Samtal och hummer i Halifax

HALIFAX: I går eftermiddagen kom jag så hit till denna hamnstad på den kanadensisk Atlantkusten för den årliga internationella säkerhetskonferens som hålls här.

Också flygningen över Atlanten blev ett bra tillfälle till också olika samtal, eftersom deltagare till säkerhetskonferensen fyllde upp betydande delar av direktplanet från London.

En sittande president, en just f d president, två f d premiärministrar och till detta lite annat löst folk med med mer eller mindre betydande specialisering på vår tids varierande säkerhetsutmaningar.

Framme där fanns också andra vänner att träffas.

Canada:s justitieminister Peter McKay var den som i egenskap av försvarsminister tog initiativet till dessa möten för fem år sedan, och utrikesminister John Baird var självklart också här.

Konferensen inleddes med en TV-sänd diskussion om säkerhetspolitik från en kontinental amerikansk utgångspunkt, d v s Canada, USA och i någon mån Mexico i det här fallet.

Från en europeisk utgångspunkt var den kanske inte så fascinerande. Oceanerna finns forfarande där, och frågor om säkerhet blir därmed, även om man talar om terrorism, polisiära snarare än militära.

Men sedan har diskussionerna här, som på många andra håll, kommit att handla om dels Mellersta Östern och ISIL och dels utvecklingen med Rysslands revisionism och aggression i östra Europa.

Här i Canada är bägge dessa frågor stora. Kanadensiskt stridsflyg deltar i operationerna mot ISIL i Irak, och landet har den största ukrainska befolkningen utanför Ukraina självt.

På G20-toppmötet i Brisbane var premiärminister Stephen Harper tydlig på gränsen av vad det diplomatiska protokollet tillät till president Putin i denna fråga.

Halifax och Nova Scotia är stolt över sin historia och tradition, och på kvällen bjöds det till ackompanjemang av säckpipor på traktens humrar till middag.

Diskussionen efter middagen dominerades för min del av Ryssland, där jag tillhörde en av talarna, och där den bild som växte fram ur samtalet var minst lika mörk som i många liknande diskussioner.

Så kommer diskussionerna att fortsätta här under dagen.

Under förmiddagen är det Mellersta Österns olika utmaningar som har dominerat och frågan som hängt över diskussionen har varit om och hur fenomenet ISIL kan bekämpas.

Från lite andra utgångspunkter – här är frekvensen av amerikanska generaler rätt hög, och en betydande delegation från amerikanska kongressen finns också på plats – är det samma diskussioner som i öknen i Abu Dhabi förra helgen.

Och vi får se om de slutsatser som växer fram är Desamma.

Konferensen här fortsätter till efter lunch i morgon söndag, och då är det för mig dags att bege mig till Ottawa för att sedan tillbringa de närmaste tre dagarna där i olika diskussioner.

Framför allt är det mötet med Global Commission on Internet Governance, men åtskilligt annat står också på programmet.

I Wien pågår just nu slutförhandlingar med Iran i den nukleära frågan, och även om ingenting i sak läcker ut är det uppenbart att osäkerheten kommer att bestå intill den slutpunkt man sagt till någon gång på måndag eftermiddag.

Men alldeles uppenbart är att vad som händer i dessa förhandlingar kommer att ha större betydelse för utvecklingen i den vidare regionen än åtskilligt av det som nu mer kortsiktigt diskuteras mot ISIL.

Och jag hoppas att den insikten finns fullt ut hos beslutsfattare i Teheran och Washington och andra ställen.

En överenskommelse är fullt möjlig, men frågan är om det kommer att gå att övervinna den djupa misstro som finns hos mer konservativa krafter såväl i Iran som annorstädes.

En av mina middagssamtal i går var med en framträdande senator från Texas, och det illustrerades väl utmaningarna i detta avseende.

Man tar för lätt på riskerna med fortsatt konflikt, och sitter fast i fiendebilder som odlats i decennier. Och det gäller självfallet med minst samma styrka i Iran.

Halifax har en tydlig nordisk och atlantisk atmosfär, och det är inte svårt för en nordbo att trivas i miljöerna här.