Också skiften i Norden

STOCKHOLM: En lugn helg hemma i Stockholm, men ute i världen ser det dessvärre mindre lugnt ut.

I Kiev har president Poroshenko efter sin installation satsat på att få till stånd en politisk lösning på situationen i landets allra östligaste delar. Med medverkan av OSCE har det förts samtal med företrädare för Ryssland om steg mot en de-eskalering.

Men framstegen har knappast varit påfallande. När plötsligt stridsvagnar förs in över gränsen till Ryssland handlar det ju snedare om en eskalering. Och stridsvagnar tillhör ju inte sådant som normalt passerar gränsstationer.

I natt sköts också ett militärt transportflygplan ned med ett mycket stort antal föda. Det talas om att det skedde med en bärbar robot. Inte heller sådana finns normalt i de lokala butikerna.

Det är inte svårt att se att trycket ökar i Kiev för att gå över från den politiska plan A till en mer militär plan B för situationen i dessa områden.

Jag hoppas dock att man kommer att göra sitt yttersta för att plan A faktiskt skall kunna föras framåt – men avgörande är att man i Kreml verkligen är beredd att upphöra med gravt destabiliserande aktiviteter.

Och även om de stora ryska truppkoncentrationerna nu dragits bort från Ukrainas gränser och Poroshenko officiellt nämns som Ukrainas president finns det således åtskilligt som återstår i detta avgörande hänseende.

Självfallet följer jag dessa dagar situationen i Irak med stor uppmärksamhet. Det sker också mot bakgrund av att vi är ett land med många medborgare med rötter och bakgrund i olika delar av Irak.

Att säga att situationen är alarmerande är inte en överdrift. FN talar om uppåt en miljon människor på flykt, och än saknas det tydliga signaler från Bagdad om hur man på ett trovärdigt sätt skall kunna hantera situationen.

Att man militärt måste möta ISIS är alldeles klart. Men lika klart är att det behövs en politisk inriktning i Bagdad som uppfattas som trovärdig och inkluderande av alla landets befolkningsgrupper.

ISIS dramatiska framsteg under de senaste dygnen, liksom det vi tidigare såg i Anbar-provinsen, hade knappast varit möjliga om det inte fanns en känsla av påtagliga brister i detta avseende.

Än har parlamentsvalen nyligen inte formellt godkänts, och det är viktigt att så sker så snabbt som möjligt för att ge styrka och legitimitet åt den politiska makten i Bagdad.

Och endast på det sättet torde det finnas någon möjlighet att rädda framtiden för den irakiska statsbildningen i dess nuvarande form.

Det som nu händer har självfallet rötter också längre tillbaka i tiden. Det talas om den s k Sykes-Picot uppgörelsen 1917 men mer aktuellt om invasionen 2003 och inbördeskriget i Syrien sedan 2012.

Omedelbart är ISIS en följd av striderna i och sammanbrottet för Syrien, och dess ambition är ju att skapa ett islamistiskt område som omfattar huvuddelen av dagens Syrien och Irak.

Men invasionen 2003 ledde till en genomgripande förändring i landet som inte fullt ut har accepterats av främst vissa sunni-grupper. Och den mer demokratiska utvecklingen sedan dess har uppenbarligen inte till fullo förmått att integrera dem.

Att däremot tro att allt skulle ha varit frid och fröjd om bara Saddam Hussein hade fått sitta kvar i orubbat bo är det nog knappast någon som gör. Hans förtryck hade för eller senare lett till en reaktion. Och det är inte osannolikt att vi då hade haft en full Syrien-liknande situation också i Irak.

Men om detta kan man bara spekulera. Nu handlar det för regimen i Bagdad och för regionen att hantera den faktiska situationen, och det är nog så krävande.

Denna dag är det också den andra och avgörande omgången i det viktiga presidentvalet i Afghanistan.

Jag var ju där omedelbart efter den första omgång som gick betydligt bättre än väntat, och jag hoppas att denna dag skall avlöpa lika väl.

Det officiella resultatet lär dröja några veckor, men indikationer på om det blir Abdullah Abdullah eller Ashraf Ghani som vinner får vi nog betydligt tidigare. Det mesta tyder just nu på att det blir den senare som tar över.

I dag riktar jag också blickar mot Finland och Norge av lite speciella skäl.

I Lahti i Finland har Samlingspartiet nyss valt min vän och f d ministerkollega Alexander Stubb till ny partiordförande och därmed inom kort också Finlands statsminister.

Och det är därmed än tydligare ett modernt, öppet och Europa-inriktat Finland som träder fram.

Det säger sig självt att jag redan lyckönskat honom.

I Oslo i Norge har Arbeiderpartiet partikongress och kommer att välja min vän och f d ministerkollega Jonas Störe till ny partiledare och därmed oppositionsledare i Norge under de närmaste åren.

Och till Jonas har jag framfört mina mer personliga välgångsönskningar.

Tillsammans är det två viktiga ledarskiften av betydelse för framtiden som denna dag skett i Norden.

Den politiska inriktningen är olika, men det handlar i bägge fallen om väl meriterade och kompetenta personer som kommer att bli än mer betydelsefulla för sina respektive länders och Nordens framtid.

2 kommentarer till Också skiften i Norden

  1. Tack för Nyhetsbrev

    Tråkigt att det är oroligt också i Irak med många som tvingas ifrån sina hem. Hoppas att konflikten så snart som möjligt kan få en fredlig lösning.
    Hoppas att det kan bli en fredlig lösning även i konflikten mellan Ryssland och Ukraina.
    Man önskar att Syrienkriget omedelbart ska få ett slut så att människor får ro. Så sorgligt med allt lidande, särskilt för barnen. Det finns inget som är värre än när barnen får lida och blir skadade.

    Roligt att Finland nu får Alexander Stubb som ny Statsminister och att
    Norges Arbeiderpartis nya Partiledare heter Jonas Störe.

  2. Personkult!
    ”Jag hoppas pa personliga framgangar for mina vanner men inte for deras partier.”
    Makten kommer fran folket. Gud va hemskt! Folket tanker ju bara vad mediaagarna programmerar dem till att tanka.
    Vilken ond cirkel!
    Finns inget slut pa denna spiral…
    Politisk rundgang.
    http://newstime2010.net/RIKSDAGSVALET_se.html
    Bondfangeri.
    Senaste warldsnytt: Tony Abbott far en Texas cowboyhatt och Obama far en surfbrada fran Australien.
    Sverige har nagra forbannade dalahastar att skanka bort till Iran?

%d bloggare gillar detta: