Nya EU växer fram

TABIANO: Tillsammans med några kollegor och vänner blev jag kvar här även över söndagen för olika diskussioner.

Men nu styr jag hemåt till valrörelsen samtidigt som åtskilliga av mina kollegor fortsätter till Chisinau i Moldavien för ett möte där för att ge stöd till landets europeiska orientering.

I går föll så ytterligare pusselbitar på plats när det gäller de personer som skall leda EU-arbetet under kommande år.

Om denna process kan man ha en del synpunkter – och det har jag ju haft när det gällde dess inledning med ordförande i kommissionen – men fakta är nu som de är i detta avseende.

Kvoter av olika slag styr det mesta av detta.

Tidigt beslutade EPP att man vid sidan av ordförande i kommissionen siktade på att besätta positionen som ordförande i Europeiska Rådet, och detta går självfallet tillbaka på den allt centralare ställning som detta fått i det samlade europeiska samarbetet.

Från min synpunkt som utrikesminister innebar detta att posten som Hög Representant gled över till den socialistiska sidan att nominera.

Och inom den gruppen kom ju Italien att få en mycket stark ställning efter resultatet av valet till Europaparlamentet i juni.

Därmed blir det nu Federica Mogherini som senare i höst kommer att efterträda Catherine Ashton, och övertar en minst sagt krävande situation i snart sagt varje avseende.

Federica känner jag väl även om hon har en relativt kort tid som utrikesminister bakom sig, och alldeles självklart kommer hon att ha vårt och mitt fulla stöd när hon övertar den viktiga positionen.

Och positionen är viktig.

Jag blev uppriktigt arg när en statschef i ett tidigare skede sade att denna position inte var så viktig eftersom det ju mest var någon typ av språkrör för den politik som andra beslutade.

Att det på sina håll finns en tendens till åternationalisering av den europeiska utrikespolitiken diskuterade vi ju i Milano under de senaste dagarna, och en av Federicas viktigaste uppgifter måste bli att rida spärr mot detta.

Det kräver att hon, på det sätt som Catherine Ashton faktiskt försökt, inte accepterar försök från de förment stora att styra och diktera.

Nomineringen av Federica – likt övriga föreslagna kommissionärer skall hon ju passera Europaparlamentets granskning – öppnar nu för Jean-Claude Juncker att komponera resten av sin kommission.

Och där finns ju åtskilliga positioner som är av stor betydelse också för de samlade utrikesrelationerna.

En förhoppning är ju samspelet mellan alla de olika instrument som kommissionen har skall fungera bättre under de kommande åren.

Viktiga frågor om närområdet liksom hela utvidgningen och dessutom handels-, bistånds- och energipolitik kommer ju att ligga på andra kommissionärer.

Jag skulle personligen gärna se Cecilia Malmström på någon av dessa viktiga positioner.

Och ytterligare positioner av betydelse kommer alldeles säkert att tillkomma.

Att Polens premiärminister Donald Tusk tar över som ordförande i Europeiska Rådet har självfallet också sin symboliska betydelse.

Det går nu knappast längre att tala om ”gamla” och ”nya” medlemsstater.

Och Polen har ju i många avseende varit ett av Europas mest framgångsrika länder under det senaste decennier.

Gårdagens möte i Bryssel kom av lätt insedda skäl att ägna betydande tid också åt utvecklingen i Ryssland och Ukraina – på samma sätt spm vi utrikesministrar gjorde i Milano – och man var tydlig med att det vi nu ser från rysk sida är ”aggression”.

Klarspråk är viktigt i en situation som denna.

Och det kommer nu att leda till nya beslut om nya sanktioner under den kommande veckan.

Tyvärr är det nog så att är vi som haft de dystraste prognoserna om hur Rysslands politik skulle komma att utvecklas som hitintills fått mest rätt under denna utdragna konflikt.

Och därmed finns det nog dessvärre en avsevärd risk för att det kommer att fortsätta att vara så under de kommande månaderna – ja, under de kommande åren.

Jag hoppas kunna återkomma till min syn på detta på denna plats under den närmaste tiden.

Men nu bär det tillbaka till Stockholm och vår egen valrörelse.

5 kommentarer till Nya EU växer fram

  1. galgresaren skriver:

    Ja ett nytt EU växer fram. Med ledare som få medborgare har haft chansen att rösta på. Visst behövs ett effektivare EU, men att som tidigare driva den linjen genom att åsidosätta demokratin får åtminstone mig att fundera ett par gånger till. Hur resonerar du Calle?

  2. flyktingar skriver:

    ”Regeringssamverkan” mellan S och de verklighetsfrånvända utopisterna MP + V vore en katastrof för det Sverige, som ska ta emot 100 000 flyktingar/år de närmsta åren samtidigt som man ska råda bot på bostadsbristen och nå full sysselsättning. Deras högst sannolika misslyckande kommer spä på de spänningar som redan existerar i det svenska samhället och därmed bana väg för SD.

    Reinfeldts regering är svenska socialdemokratins arvtagare. Ska Löfven rycka åt sig initiativet på ett ansvarsfullt och trovärdigt sätt, så måste han bana väg för S in i Alliansen och den vägen ta över efter Reinfeldt genom att byta ut M mot S. Med detta sagt skulle en samlingsregering vara idealet för att möta de strukturella problem, som Sverige står inför de närmaste åren.

  3. ”Klarsprak” ar inte ”viktigt” utan helt avgorande. Inget av de 29 olika spraken ar vilktiga i denna situation.
    Rack upp en hand alla som vill att manniskoslakten skall fortsatta, sa den kan huggas av.
    Prioriteten ar att stoppa mordandet.och den skitiga infantilismen som ligger bakom detta dodande.
    Det ar lika latt som att avlagsna en blindtarm eller en gallsten.
    Ge sjalvstyre till delar av Ukraina inom 48 timmar och denna stupiditet upphor.
    En ny konstellation uppstar dar lysande affarer mellan dessa nya indelningar kan paborjas utan bitterhet
    .
    Det ar en lycklig skillsmassa och det resterande Ukraina kan i sin helhet bli tvangsgift med EU darefter.
    Den separerade mindre delen kan fungera som en formedlande bankstat eller memorial om manniskans eviga automatiska politiska nationalistiska infantilism och manniskoslaktande.

    Folk gapar om en New World Order, men hur, nar det inte finns en gammal World Order.
    Glom det!!

    Om detta infantila tankande forsatter smalter snart hela EU ner som vissa av dessa medlemsnationer aspirerar pa mer inflytande.

    Varlden ar fortfarande full av ”Kuba kris” fanatiker. Varje nation har skyldighet och ansvar att separera dessa galningar fran det elementara gemena folkvettet.

  4. erkar100 skriver:

    Skapandet av EU var inte menat för krig. EU:s uppgift var och fortfarande är att bevara freden i Europa via ett tätt samarbete mellan medlemsländerna, fria flödet av varor och tjänster, gemensam valut och solidaritet mellan medlemsländerna där de rikare medlemsstaterna hjälper ekonomiskt de svagare sådana.

    För eventuella militära insatser står FN och NATO, inte EU som en organisation. Vill något land använda sig av sina militära styrkor så får det göra ihop med FN och/eller NATO, inte med EU som en organisaton såvida inte någon medlemsstat har blivit asngripen militärt.

    Se till att så förblir även i fortsättningen annars hela idén med EU som fredsorganisation blir förlorad. EU skall hjälpa ett annat land utanför EU ekonomiskt och politiskt (inklusive bojkott av något land som bryter antingen mot mänskliga rättigheterna eller mot de internationella överenskommelserna) men inte militärt.

%d bloggare gillar detta: