Uppgörelse eller sammanbrott?

ROM: Värmen går det sannerligen inte att klaga på här i den eviga staden denna dag, och det har förvisso varit en del tämligen heta diskussioner på ECFR-mötet här i dag också.

Och mycket står på dagordningen.

Under de senaste dagarna har det varit åtskilliga bilaterala samtal med Iran i den nukleära frågan.

Huvuddelen av dessa har varit i Geneve, men av någon anledning var samtalen med Ryssland här i Rom, vilket ledde till att den iranska förhandlingsdelegationen var här.

Förhandlingarna är nu inne i ett påtagligt kritiskt skede.

Om man inte är klara till i slutet av juli finns en möjlighet att förlänga samtalen ett månader, men det intryck den iranska delegationen förmedlade var att detta knappast skulle vara meningsfullt, eftersom gapet då inte skulle vara möjligt att överbrygga.

En förhandling är en förhandling, och går alltid genom olika skeden innan det blir antingen överenskommelse eller misslyckande.

Enligt min mening finns fortfarande förutsättningar för en uppgörelse, men det förutsätter självfallet god vilja från bägge sidor.

På sina håll finns uppenbarligen en fixering vid att förhindra att Iran skulle ha en s k break out capability, d v s förmågan att inom ett antal månader om alla överenskommelser kastades åt sidan och alla inspektörer kastades ut skaffa sig en rudimentär bomb eller två.

Och inriktningen av förhandlingarna är då att med olika restriktioner göra den tiden så lång som möjligt. Detta ses som alldeles avgörande.

Jag kan förstå logiken, men finner den i alla fall felaktig.

Skulle den iranska ledningen av någon anledning vid någon tidpunkt besluta att faktiskt skaffa sig kärnvapen kommer de säkert att göra det oavsett om det tar sex veckor, sex månader eller sex år.

Inriktningen av politiken måste ju vara att skapa en situation där sannolikheten för att de någonsin kommer att fatta det beslutet reduceras så långt detta är möjligt.

Och en överenskommelse som bereder vägen också för överenskommelser i andra avseenden, och en öppning av det iranska samhället, borde rimligen vara den bästa vägen att uppnå detta.

Men nu handlar detta dessvärre inte bara om rationalitet. Det finns åtskilligt av inrikespolitiska föreställningar och restriktioner i allt detta – och kanske är det där som de avgörande svårigheterna egentligen ligger.

I Iran finns alldeles tydligt de som det konfrontationen med Väst som sin livsluft. Och i Väst finns inte så få som målat djävulsbilder i denna fråga i så starka färger att kompromisser blir alltför smärtsamma.

Allt detta är – oavsett vad vi tycker – politiska realiteter som påverkar också detta skede.

Trots allt tror tag dock fortfarande att det ät sannolikare att det blir en uppgörelse än att det inte blir det. En uppgörelse är förvisso svår – men ett misslyckande är på många sätt ännu svårare. Och det kan komma att bli avgörande.

Men självfallet är det också mycket annat som diskuterats här.

Ryssland och Ukraina alldeles självklart. Situationen efter EU-valet likaså. Den amerikanska utrikespolitikens inriktning alltid. Kina och Indien ofrånkomligen. Sammanbrottet i Irak, förtrycket i Egypten och upplösningen i Libyen likaså.

Och i morgon fortsätter vi under förmiddagen innan det för min del är dags att återvända hem till Stockholm.

6 kommentarer till Uppgörelse eller sammanbrott?

  1. THE FAMILY OF MAN.
    Det finns inte langre nagra politiska, ekonomiska och militara losningar for alla dessa kriser runt varlden som nu pagar.
    Kasta ut alla dessa foraldrade metoder med politiska potentater i alla lander.

    Tid for varldsomfattande kulturolympiader som upplyser och sanerar folkens agressioner och snarast forklarar vad var biologiska art rakat ut for.

    Minst en varldsolympiad per manad i samtliga mest utsatta lander.
    Det finns goda manniskor i denna varld som tydligt kan forklara grundorsakerna till varldens elandiga tillstand utan inblandning av primitiva militara galningar, kungar eller presidenter eller religiosa somngangare.

    Syrien on the brink, Irak on the brink, Ukranina on the brink….
    Vi alla behover en helt ny typ av intelligenta biologiska varelser
    som kan beskriva for alla runt klotet hur denna extremt miserabla livsstil kommer att sluta, om den tillats fortsatta i sparen av nuvarande ”ledares” satt att tanka och agera i forlegade termer av ”politik”, ”ekonomi” och ”krigsmakter”.

    DEN ERAN AR HELT SLUT, mina pojkar och flickor.

  2. Pipl Havaet skriver:

    Förvisso fortsätter den ukrainska armén fira Porosjenkos seger i presidentvalet. Nu ställde man till fest för civilbefolkningen i Slavjansk. Man kastade bomber med vit fosfor över byn Semjonovka i Nya Ryssland som om det vore nåt slags fyrverkeri. Det intressanta är dock att det är förbjudet att använda vit fosfor i tätorter i enlighet med Genèvekonventionen. Det är lika intressant att officiellt har den ukrainska armén aldrig haft detta vidriga kemiska vapnet i sina förråd, dvs den måste ha fått det från någon annan, typ USA som använde vit fosfor i Iraq när de sökte kemiska vapen där (Nu är det dags att betala för den festen). Men det är så mycket man kan blunda för när man ska ha det kul och dessutom när festen stöds av vissa svenska höjdare.

  3. stig2entreprenoren skriver:

    Klokt resonemang om Iran och framtiden. Hoppas de inblandade förstår den intellektuella kapaciteten som finns i Iran. Hårda förhandlingar brukar ju vara mer lärorika så det verkar lovande. Kanske kan Ryssland och Ukraina lära en del nytt och även de som är inblandade i de övriga återstående surdegarna.
    Tänk om du kunde övertyga dem alla om det fantastiska slagläge som världen befinner sig i just nu och få till någon intressant öppning? Dags för ett supernordiskt initiativ, neutralt, balanserat och mycket framsynt!

  4. Sopa in bra ideer under mattan Carl!
    Avstangd kommentar ligger nu pa natet som pdf.

  5. Ture Sjolander skriver:

    Teknologi och mat finns for hela varlden.
    Television och Internet med ovrig nyhetsmedia har huvudansvaret och inte politik.
    Remove din avstangda kommentarsplats.

%d bloggare gillar detta: