Känsla av osäkerhet i Washington

WASHINGTON: På seneftermiddagen landade jag så här efter flygningen från London, och mer eller mindre omedelbart började min serie av möten.

Jag började med ett snabbt besök på ansedda Center for Strategic and International Studies CSIS i dess nya byggnad för ett timslångt samtal med dess chef John Hamre om vart USA:s internationella engagemang i olika frågor nu är på väg.

Och omedelbart därefter var det middag på svenska residenset med en rad utrikespolitiska bedömare här i staden.

Det blev, föga förvånande, en diskussion centrerad kring den aktuella situationen mellan Ryssland och Ukraina.

I morgon börjar jag på samma tema med ett anförande och diskussion på Atlantic Council, och för den intresserade kommer det att vara möjligt att följa med på webben med de länkar som finns via twitter här till höger.

Sedan går dagen vidare på samma tema, med lunch med biträdande utrikesministern för Europa-frågor Victoria Nuland och därefter en serie möten i Vita Huset med bl a presidentens nationella säkerhetsrådgivare Susan Rice.

På kvällen inleds så de olika arrangemangen för att hedra Raoul Wallenberg och hans gärning med en mottagning på det svensks residenset.

Till den har också riksdagens talman Per Westerberg hunnit anlända.

Det vilar en rätt dämpad stämning över staden när det gäller de olika globala utmaningarna.

Man ser en internationell situation som är tilltagande besvärlig, med den ena situationen efter den andra utvecklas på ett sätt som man känner att man inte har viljan ellerv förmågan att påverka tillräckligt.

Situationen mellan Ryssland och Ukraina är en del av detta.

Men just nu skulle jag tro att situationen i Irak och dess olika konsekvenser oroar än mer. Och att formulera en politik med rimliga utsikter till framgång i denna situation är långt ifrån enkelt.

Som alltid, och det tillhör det stimulerande med besök i denna stad, går diskussionens vågor höga.

7 kommentarer till Känsla av osäkerhet i Washington

  1. flyktingar skriver:

    Kommer spridningsrisken hos det syrisk-irakiska kaoset driva israeler och palestinier till fred? Hotet från en destruktiv gemensam yttre fiende? Alla är överens om hur freden kommer att se ut. Allt handlar om timing. Är det nu det händer? Kommer vi att se tillbaka på 2014 – 100 år efter 1:a världskriget – som det år då israeler och palestinier vågade språnget?

    Här kommer en upplyftande intervju med Abbas inför Ramadan:

    http://bcove.me/52bwxx8p

  2. Jag tror inte du har formaga eller ens viljan att fraga Susan Rice ”Pirat Jenny” var ”krigsbytet” I Libyen tog vagen, alla multi miljarder dollars av Kaddaffis banktillgangar i ett stort antal lander.
    Man kan ju alltid fraga, heller ur?
    Hon kan val anda fraga Hillary som fragar minst 28 andra pirater i varlden, och aven Ryssland och Kina.
    Forr an senare kommer varlden att fa veta det, som vanligt.

    Var sa god for mitt Nyhetsbrev!

  3. Tror du att 2 parti systemet i Sverige finns kvar after valet i September?
    http://www.newstime2014.com/AUSTRALIA.html

  4. Can’t wait for granskning, nor can Susan Rice to read it in case you don’t present my question in time.!

  5. kris08 skriver:

    flyktingar,
    Tja, Israel har visst gjort en stor insats genom att eliminera 40 potentiella motståndare till freden, de flesta av dem civila…
    Kanske vi får se fram mot 2114 istället?

  6. flyktingar skriver:

    kris08
    Med muslimska brödraskapet satt ur spel i Egypten och Hizballah upptaget i Syrien (de kan inte öppna en ny front mot Israel just nu) har Hamas blivit en belastning för palestinernas kamp. Utan allierade är Hamas öde beseglat. Det som sker i Gaza är beklagligt men Hamas tänker uppenbarligen inte lämna scenen frivilligt. Abu Mazens Fattah är vägen framåt och det är vägen till fred med Israel. Ju förr dess bättre och gärna i år.

%d bloggare gillar detta: