Allt mer besvärligt och utsatt

VID MEDELHAVET: Terrorvarningen i vårt grannland Norge i dessa dagar är åter en mycket påtaglig påminnelse om att det internationella läget blivit mer besvärligt och vår egen situation påtagligt mer utsatt än tidigare.

Den exakta bakgrunden för varningen är ingenting för denna blogg, men i offentliga källor talas om en bakgrund i situationen i Syrien och att hotet skulle komma därifrån.

Sönderfallet och striderna i betydande delar av Mellersta Östern innebär betydande faror för att olika individer, också i våra egna samhällen, radikaliseras och dras in i våldsbenägna grupperingar av olika slag. Och därmed kan det uppkomma hot som riktas också mot våra egna samhällen.

Men självfallet berörs vi direkt av sönderfallet och striderna också på andra sätt. Jag ser att Migrationsverket nu dramatiskt ökat sin prognos för hur många flyktingar som man tror kommer att söka sig också till Sverige under detta år.

Just nu fokuseras de diplomatiska ansträngningarna till att få en beständig vapenvila och en politisk process kring detta det senaste av brutala Gaza-krig.

Förhoppningen är att den humanitäraq vapenvila som råder detta dygn kan förlängas och utnyttjas för politiska samtal som leder till en bredare och mer beständig lösning. Vilka inslag en sådan måste ha har jag ju skrivit om tidigare här.

Fokus ligger just nu på de överläggningar som sker i Paris med ett antal utrikesministrar, inklusive EU:s Catherine Ashton, på plats.

Men problemen skall inte underskattas. Motsättningarna mellan Hamas och Israel är djupa, och till det skall läggas att de diplomatiska ansträngningarna inte underlättas av regionens övriga spänningar just nu.

Även om diplomatins väg är mödosam, långsam och osäker finns det dessvärre inget alternativ.

I går diskuterade jag i P3 situationen för de olika minoriteterna i norra Irak med situationen för de kristna assyrierna i centrum.

Att deras situation dramatiskt förvärrats sedan ISIL tog över det Nineve-område där de funnits sedan årtusenden tillbaka finns det nu många vittnesbörd om.

Självfallet skall detta fördömas, och det gör vi självfallet också, men det är ett tragiskt faktum att detta näppeligen påverkar ISIL-terroristernas framfart mot alla de som tror eller tycker annorlunda.

Även om det kan framstå som frustrerande, långsamt och ineffektivt är det vi kan göra att ge vårt politiskt stöd till den diplomati som nu försöker bereda vägen före en bredare, starkare och mer representativ regering i Bagdad som sedan steg för steg kan mobilisera det stöd från olika sunni-grupperingar som kan leda till att ISIL tvingas till reträtt igen.

Vi har ju knappast möjlighet att sända vår armé dit för att stoppa terroristernas framfart.

Och vissa framsteg har skett.

Irak har åter fått en presisent. Och FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon har i dagarna varit i såväl Bagdad som Erbil för att ge processen sitt stöd.

Samtidigt, och numera dessvärre allt längre från medias rubriker, fortsätter inbördeskriget i Syrien.

Sakta försöker regimen stärka sina positioner runt Aleppo samtidigt som ISIL förefaller ägna det mesta av sin kraft åt att attackera den syriska oppositionens olika grupperingar. Dess agenda är ju att säkra sitt s k kalifat i såväl Irak som Syrien.

Sveriges vicekonsul på Capri och styrelseordföranden i European Institute of Peace Staffan de Mistura har nu blivit FN:s nya medlare i denna ytterligt besvärliga situation, och jag ser hur han steg för steg håller på att orientera sig i den förändrade och i dag än mer besvärliga situationen.

Om situationen i Syrien redan från början var del av en betydligt mycket större bild tror jag att detta är fallet i än högre grad i dag.

På sikt undrar jag om inte den situation som nu håller på att växa fram måste leda till en mindre spänd relation mellan Riyadh och Teheran, eftersom bägge dessa länder rimligen ser det som nu håller på att växa fram i norra Irak och Syrien som ett första klassens långsiktigt hot mot sina intressen i regionen.

Att de nya utmaningarna i regionen kommer att påverka oss allt mer påtagligt under de kommande åren är en ofrånkomlig slutsats.

Och måhända är det så att den konflikt kring Gaza som nu upptar vår uppmärksamhet, och vars konsekvenser i form av dödade och skadade upprör oss, då också kommer att framstå som en av regionens mindre komplicerade.

Men självfallet fortsätter situationen mellan Ryssland och Ukraina att kräva uppmärksamhet.

Nu bereds i Bryssel ett nytt och långt starkare paket med åtgärder riktade mot Ryssland som en följd av de olika ryska åtgärder som ju ledde fram också till nedskjutningen av MH17.

Grunden för dessa lades ju vid diskussionerna i kretsen av utrikesministrar i tisdags. En rad nya s k listningar har redan offentliggjorts, och nu väntar det större och djupare paketet på godkännande under den kommande veckan.

Det finns sådant som borde ha gjorts för länge sedan. Att leverera stora vapensystem till Ryssland borde ha varit blockerat redan efter kriget mot Georgien i augusti 2008, och det borde i alla händelser vara en omöjlighet nu.

Sveriges inställning under dessa år har i alla fall varit tydlig i frågor som dessa.

Viktigt förblir samtidigt – som jag upprepar med en dåres envishet – att ge stöd i olika former till Ukraina.

Att ett nyval var ofrånkomligt har stått klart länge, och att ett sådant sannolikt skulle komma till hösten har också varit tämligen klart.

Men enkelt är det förvisso inte, och riskerna ligger inte minst i att ett parlament som ser valet komma börjar att uppföra sig mer populistiskt och mindre statsmannmässigt. Att hälften av ledamöterna är valda i enmansvalkretsar gör inte den saken enklare.

Nu har premiärminister Yatsenyuk avgått som en följd av dessa utmaningar, och i en rationell frustration över att det annalkande valet har gjort det svårare att få igenom de impopulära ekonomiska besluten.

Viktigt är dock att de personer som med tydlig framgått lotsat den ukrainska statsskutan under de ytterligt krävande månaderna sedan slutet av februari fortsätter att ta ett i avgörande avseenden gemensamt ansvar också under de kommande månaderna.

11 kommentarer till Allt mer besvärligt och utsatt

  1. Sveriges installning under dessa ar, ar da lika med en dares envishet?
    Svenskar ar lika mycket offer for informationskriget i media som ryssar; http://www.en.ria.ru/

    Att vara pa ”plats for overlaggningar” i var elektroniska tid ar en myt.
    http://www.newstime2014.com/SVERIGE.html

    Do, I do!
    Bara darar skakar hand!

  2. Aven sa sent som pa 50-talets mitt maste svenskar ha Pass for att resa till Norge, minns jag som tonaring.
    Ett Pass var utstallt pa Mannen med passfotografi och med hustru inskrivit pa samma pass som ”ett bihang”, for nagra dagars turistresa fran Sundsvall till Trondheim.
    Norge litade inte pa svenskarna efter kriget.
    Det borde de inte gora idag heller!
    I morgon blir det val helt omojligt for en ”vanlig” svensk att resa till bade Norge och Ryssland utan att bli arresterad av endera landet med eller utan pass.
    Sverige har nu far manga slalompistar i sin nedforsakning, utsatta.
    Det slutar nog i stortlopp medan den sjunkande EU-skutan ”Ukraina” bottnar.
    Detta ar i sin helhet inte varldspolitik utan snarare ett internationellt maffia krig.
    http://www.newstime2010.net/RIKSDAGSVALET_se.html

  3. Camilla Lien skriver:

    Reblogga detta på Camillas Värmdöblogg.

  4. flyktingar skriver:

    Israeliska ungdomar desarmerar Gaza. De riskerar sina liv för att omvandla ett ingenmansland, genombrutet med attacktunnlar, till odlingsmark. Öknen ska grönska. Med sina egna liv som insats, idag liksom för 100 år sedan. Förbannade av Sverige och omvärlden då, förbannade av Sverige och omvärlden nu gör dessa ungdomar det som alla innerst inne inser måste göras. Detta gör dem till de hjältar de är. Till dess Palestinas araber kommer till deras hjälp, får Israels ungdom streta på ensamma, med sammanbitna tänder och med otack som enda lön.

  5. Tack för Nyhetsbrev

    Så bra att Sveriges Vicekonsul på Capri och Styrelseordföranden i European Institute of Peace Staffan de Mistura har blivit FN:s nya medlare.

  6. bildterberg skriver:

    Det är synd om Hamas som måste offra så många av sina egna
    civila för att kämpa för palestiniernas frihet men naturligtvis är
    det ännu mer synd om de israeliska unga soldaterna som måste
    döda så många civila för att försvara den judiska staten och
    garantera dess fortsatta existens.

  7. Tre bradskande angelagenheter for samma langa resa:

    Sa bra att Sveriges nya Ambasador i Canberra Par Ahlberger anlant (far jag hoppas) och forvantar mig att du Carl intrroducerar min person som en aldre kulturarbetare, konstnar, forfattare mm.
    Sarskilt bradskande med tanke pa att Valmyndigheten postat Utlandsrostkortet, och jag ar i skyndsamt behov av en passfornyelse for att kunna rosta i god tid fore 14 September.
    Enda sattet ar att gora en mycket lang och kostsam resa till Canberra for bada sakerna.
    Jag har ocksa ett project for ambassadoren att diskutera.

    .

  8. bildterberg skriver:

    Finns det någon koppling mellan Yinon-planen och ISIS?

    http://www.thedailystar.net/the-yinon-plan-and-the-role-of-the-isis-31469

    På Wikipedia finns bara en kort artikel ”Plan Yinon” på franska.

  9. Pipl Havaet skriver:

    Human Rights Watch rapporterar att ukrainska armén beskjuter östukrainska byar med raketartilleri. Enligt HRW, är dessa beskjutningar ett krigsbrott
    http://www.hrw.org/news/2014/07/26/deadly-hail-eastern-ukraine
    Inbördeskriget är i full gång. Landet går mot konkurs. Kievregimen vill inte införa krigsläget för då får man inga lån från IMF. Enligt Kiev, pågår det en vanlig operation mot terrorister. Här är bilder med typiska terrorister från gårdagens beskjutning:

  10. erkar100 skriver:

    Jag hoppas att vi i Sverige inte kommer att falla offer för en ensidig propaganda från den ena eller den andra sidan i Gaza konflikten.
    Det finns två skyldiga för det som händer nu i Gaza och det är både Hamas och den nuvarande israeliska regeringen – båda två är ansvariga för att de förda fredsförhandlingarna blev grundlösa.
    Så länge som Hamas har som målet att förgöra Israel och Netanyahu och Lieberman vill ha hela Västbanken som en del av Israel så kommer dödandet att blåsa upp med jämna mellanrum.
    Vägen ur dilemmat är att israelerna röstar bort från makten Netanyahu, Lieberman och kompani, och palestinierna gör samma sak med Hamas. Frågan är dock om israelerna och palestinierna är mogna för det.
    När det gäller det stora antalet civila offer i Gaza så ingen förväntade sig något annat, och främst Hamas. När strider utkämpas i bebyggda område så är det civila som brukar drabbas mest. Om någon kan peka ut ett krig som fördes under de liknande omständigheterna där majoriteten av offer inte hade varit civila så får den personen då komma med anklagelserna specifikt mot Israel.
    Det är bara om israelerna skall börja ställa civila mot väggen eller använda sig av civila som mänskliga sköldar som anklagelserna mot israelerna för krigsbrottet skall vara berättigade. I dagens situation är det Hamas som skall anklagas för de döda palestinska barnen, och det vet Hamasledningen mycket väl om. Men att det skall bli ett stort antal civila offer har Hamas kalkylerat in helt hjärtlöst i sin aktion, barnen är för dem inget annat än potentiella martyrerna som skall gagna deras sak.

%d bloggare gillar detta: