allt hoppades på.

Och frågan som blev hängande i luften är om vi egentligen är förberedda för den utveckling som vi kan komma att ställas inför.

Jag tillhörde dem som noggrant hade läst president Putins anförande vid den s k Valdai-klubben för några veckor sedan.

Där framträder det revisionistiska Kreml med full kraft, och med en världsbild som inte kan annat än oroa.

Temat för det var en värld med nya regler eller en med inga regler alls för staters uppträdande.

Och i denna formulering ligger självklart att man avvisar de regler som vi hitintills tagit närmast för självklara för umgänget mellan stater också i det Europa som vuxit fram efter Berlin-murens fall.

Att Kreml demonstrerat detta i fallet Ukraina är alldeles uppenbart. Men här upphöjs det till programmatisk politik för dagens Kreml.

Och det är djupt oroande.

Vi diskuterade olika scenarior för den ryska politiken gentemot Ukraina, och det var nog så att de som vi alla såg som önskvärda av de flesta sågs som de mindre sannolika.

Diskussionen om utvecklingen i Mellersta Östern med fokus på ISIL blev knappast mer upplyftande.

Att bevara och stärka ett fungerande Irak är avgörande, men framgång i de ansträngningarna är på intet sätt garanterade.

Och vad gäller Syrien är det ju uppenbart att åtskilliga av de antaganden som vår politik under de senaste åren vilat på visat sig felaktiga.

Det förde naturligt över till diskussionen om Iran, de just nu akuta nukleära förhandlingarna och den mer långsiktiga politiken.

Vad vi sade i dessa avseenden mer i detalj skall jag nog hoppa över här, men betydelsen av hur detta utvecklas är alldeles uppenbar.

Och min grundläggande inställning i dessa frågor är ju inte okänd för dem som följt vad jag skrivit här i detta ämne.

Men vid sidan av dessa diskussioner blev det självfallet åtskilliga samtal också om konsekvenserna för amerikansk politik av utfallet av kongressvalen i tisdags.

Att det gick avsevärt bättre för republikanerna än väntat, och vad det kommer att innebära, dominerar nu helt den inrikespolitiska diskussionen här.

På den positiva sidan från europeisk utgångspunkt kan måhända noteras att sannolikheten för att presidenten får ett vidsträckt mandat för handelsförhandlingar från kongressen ökat.

Den republikanska ledningen i kongressen har tydligt indikerat att de nu kommer att vara beredd till detta.

Vi får hoppas att Vita Huset verkligen också tar upp den bollen.

Sedan handlar det självfallet också om att EU kan driva vår TTIP-förhandling fram till det avgörande som jag är övertygad om måste komma under 2015.

Sannolikheten för att förhandlingarna med Japan, som kommer att bereda vägen för det s k TPP-avtalet med 12 nationer kring Stilla Havet, kommit att föras in hamn före våra TTIP-förhandlingar är dock betydande.

När jag söndag morgon i Dubai inleder våra diskussioner där kommer detta alldeles självklart att tillhöra en av de viktigare frågorna.


Efter lång dags flygning

06 november 2014

WASHINGTON: En lång dags flygning först över ett molnigt Europa – men lite ljusare i Frankfurt – och sedan ett molnigt Atlanten.

Men framme här ljusnade det upp och blev en vacker och behaglig höstdag.

Redan på planet från Frankfurt blev det tillfälle till diskussioner, eftersom vi var några med samma ärende och destination.

Men snabbt upplystes vi om att amerikanska bestämmelser innebär att i flygplan på väg till USA får det inte stå tre personer och prata.

Och därvid fick det bli.

Nu är jag dock framme i mitt hotel i Washington, skall försöka hinna med en intervju med franska Le Monde och därefter är det iväg till middag på den tyska ambassaden här.

Och där skall vi höra mera om Vita Husets syn på läget i världen just nu och USA:s roll.

I morgon fortsätter så diskussionerna.

Ryssland och Ukraina är ett självklart ämne med N-L a biträdande utrikesminister Victoria Nuland.

Mellersta Östern och ISIL ett lika självklart. Liksom förhandlingarna och utsikterna med Iran just nu.

Men det brukar bli spännande diskussioner i denna blandade europeiska och amerikanska grupp, som också har en blandning av personer i officiell ställning och sådana som inte är det.

Och som temperaturmätare på relationerna och agrndsn över Atlanten brukar de vara alldeles utmärkta.

Så mycket mer än detta kommer jag nog dessvärre inte att hinna med här denna gång. Ett snabbt besök i bokhandeln alldeles här intill hoppas jag i alla fall hinna med senare i kväll.

Andra delen av Francis Fukiyamas senaste bokverk hade inte kommit ut när jag senast var här i USA, men nu finns den.

Då blev det Henry Kissingers nyutkomna World Order som inhandlades, och den visade sig föga förvånande vara mycket läsvärd.