Dramatik i Stockholm och i Chisinau?

STOCKHOLM: En lugn och trevlig helg hemma. Och Första Advent bjuder alltid på speciell stämning. Tempot börjar sänkas. Julen börjar att närma sig.

I inrikespolitiken är det däremot tvärt om. Stämningen och spänningen skruvas upp inför avgörandet om regeringens budgetproposition på onsdag. Alla vet att det blir dramatik. Ingen vet hur det kommer att utvecklas och sluta.

En sak är alldeles säker: på detta sätt kan inte Sverige regeras i nästan fyra år till.

Vi riskerar att få inte bara regeringsmaktens utan politikens förfall. På ett eller annat sätt måste det fås till en förändring.

I sak vore det självfallet bättre för Sverige om riksdagen godkände allianspartiernas förslag till budget än den regeringsproposition som man ju tillät vänsterpartiet att få ett mycket kraftigt inflytande över.

Hur detta gick till än för mig fortfarande något av ett mysterium. Det borde ha varit uppenbart att en vändning tydligt till vänster skulle göra det betydligt svårare att vinna stöd i riksdagen. I den meningen ligger regeringen i dag som man bäddat.

För mig påminner det vi nu ser en hel del om vad som inträffade efter regereingsskiftet 1994, även om det också finns betydande skillnader.

Ingvar Carlsson slöt då förbund med Gudrun Schyman och det levererades den ena s k återställaren efter den andra. Presskonferenserna avlöste varandra.

För det hade man då majoritet i riksdagen, men det innebar samtidigt att den ekonomiska politiken snabbt förlorade i trovärdighet. Vi befann oss ju i ett skede av påtaglig uppgång efter den djupa ekonomiska krisen 1991-1993.

Och framåt vintern fungerade det inte. En kursomläggning blev alldeles nödvändig. Vi hade en del diskreta kontakter mellan oss moderater och socialdemokraterna, men i slutändan var det centerpartiet och Olof Johansson som kastade ut en räddningsväst till den drunknande regeringen.

Kursen lades om. Åtskilliga återställare fick återställas igen. Och det gick åter bättre för Sverige.

En motsvarande korrigering kommer förr eller senare, på ett eller annat sätt, att bli nödvändig nu. Men ingen torde i dag veta exakt hur och exakt när.

Då fanns inte en tydlig allians på samma sätt som nu. Olof Johansson -men inte centerpartiet, vars ordförande han var – hade ju lämnat regeringen i protest mot beslutet om Öresundsbron. Och folkpartiets Bengt Westerberg hade flörtat offentligt med tanke på att regera med socialdemokraterna, bara för att bli tämligt snöpligt avvisad av dessa.

Nu har vi en allians med tydlig sammanhållning och med ett tydligt alternativ i den ekonomiska politiken.

Och om inte den rödgröna regeringen får direkt eller indirekt stöd av Sverigedemokraterna – och jag ser att finansminister Magdalena Andersson ständigt säger att hon utgår från att det blir fallet – så måste man på ett eller annat sätt anpassa sig till alliansen.

Något annat alternativ finns faktiskt inte – även om det sedan finns olika varianter på detta tema. Men jag skall avhålla mig från att filosofera mera om hur de olika varianterna kan se ut.

Just nu spekuleras i att de rödgröna skall begära återremiss av budgeten till finansutskottet.

Det kan man göra, men i sig löser detta ju ingenting alls. En lösning kan bara ske den vägen om man sedan kommer ut ur finansutskottet med en budgetöverenskommelse med alliansen. Annars är man ju tillbaka på ruta ett.

Så allt tyder på att det kommer att bli intressanta dagar framöver. Själv har jag tagit fram min vällästa bok med Regeringsformen och Riksdagsordningen.

Nu gäller det att veta vad som gäller.

Mina planer för veckan är dock annorlunda.

Om inte strejker på Lufthansa ställer till det för mycket flyger jag i morgon till Budapest för en diskussion där över middag och i morgon om olika europeiska framtidsperspektiv.

Det är George Soros Open Society Institute som inbjudit några tyckare och tänkare från Öst och Väst att tänka högt och fritt kring detta. Och det är självfallet de mer östliga perspektiven som kommer att stå i centrum för våra diskussioner.

Vid det laget borde vi också veta hur dagens viktiga parlamentsval i Moldavien har utfallit. Vallokalerna stängs först klockan 21 lokal tid i kväll.

Här står ju en EU-inriktad koalition i regeringsställning mot mycket tydliga ryska försök att vrida landets utveckling i mer östlig riktning. Valet är i detta avseende verkligen ett val.

För ett år sedan såg det ut som om det moldaviska kommunistpartiet under klassiske ledaren Voronin hade betydande möjligheter att vinna. Och här handlar det om ett genuint kommunistparti – hammaren och skäran på flaggorna och byster och porträtt av Lenin överallt.

Men nu ser bilden annorlunda ut.

Dels har regeringen under Iuri Leanca gjort bättre ifrån sig, och EU-närmandet har börjat att avsätta konkreta och viktiga resultat. Viseringsfriheten är viktig för många.

Men dels har plötsligt Moskva tagit sin hand från kommunistpartiet och i stället satsat stort på två nya partier men en från deras utgångspunkt tydligare agenda.

När det kom till kritan ville inte kommunistpartiet bryta upp hela frihandels- och associeringsavtalet med EU, men det vill Moskva alldeles bestämt, och därmed fick man flytta om pjäserna riktigt ordentligt i ett sent skede.

Hur detta kommer att gå återstår att se. Ett av dessa två partier har i ett sent skede förbjudits eftersom man ansåg att det mer eller mindre helt var finansierat av Moskva.

Förhoppningen är självfallet att regeringskoalitionen under premiärminister Leanca får tillräckligt stöd. Men det kan bli mer osäkra lägen, och jag tror dessvärre inte att man skall hysa några illusioner om de medel som de som vill se Moldavien på en helt annan kurs är beredda att ta till.

Så det kan bli dramatiskt i både Stockholm och Chisinau under den kommande veckan – utan alla jämförelser i övrigt.

4 kommentarer till Dramatik i Stockholm och i Chisinau?

  1. Claes Nilsson skriver:

    ”Själv har jag tagit fram min vällästa bok med Regeringsformen och Riksdagsordningen. Nu gäller det att veta vad som gäller.”

    Exakt!

  2. Bokryp Bokförlag skriver:

    God kväll,
    tack Carl Bildt för all upplysning om utrikespolitiska frågor/funderingar/problem och för ”vägledning”.
    Det är oerhört värdefullt/givande.

    Hoppas att nuvarande ”SVaMP-regering” faller snart med sin sinnesslöa politik, budget och utrikespolitik.

    Decemberhälsningar,
    Elisabeth M-P

  3. pairis skriver:

    Fast, du vet precis vad det handlar om på onsdag! http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/sd-kan-valja-protestrost-mot-regeringens-budget_4153663.svd
    Hur var det nu att öppna sina hjärtan. Det är dags att m lägger ner sina röster i omröstningen av budget . C lär inte göra det för de leds av en tjej som vill göra karriär och fp är ju höger om m. Så tänk efter nu innan det är för sent!

  4. Tack för Nyhetsbrev

    Jag håller med Carl Bildt att det vore bättre för Sverige om riksdagen godkände allianspartiernas förslag till budget och inte
    den regeringsproposition som man lät vänsterpartiet få ett stort inflytande över.

    ”Nu har vi en allians med tydlig sammanhållning och med ett tydligt alternativ i den ekonomiska politiken”, som Carl Bildt så bra säger.

%d bloggare gillar detta: