Den utmanade demokratin

ATHEN: Det blev en lång flygning i dag ner hit till den grekiska huvudstaden och kvällens diskussioner om de utmaningar demokratin står för i dagens värld.

På 1990-talet talade vi mycket om demokratins landvinningar över världen, och så var det ju faktiskt också.

Sovjetunionens sammanbrott, i förening med den starka globaliseringen, ledde till att auktoritära regimer föll och en ny demokratisk era föreföll att stå för dörren.

I dag ter sig bilden lite annorlunda.

Utan att dramatiskt ändra bilden har Freedom House i sina årliga rapporter över tillståndet för friheten i världen under senare år noterat en svagt negativ trend.

Och med det glädjande undantaget av Tunisien har ju de stora förhoppningar som knöts till den s k arabiska våren grymt krossats.

I dag är repressionen i Egypten med all sannolikhet värre än vad den var under Mubarak-eran, och regionen i övrigt bjuder ju också på en dyster blick.

I Europa är det utan tvekan den auktoritära utvecklingen i Ryssland, och den ryska maktens tydliga strävan att stävja en demokratisk utveckling i de länder man anser tillhöra sin intressesfär, som oroar.

S k färgade revolutioner har ju närmast officiellt upphöjts till det avgörande strategiska hotet mot dagens Ryssland, och därmed är landet långt från de förhoppningar många inte minst i landet självt hade på 1990-talet.

Kanske är det i Asien som de avgörande utvecklingarna kommer att ske.

President Putin besökte nyligen officiellt det demokratiska Mongoliet inklämt mellan Ryssland och Kina, men mycket tydligt i sin strävan att bevara och stärka sin demokratiska utveckling.

Och i såväl Indien som Indonesien har vi ju nyligen sett demokratiska maktskiften.

I Indien var det det 16:e parlamentsvalet sedan självständigheten, och för Indonesien det tredje demokratiska parlamentsvalet.

Att Indonesien har världens största muslimska befolkning, och att Indien ju är världens särklassigt största demokrati, finns anledning att notera särskilt.

Men samtidigt ser vi den bekymmersamma situationen i Thailand, liksom hur demokratin i Pakistan, där ju det första demokratiska skiftet i landets historia nyligen ägde rum, hotas av olika krafter.

Och vi följer självfallet mycket nära utvecklingen inte minst i dessa dagar i Afghanistan.

Den stora frågan för framtiden är självfallet Kina och dess utveckling.

Kan en allt öppnare ekonomi gå hand i hand med ett tydligt slutet och auktoritärt politiskt system?

Jag tillhör de som är tveksamma på den punkten, även om man skall vara medveten om att frågor som dessa nog avgörs i ett ganska långt tidsperspektiv.

Och inom den stora frågan om Kina i dess helhet ryms just nu den mindre men alls icke oväsentliga frågan om ett mer demokratiskt styre för Hong Kong i enlighet med vad som faktiskt utlovades.

Även om de talas mer sällan om den saken har vi ju anledning att notera den fortsatt demokratiska utvecklingen i Taiwan, som ju på sitt sätt också är en del av Kina, och där den ekonomiska utvecklingen dessutom varit imponerande.

Kring dessa frågor har vi resonerat under kvällen under ledning av New York Times skicklige kolumnist Roger Cohen.

I dag är ju den internationella dagen för demokrati, och det är därför detta symposium och denna diskussion anordnad i det som ju är vår demokratis vagga.

Men i morgon eftermiddag är jag tillbaka i Stockholm igen.

Där dominerar ju frågorna kring vår egen demokratis mer omedelbara parlamentariska konsekvenser.

4 kommentarer till Den utmanade demokratin

  1. Hej Carl! Vill bara berömma dig, för allt gott du gjort. Sveriges nye Dag Hammarsköld. Beklagar, mest för befolkningen, att ni inte får förnyat förtroende. Är uppriktigt ledsen. Hoppas på omval, och om du orkar, får du gärna bli Statsminister igen! Mvh Lars-Olof Karlsson

  2. Camilla Lien skriver:

    Reblogga detta på Camillas Värmdöblogg.

  3. Tack för Nyhetsbrev

    Hur ska jag klara mig utan Utrikesministerns viktiga dokument ”Alla dessa dagar”? Dessa utsökta brev har tillfört mig så mycket kunskap och glädje och gjort mitt liv så mycket rikare.

    Att vår Utrikesminister, trots sin tunga arbetsbörda, velat ta sig tid att skriva till oss, om hur hans dag ser ut och om hur världen ser ut, är en oskattbar gåva.

    Jag vill tacka Utrikesminister Carl Bildt för alla brev! Jag hoppas förstås att ”alla dessa dagar” fortsätter komma!

  4. stig2entreprenoren skriver:

    Att sitta i riksdagen och diskutera för landet viktiga frågor kan säkert vara folkbildande. Det slipar av kanterna, öppnar för bättre förståelse, tydliggör prioriteringar och testar förmågorna.
    En kurs i marknadsekonomi för riksdagsmän och journalister är säkert en bra grundplåt. En form av legitimering?
    En livlig debatt bryter tristessen och utvecklar demokratin.

%d bloggare gillar detta: