Min vecka till Korea och Turkiet

STOCKHOLM: I dag blev till slut lite tid över att också göra lite rensning i källaren, och det är något som det faktiskt funnits ett rätt påtagligt behov av under de senaste åtta åren eller så.

Och det får ju definitivt föras till den senaste tidens pluskonto.

Annars tar det sin tid att komma i ordning efter regeringsskiftet, men det är ju så det brukar vara. Att planera pass och viseringar inför kommande resor tornar upp sig som ett rätt så betydande problem.

Men problem är som bekant till för att lösas.

I morgon sätter jag mig åter på flygplan för den resa som tidigt måndag morgon för mig till den koreanska huvudstaden Seoul.

Och dit kommer jag ju under en politiskt intressant period såväl vad gäller situationen i Nordkorea som vad gäller relationerna mellan de bägge koreanska staterna.

Luften över halvön verkar vara mer fylld av rykten än normalt. Och det vill inte säga lite.

Det blir säkert åtskilliga samtal om detta under mina dagar i Seoul, men syftet med min resa är framförallt mötet med Independent Commission on Internet Governance där under främst tisdagen.

Vi börjar dock redan på måndag eftermiddag med ett besök på Samsung för att höra hur världen och dess utmaningar ser ut från deras horisont.

När vi hade möte i Stockholm i maj hade vi ett motsvarande besök hos Ericsson i Kista och det var påtagligt värdefullt.

Fokus för våra diskussioner kommer att bli de risker för en ”balkanisering” av nätet som nu finns, och som vi nu senast ser i olika nya försök till ryska regleringar, även om fenomenet är betydligt vidare än så.

Samtidigt pågår i Seoul årliga stora World Knowledge Forum, och för min del blir det under främst onsdagen medverkan även där i ett antal olika diskussioner med främst europeisk och svensk utgångspunkt.

På torsdag tar jag mig så den inte alldeles korta vägen från Seoul till Bodrum nere i det sydvästra hörnet av Turkiet. Förhoppningsvis finns det fortfarande lite sommar kvar där nere vid Medelhavet.

Men jag är dock främst där för olika informella diskussioner om utvecklingen inte minst i den delen av världen under den helg som följer. Och mycket av dramatiken i världen äger ju just nu rum just i dessa regioner.

Kobane är det som dominerar uppmärksamheten i media just nu, men jag oroas också av hur ISIL förefaller att vara framgångsrikt i Anbar-provinsen i Irak. Är de rapporterna riktiga är det utomordentligt oroande.

Det finns förvisso mycket att diskutera och försöka att utvärdera.

I morgon är det så val i Bosnien med allt vad det kan komma att innebära – eller inte kommer att betyda. Till utvecklingen där kommer det at finnas anledning att återkomma.

I Kairo samlas så den stora givarkonferensen för Palestina under inte minst norsk ledning. Om det är för turligt eller ej återstår att se – osäkerheten om utvecklingen vad gäller Israel och Palestina är ju högst påtaglig.

Jag hoppas att de som möts i Kairo inte alldeles glömmer bort utvecklingen i landet självt.

Av Tahrir-revolutionens förhoppningar och drömmar finns i dag intet kvar när landet efter kuppen förra sommaren gått in i en starkt auktoritär fas. Vart denna kommer att leda är svårt att veta – men det finns all anledning att vara orolig.

Mot slute av den kommande veckan är det dags för toppmöte mellan Europa och Asien i Milano.

Det senast s k ASEM-toppmötet var i Vientiane i Laos och blev minnesvärt inte minst genom den mycket skarpa ordväxlingen på hög nivå mellan Japan och Kina. Och den situationen har ju dessvärre inte blivit så mycket bättre sedan dess.

Nu kommer säkert president Putins närvaro att uppmärksammas, och han skall i Milano också möta Ukrainas president Poroshenko. Men hans huvudsyfte med att vara där är självfallet att försöka att försvaga och splittra främst den europeiska fronten mot hans aggression mot Ukraina.

Men intill dess hinner det säkert att hända mycket.

De ryska försöken att trots vapenvilan få kontroll över bl a flyplatsen i Donetsk fortsätter t ex.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: