Och nu till Washington

STOCKHOLM: Arbetsdag i Stockholm. Och hann med att vara en del också i riksdagen och krokarna.

Bland mina gamla papper hittade jag ett exemplar av den östtyska partitidningen Neues Deutschland från lördagen den 11 november 1989.

Det var ju sent på kvällen den torsdagen den 9 november som gränsövergångarna mellan Öst- och Västberlin plötsligt öppnades – som muren föll, som vi i mer politisk bemärkelse säger.

Jag kom dit under helgen som följde, tog med mig både minnen och tidningen hem, och har nu den kvar inför de dagar inte minst i Tyskland, men förvisso i Europa i övrigt, som kommer att domineras av det historiska som hände för ett kvarts sekel sedan.

Men denna den 9 november kommer jag att finnas i Dubai för olika diskussioner vid det stora mötet där med World Economic Council. Jag leder dess arbetsgrupp om Europa-frågor.

I morgon bär det dock först av till Washington för informella samtal där.

Vi inleder med en middagsdiskussion på en av de stora ambassaderna där, och den kommer med all säkerhet att handla om konsekvenserna av de republikanska framgångarna för de återstående åren av Obama-administrationen.

Och sedan fortsätter vi på fredagen med en rad olika ämnen.

Till dess hör alldeles självklart Iran, och vi är nu några med erfarenhet av europeisk utrikes- och säkerhetspolitik som publicerat ett upprop mer upp aning till en överenskommelse.

Det finns länk via Twitter här till höger.

Till undertecknarna hör såväl Javier Solana som Robert Cooper. Och det har sin betydelse mot bakgrund av att det är två personer som under ett antal år varit djupt engagerade i samtalen med Iran från EU:s sida.

Till dagens orosmoln – det finns alltid sådana – hör utan tvekan utvecklingen i Georgien.

I dag avskedas plötsligt försvarsministern Irakli Alasani, och det medförde en serie andra avgångar, inklusive Europa- och utrikesministrarna. Uppgifter, ej bekräftad, säger att också ett betydande antal ambassadörer begärt avsked.

Att alla de som mer konkret har svarar för kontinuiteten i landets utrikes- och säkerhetspolitiska orientering nu avskedas eller avgår är självfallet påtagligt oroande.

Jag anser att EU på ett eller annat sätt och tämligen snart bör vara närvarande i Tbilisi.

Det handlar ju om att man måste ha klarhet om landet har viljan och förmågan att leva upp till de krav som ligger också i Associationsavtalet med EU.

Och det är ju långt ifrån uteslutet att det kommer att växlas ett eller annat ord om detta också i Washington.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: