I bubblan i Bryssel

BRYSSEL: I går kväll var jag här för diskussioner i samband med att Svenskt Näringsliv firade 40 år av sin närvaro här, och eftersom jag ändå pallrat mig hit stannar jag under delar av denna dag på Friends of Europe årskonferens.

Bryssel är på många sätt en bubbla med sig eget liv, där relationen till debatt och realitet i de olika 28 medlemsstaterna inte alltid är alldeles solklar.

Men det är detta till trots en plats av relevans. Vid frukost på hotellet stötte jag först på Kazakhstans utrikesminister, och hade möjlighet att tala en del med honom, för att därefter omedelbart snubbla på Jordaniens utrikesminister som också var här för olika politiska samtal.

Catherine Ashton lämnade dock i går eftermiddag Bryssel för att bege sig till Kairo för givarkonferensen om Palestina där på lördag under ordförandeskap också av Norge.

Och därefter står på hennes agenda en mycket viktig omgång av förhandlingar i början av nästa vecka i Wien med Iran. Dit kommer i samma viktiga ärende också USA:s John Kerry.

Om vikten av dessa samtal har jag skrivit åtskilliga gånger här, och det finns ingen anledning att upprepa det.

Men jag hann i går i alla fall med att träffa Cecilia Malmström samt ett antal av våra EU-parlamentariker fullt upptagna med den komplicerade processen i Europaparlamentet med att godkänna de nya kommissionärerna.

Dagens diskussioner hör försöker att formulera utmaningarna för EU i det längre perspektivet.

Jag har talat lite om kombinationen av en medioker ekonomisk utveckling, växande geopolitiska utmaningar och en accelererande teknologisk revolution.

Var för sig utvecklingar med konsekvenser – tillsammans ännu mycket mer så.

Medan framförallt Euro-områdets ekonomiska tillväxt i dag inte är mer än i bästa fall en tredjedel av vad den var före 2008, är talen för den amerikanska ekonomin nu högre än vad de var före krisen.

Tillväxtkrisen är självfallet också en sysselsättningskris. Men att se den senare som frikopplad från den förra kommer alldeles självklart att leda fel.

Och tron att man löser denna med ökade underskott i statsfinanserna må ha sina anhängare bland franska socialister och andra, men obefintligt stöd i de högst konkreta erfarenheter vi gjort i de ekonomier i främst norra Europa som lyckats betydligt bättre.

På programmet för EU för 2015 står att fullborda den inre marknaden för energi, att skapa en gemensam digital marknad och att föra de viktiga frihandelsförhandlingarna TTIP med USA i hamn.

Det är en påtagligt tung agenda, men också en agenda av påtaglig betydelse för tillväxt- och därmed också sysselsättningskrisen i Europa.

Och den ligger dessutom påtagligt i Sveriges intresse. Omkring 80% av vår utrikeshandel äger ju rum med den gemensamma europeiska marknaden.

På det mer utrikespolitiska området är det allt mer situationen kring Kobane som är i fokus.

Om denna skrev jag ju rätt utförligt för några dagar sedan, och det jag då skrev gäller i allt väsentligt fortfarande.

Många vill att den turkiska armén skall rycka in i dessa områden i Syrien, men åtskilliga av dessa indirekta uppmaningar kommer från länder som ju knappast själva är beredda till några som helst väpnade insatser i Syrien vare sig det är mot ISIL eller mot Assad.

Och den turkiska inställningen förefaller att vara att man är beredd att delta i en koalition av militära insatser i Syrien under förutsättning att denna koalition riktas mot såväl ISIL som regimen i Damaskus.

Men samtidigt är farorna för massakrer och mord, för att inte tala om ytterligare massiva flyktingströmmar, synnerligen överhängande.

Mot slutet av denna eftermiddag lämnar jag bubblan här för denna gång.

Under de senaste åren har jag ju deltagit i mer än 130 olika ministerrådsmötena med EU huvudsakligen här, men denna gång har jag haft möjlighet att vara lite friare i de olika diskussionerna.

I morgon blir det en dag i Stockholm.

Och på besök kommer bl a Lescek Balzerovic från Polen – av många sedd som fadern till landets imponerande ekonomiska utveckling.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: