Tyvärr bara en riktig vinnare i kväll…

STOCKHOLM: Så har då väljarna gjort sitt val, och vi får en riksdag med en sammansättning som förvisso reflekterar just väljarnas val, men som sannerligen inte kommer att göra uppgiften att ge Sverige den ledning som behövs under de kommande åren särskilt enkel.

Det är i själva verket den mest besvärliga parlamentariska situation som vi haft i vår moderna historia.

Efter åtta år av en med alla rimliga mått mätt framgångsrik alliansregering kommer vi nu sannolikt att lämna över till någon form av röd eller rödgrön regering.

Vår omedelbara uppgift fram tills dess att den nya riksdagen samlas den 30 september blir dels att ha fortsatt ansvar för regerande av landet och dels göra vad vi kan för att underlätta det demokratiska regeringsskifte som kommer att följa dagarna därefter.

Det enda som regeringen enligt regeringsformen inte kan göra under denna period är att utlysa nyval, även om det väl i och för sig skulle kunna vara frestande.

Men det ligger i sakens natur att politiskt präglade beslut som inte nödvändigtvis behöver fattas just nu skjuts fram och överlämnas för avgörande till den regering som tillträder efter oss. Så brukar det vara, och så blir det även nu.

Om valresultatet kan och kommer åtskilligt att sägas.

Antalet förlorare är många.

Alliansen vann valrörelsen, men förlorade valet. Så är det.

Men rödgröna är mycket långt från den riksdagsmajoritet som de för bara några veckor sedan föreföll vara övertygade om att de skulle nå.

Och ett land regeras ju genom att bygga majoriteter i riksdagen. Det kommer sannerligen inte att bli enkelt.

Två förändringar vi nu ser förefaller att vara av mer strukturell natur.

Den ena är självfallet, och det har jag skrivit om tidigare, att Sverigedemokraterna rejält biter sig fast i vårt politiska system.

Vi har ju dessvärre en situation där de är detta vals egentligen enda vinnare.

De kan inte längre ses som ett möjligt övergående fenomen, utan som ett nytt och påtagligt främmande inslag i det politiska systemet.

Kanske kan det, utan alla jämförelser i övrigt, jämföras med när miljöpartiet steg för steg tog sig in och etablerade sin plats på den politiska kartan.

Och det har ju haft påtagliga långsiktiga konsekvenser. På ett eller annat sätt kommer samma sak att gälla nu.

Den andra är att det nu är uppenbart att socialdemokraterna sjunkit ner till en nivå som måhända är mer normal nordisk för dem, men långt under vad de brukade ha under åtskilliga decennier. Resultatet 2010 var ingen anomali utan inledningen till ett nytt skede.

En viktig förklaring till detta är med all sannolikhet de två mer eller mindre nya partiernas inträde på agendan.

Såväl miljöpartiet som Sverigedemokraterna har, från olika håll, ätit sig in i den väljarbas som mer traditionellt socialdemokraterna på ett eller annat sätt fångade upp.

Ett resultat av dessa förändringar är ju att socialdemokraterna nu för första gången på mycket länge tvingas att gå i koalition för att regera.

Det var visserligen samlingsregering under andra världskriget, och koalition med dåvarande bondeförbundet under delar av 1950-talet, men det förändrar inte att socialdemokratins självbild under långa decennier var bilden av ett parti som styrde och ställde själv.

När man hade en reell möjlighet att bryta den s k blockpolitiken och ingå en koalition med ett borgerligt parti var det ytterst denna självbild som satte stopp för det steget. Det var omedelbart efter valet 1994.

Men då hade man ett stöd en bra bit över 40%, och nu har man etablerat sig på nivåer som ju är signifikant mycket lägre än så.

Det moderata valresultatet innebär förvisso en betydande nedgång, men innebär att vi nu – efter det unikt starka valet 2010 och det i och för sig också mycket bra valet 2006 – är tillbaka på nivåer som vi var mycket nöjda med att vi lyckades att etablera under de senaste decennierna.

Fredrik Reinfeldt valde på valnatten att meddela att han kommer att avgå som partiordförande nästa vår. Det kommer att rinna mycket vatten under broarna innan dess, men han valde att ge beskedet redan i kväll.

Han kommer då att avsluta en utomordentligt framgångsrik period både som statsminister och partiordförande.

Och om man ser till de mer strategiska förhållandena är det alldeles uppenbart att den allians som etablerades inför valet 2006 cementerats under dessa regeringsår och inte minst under denna valrörelse.

I detta ligger en mycket betydelsefull kraft för framtiden.

Om allt detta kommer det att skrivas mycket under de kommande veckorna, även om skulle tro att media mest kommer att fascineras av spekulationer kring den kommande regeringsbildningen.

Och det är naturligt så.

För min del fortsätter nu arbetet fram till dess att det blir möjligt att lämna över till en ny regering dagarna efter det att den nya riksdagen samlas.

Jag flyger tidigt i morgon bitti till Athen för att medverka i ett stort symposium som New York Times anordnar där om framtiden för demokratin som styrelseform i världen.

Jag medverkade vid motsvarande symposium förra året, och de var mycket bestämda på att de ville att jag – alldeles oavsett valresultat – skulle komma tillbaka.

Så det blir några timmar av spännande diskussion i hjärtat av antikens Athen, och bokstavligen i demokratins vagga, innan jag är tillbaka här i Stockholm mitt på dagen på tisdag.

Sedan blir det en del att stå i här på hemmaplan, men kring nästa helg kommer jag på ett eller annat sätt att bege mig till New York för att lite nedskalat vara där i samband med det sedvanliga öppnandet av FN:s generalförsamling.

Jag säger på ett eller annat sätt eftersom det finns en del oklara punkter.

Egentligen skall jag vara med på den stora årskonferensen med International Institute for Strategic Studies i Oslo under helgen, men det finns samtidigt ett visst tryck när det gäller viktiga möten om Irak i FN under samma tid.

Men när vi kommit så långt kommer vi också att veta hur det gått i det avgörande dessa dagar som måhända är ännu större än vårt val här i Sverige, nämligen folkomröstningen i Skottland om huruvida man skall bryta upp Storbritannien eller inte.

19 kommentarer till Tyvärr bara en riktig vinnare i kväll…

  1. Duger det inte med om Sparslanten eller Pitea Dagblad haller ett symposium i samma fraga som snusktidningen New York Times inbjudit dig till?
    Det behovs val knappast ett sa hogtravande ord som ”symposium” och knappast mer an en enda sentens uttryckt pa en minute for att deklarera att Demorcracy och Monarchism har varit och fortfarande ar varandras fullkomliga motsatser och darav ej har nagon framtid..
    Demokratins ”vagga” ar full av kunglig barnskit till dess parliamentet utstaller fria blojor till torrmentorernas vaktparad.
    Skotland kommer sakert att fortsatta att bada i sin skit for lang tid framover. precis som sverige gor.
    Till dess kan vi sitta i knana pa uncle Sam
    Dagens valresultat var inget resultat!
    Samma inbred family sitter kvar som vanligt.
    Vilket djavla tjurskalleland!

  2. catherinekarna skriver:

    Denna dag är en sorgens dag för Sverige och svensk utrikespolitik. Vi blir av både vårt mest kompetent utrikesminister och även statsminister på en mycket långt tid. Jag vill tacka dig för många fascinerande år och läsning här på nätet. Hoppas att du kommer fortsätta berika oss läsare med andra intressanta skrivelser med vad du än kommer ägna Dig åt i framtiden.. Än en gång tack Carl… :D
    Sen håller med att det är sorgligt att SD har fått en vågmästarroll i svensk politik..Men det är en Val 2018 och då kommer Alliansen tillbaka som vinnare, utan SD i riksdagen…….

  3. Alexandra skriver:

    Jag är uppriktigt ledsen att vi förlorar dig som utrikesminister

  4. Per Weslien skriver:

    Obviously I am very disappointed. As ”Utlands Svensk it is difficult to keep up with the finer nuances of Swedish politics at times……But I did not see this coming. Glad I was able to vote and do my part, but feel like just got punched in the gut :(

  5. Jens Staal skriver:

    Viktigt att minnas är att 87% INTE valde SD och att de allmänna attityderna kring ”olikhet” (sexuell, religiös, kulturel, etnisk …) är mycket bättre i befolkningen i stort jämfört med t.ex. på 90-talet. Mittenpartierna i Alliansen borde ges tillåtelse att delta i regeringsförhandlingar med S nu. Det skulle emaskulera båda extrempartierna SD och V. Det viktiga då är att det inte blir en svekdebatt utan tydligt att dessa partier (C och Fp) gör tillfällig paus från Alliansen (till nästa val) för att försäkra sig om att en regering kan formas som inte är beroende av extremister.

  6. demiwotan skriver:

    Jag är utlandssvensk och får väl passa på att tacka för allt läsvärt som funnits i denna blogg. Personligen tycker jag det är synd att legitimiteten för en svensk regering och riksdag blir svagare med färre partier. Jag tycker att det skulle räcka med två partier. Ser att de har problem med legitimiteten i USA också – så problemet är inte isolerat endast till Europa. Ekonomin kan måhända vara global, men politiken är fortfarande Nationell.

  7. Per Fredö skriver:

    Det går inte för Stefan Löve0n för art bilda en handlingskraftig regering med alla de bollar han kastat ut i luften.

    Det duger inte att ta in vänsterpartiet i en koalitionsregering och samtidigt sträcka ut handen till centerpartet och folkpartiet, vilket dessa parter dessutom avvisat.

    Alliansen har sin budget klar, Löfven har ingen och får mycket svår möjligheter nå fram till en.

    Vilken skall för övrigt de röd-grönas säkerhets-och utrikespolitik bli?
    Likaså energipolitiken där Löfven kanske vet vad han vill men där han inte ens har med sig sitt eget parti?.

    I valet mellan två budgetalternativ är det därtill sannolikt att sverigedemokraterna stöder ett borgerligt.

    Vi har att se fram emot en snar regeringskris och ett kommande nyval.

    Fredrik Reinfeldt hade behövs i en sådan situation och moderaterna saknar i nuläget en självklar efterträdare.

  8. Jag förstår dom som röstar på SD, här i Södertälje skjuter invandrar ungdomar med raketer hela sommaren och bränner bilar. Var är alla Svenskar som säger sig vilja ha fler invandrare dom är inte här i Södertälje eller i dom invandrartäta områden som finns. Själv röstade jag ändå på S.

  9. oppti skriver:

    Tack för en intressant period med de nya moderaterna.
    Sen kan man konstatera att mobbing inte är en framgång i längden.

  10. marinnrus skriver:

    Riktigt glädjande att dina dagar som Sveriges utrikesminister är över.

  11. Carina Rydberg skriver:

    Du har säkert ett nytt spännande jobb på gång. Hoppas det har utrikespolitisk anknytning och att du kan fortsätta blogga ur det perspektivet.

    Valresultatet blev för mig som väntat – fast värre.

  12. skogsfrun skriver:

    Vi är många gamla moderater som kände oss förrådda då de nya gjord upp med miljöpartiet – och vi förlåter det aldrig!

  13. Carina Rydberg skriver:

    Och om du är intresserad,läs gärna mitt blogginlägg:http://www.boktipset.se/blogg/carinarydberg/2014/09/15/min-analys-av-valresultatet-plus-trollkarlen-ar-arg/

    Boktipset.se kraschade igår och kom igång för bara några minuter sedan.

  14. cuben skriver:

    Tack för ett bra jobb! Sverige är ett bättre och förbättrat land under era åtta år. Alliansen har visat att det finns alternativ i svensk politik, detta har stärkt vår demokrati. Dina insatser för att få Sverige på kartan i världen är ovärderliga och inte minst ditt sätt att närma dig alla med hjälp av din blogg och twitter. Nu får vi se tiden an med tillförsikt. Det ni har gjort kommer att återfinnas i våra historiböcker och hjärtan. Det har blivit lättare att andas under er tid vid makten.

  15. Jonatan Dettner Mehlin skriver:

    En tråkig utveckling med politiken är att media i så stor utsträckning bestämmer valresultatet. Och media är i sin tur styrda av ekonomi, det vill säga hur många tittare, sponsorer och statliga bidrag de får. Av popularitet, hos konsumenter och finansiärer, med andra ord. Detta är ingen garant för kvalité, endast kvantitet.

    Det pågår ett finansiellt urval i samhället. Det selekterar fram de mest lönsamma alternativen, inte de bästa. T ex är symptomlindrande mediciner mer lönsamma än botande eftersom patienterna blir beroende av medicinen. Pengar finansierar vidare forskning, godkännande och marknadsföring. Icke- eller mindre lönsamma alternativ har därmed mycket svårare att utvecklas och synas, även om de är bättre än andra. Inte bara inom medicin!

    Ekonomin är en abstraktion, naturen är reell. Det som är bäst för ekonomin är inte nödvändigtvis bäst i verkligheten. Och vi ser hur människor, djur och planeten bara blir sjukare och sjukare. Vi försöker reglera detta med lagstiftning, medan andra försöker ta sig runt lagstiftningen. Enormt mycket möda, till synes i onödan.

    Vissa kanske menar att ekonomi är det starkaste incitamentet för drivkraft och utveckling, och röstar för en marknadsekonomi. Men vad betyder drivkraft och utveckling bärande lönsamhetens kors, om det är i en dålig riktning? Lagar kan inte och bör inte reglera varje del av mänskligt beteende.

    Andra menar att människans altruism är ett starkare incitament, och röstar för ett inte lika vinstdrivande alternativ. Ett där pengar inte fördelas baserat på lönsamhet, utan omtänksamhet. Men vad betyder omtänksamhet om det till slut inte finns några pengar att dela på? Vi lever i en global ekonomi, och vad jag förstår ämnar fortsätta så. En annan sak vore om vi på lokal nivå var mer självförsörjande.

    Båda har rätt, och fel. Den kompletta ideologin för det moderna samhället finns inte representerad! Kanske inte ens formulerad! Och det skapar de flesta spänningar i världen. Kärnan är att skapa ett system som från början premierar DET BÄSTA, för naturen och människorna. INTE det mest lönsamma. Detta är en utmaning för framtiden! Och det parti som lyckas, får min röst 2018!

  16. Jan Eklund skriver:

    Carl, nu måste Du ta över rodret igen – helst både hos M och som regeringschef! Du är den enda statsman vi har nu och Du är säkert klok nog att inse att det gäller att förhandla fram ett stöd från SD för en ny Alliansregering – hur otrevligt det än kan vara. Det skulle då gå att säkerställa en fungerande regering trots att Alliansen slarvade bort sitt förtroende hos en stor del av väljarna genom en mindre klok invandringspolitik och därför kan mista sitt inflytande i alla andra frågor. Ingen kan väl säga att det var värt detta? Begär talmannens förtroende för en ny stark borgerlig regering! Fyra år med en rödgrön röra som förstör mycket av det ni byggt upp måste förhindras till varje pris.

  17. Tack för Nyhetsbrev

    Det är med sorg i hjärtat som jag måste förlika mig med ett valresultat som jag ej var beredd på.

    Alliansen vann verkligen valrörelsen men förlorade valet. Men vår Statsminister Fredrick Reinfeldt och vår Finansminister Anders Borg har gjort ett historiskt framgångsrikt arbete under sin tid vid makten. Att Statsministern vunnit två val i rad är bara det en stor bedrift.

    2011 fick Finansministern den ärorika titeln ”Europas främsta Finansminister” av tidningen Financial Times. Detta i konkurrens med Unionens 19 Finansministrar. Att ha lotsat Sverige genom den svåraste ekonomiska krisen sedan 1930-talet är en stor bedrift som visar på vilken nivå vår Regering och inte minst vår Finansminister stått på – till gagn för vårt land.

    Så att båda ministrarna nu av förståeliga skäl väljer att avgå är inte konstigt. Men sorgligt och chockartat. Vem ska kunna efterträda dessa kunniga ministrar?
    Men jag tror och vet att Moderaterna har förmågan att ta fram skickliga och lämpade personer till dessa poster som kan lotsa partiet och Alliansen åter till rodret till nästa val.

    Men lika viktigt är det att nämna vår eminente Utrikesminister Carl Bildt och hans viktiga arbete både som Statsminister och nu som Utrikesminister. Fredsavtalet EIP( det europeiska institutet för fred) som Utrikesminister Carl Bildt bildat tillsammans med Finlands nuvarande Statsminister Alexander Stubb är en enastående bedrift som kommer att gynna världsfreden.

    Utrikesminister Carl Bildt införde Vårdnadsbidraget 1994 till stor glädje för småbarnsfamiljerna i Sverige. Fredrick Reinfeldt och Alliansen var den som återinsatte det 2008 efter att Socialdemokraterna tagit bort det.
    Jag känner stor tacksamhet för detta då jag har ett stort intresse för denna fråga som berör tryggheten för de riktigt små barnen och deras mammor/ersättare. Kristdemokraterna vill nu förbättra Vårdnadsbidraget så att fler vill välja denna barnomsorg för sitt lilla barn. Sveriges unga blir tryggare genom att ha fått vara nära mor/modersersättare de första åren i livet. Det är min absoluta övertygelse.

    Så jag vill tacka Utrikesministern och Fredrick Reinfeldt och Alliansen för denna viktiga insats för våra små.

    Jag fick till glädje in min debattartikel om Vårdnadsbidraget i Borås tidning.

    Jag hoppas till sist att Utrikesminister Carl Bildt vill fortsätta verka i Moderaterna. Det skulle betyda enormt mycket för partiet!

    Än en gång tack för ett ovärderligt arbete för Sverige och för freden!

  18. Tack för Nyhetsbrev

    Jag vill be om ursäkt för att jag oavsiktligt införde ett stavfel i avgående Statsministerns namn. Rätt stavning ska vara Fredrik Reinfeldt och inget annat.

  19. Benno Lindqvist skriver:

    Synd att vi mister tre av världens topp politiker
    Fredrik Reinfeldt Anders Borg och Carl Bildt
    Tack för allt ni gjort för Sverige.

%d bloggare gillar detta: