Jo, det gick att komma hem…

AMSTERDAM-STOCKHOLM: Lite struligt blev det på hemvägen denna dag när det plötsligt utbröt någon typ av flygledarstrejk i Bryssel med allt det kaos som detta innebär.

Plötsligt var en hop utrikesministrar strandsatta i Bryssel med omnejd.

Men vi lyckades i alla fall till slut klamra oss på ett överfyllt tåg till Amsterdam, och därifrån hade Norwegian ett plan hem till Stockholm som passade fint.

Så åtminstone det löste sig.

Det var dock en i övrigt produktiv dag i Bryssel.

Först med de som nu arbetar med att sätta upp European Institute of Peace mer en diskussion om inriktningen av dess inledande verksamhet.

Det saknar ju inte utmaningar i det europeiska närområdet där diskreta insatser skulle kunna behövas. Men det handlar om att utnyttja de unika fördelar som just EIP kan ha och att undvika att det blir dubblering av eller konkurrens med insatser som redan sker.

Men med den ledning som nu håller på att komma på plats är jag övertygad om att det kommer att bli en stark start för EIP.

På Nato-högkvarteret var det full fart med olika möten i dag eftersom det ju varit och var möte med alla alliansens utrikesministrar.

Mitt ärende var att delta i mötet om situationen i Afghanistan, men också att utnyttja möjligheten till snabba möten med andra kollegor i olika andra aktuella frågor.

Här fanns såväl USA:s John Kerry som Turkiets Ahmet Davutoglu och Jordaniens Nasr Judah på plats med de möjligheter detta innebar. Och Norges Börge Brende icke att förglömma.

Och dessutom de EU-kollegor jag inte träffat sedan i måndags i Luxembourg…

Afghanistan är inte längre rubrikernas konflikt, men utvecklingen är lika fullt av stördes betydelse.

Avgörande är att den demokratiska övergången till en ny president sker på ett trovärdigt och av alla avgörande grupperingar accepterat sätt.

De bägge valomgångarna, som ju helt och hållet administrerades och säkrades av afghanerna själva, kom ju att förlöpa över förväntan.

Men nu har det plötsligt uppstått tveksamheter från en av kandidaternas sida om röstsammanräkningen, och därmed har läget blivit mer känsligt och komplicerat.

FN-mission UNAMA i landet spelar en viktig roll för att försöka att lösa ut dessa knutar så att installationen av en ny president kan ske enligt plan.

Och det är självfallet viktigt att så kan ske.

I morgon inleds min dag med regeringssammanträde, och i samband med det också avstämning med statsminister Fredrik Reinfeldt innan han ger sig iväg till Bryssel och Ypres för mötet med EU:s stats- och regeringschefer.

Man kan ha åtskilliga synpunkter på den process som nu förväntas leda fram till besättning av de positioner som kommer att vara av avgörande betydelse i det europeiska samarbetet under de kommande fem åren.

Ledningen i EPP-partiet har satsat allt på att få Jean-Claude Juncker till ny ordförande i EU-kommissionen, men har ju därmed hamnat i en position där man riskerar att förlora mycket av inflytande över det mesta i övrigt.

Om det är så klokt eller inte återstår att se när ett lite bredare resultat gradvis växer fram.

Europa saknar inte allvarliga utmaningar under de närmaste åren, och det är självfallet att det är möjligheten att bemästra dessa som bör stå i centrum för diskussionerna.