Diskussioner i öknen

ABU DHABI: Det är femte gången vi samlas ute i öknen för diskussioner om de olika utmaningar som denna region står inför.

Men inte någon gång tidigare har situationen varit så komplicerad som nu, och det har varit mycket tydligt i alla våra diskussioner i går och i dag.

Utsikterna för en fredsprocess mellan Israel och Palestina är utomordentligt dystra.

Personer mycket centrala i det försök som gjordes under amerikansk ledning sade att det är fullständigt orealistiskt att tänka sig att de kan återupptas under nuvarande förutsättningar.

Också från amerikansk sida är man tydlig med att det är den israeliska bosättningspolitiken som var och är det avgörande hindret.

Och det vi ser i Israel är ju dessvärre att bosättarna ockuperar inte bara Västbanken i allt större antal utan också den israeliska regeringen.

Jag tror dessvärre att det behövs någonting som skakar om mer rejält, och förändrar förutsättningarna, innan det kommer att vara möjligt att tala om en fredsprocess.

Mycket uppmärksamhet ges nu till arbetet med att pressa tillbaka ISIL allra främst i Irak. Vi hade generalen Allen som leder mycket av detta i våra diskussioner.

Men förr eller senare kommer mycket tillbaka till den allt värre situationen i Syrien.

Om det möjligen finns en strategi för framgång i Irak är det svårt att ens se konturer av en sådan i Syrien.

Just nu förefaller regimen att stärkas också som ett resultat av flyganfallen mot ISIL. Inte minst gäller det runt Aleppo.

En central person från Syrien ställde frågan om inte en orättvis fred nu är att föredra framför ett rättvist krig som inte förefaller att ha något slut.

Men hur en sådan skall arbetas fram förblir en synnerligen öppen fråga.

Just nu handlar mycket om Aleppo.

Regimen stärker sin ställning i området, och skulle den lyckas få kontroll över staden i dess helhet skulle det vara en mycket betydelsefull förändring.

Samtidigt koncentrerar FN-sändebudet Staffan de Mistura sina ansträngningarna på att få slut på striderna och någon typ av normalt liv i just detta område.

I regionen i dess helhet ser vi nu en serie olika konflikter. Det går att räkna till kanske sex, och de är mer eller mindre såväl relaterade till varandra som olika.

Fler och fler börjar nu tala om jämförelsen med Europas trettioåriga krig på 1600-talet. Och likheterna är betydande.

En stor svårighet då var att komplexiteten i ett skede med överlappande konflikter gjorde det mycket svårt att åstadkomna fred.

Det skulle som bekant dröja till 1648 innan det visade sig möjligt.

Hur lång tid det kommer att ta här törs nog ingen ens gissa. Men i våra diskussioner har det gått som en röd tråd att det inte kommer att gå att bara ägna sig åt en eller annan skut fråga – just nu ISIL – utan att det förr eller senare måste till ett bredare grepp.

Och det, om inte annat, gör det ju nödvändigt att föra samtal som dessa här i öknen vidare.