Mosul och Baltops

STOCKHOLM: Dagens avgörande händelse var utan tvekan att den jihadistiska gruppen ISIS tog över kontrollen av huvuddelen av Iraks näst största stad Mosul.

Uppgifter talar nu om upp mot 150.000 människor på flykt, och allt talar för stora strider inte minst mot kurdiska styrkor både i delar av Mosul och det likaledes viktiga området kring Kirkuk.

För den irakiska staten är detta en mycket allvarlig utmaning.

Redan tidigare har ISIS etablerat kontroll över betydande delar av provinsen Anbar, och med det man erövrat i Mosul och de som nu släppts från dess fängelser får rörelsen med all sannolikhet ökad styrka.

Men konsekvenserna är mer omfattande än så.

ISIS arbetar också i betydande delar av Syrien, och skall ses som en militant sunnitisk jihadistisk organisation med anspråk på att etablera kontroll över betydande delar av dessa bägge länder.

Mosul är den historiska knutpunkten i det gamla tvåflodslandet, och var ju också ett fäste för Al Qaeda efter den amerikanska invasionen av Irak våren 2003.

Det tog betydande både tid och resurser för den irakiska staten att få den kontroll över denna viktiga stad som det verkar som om man nu förlorat.

Dagens utveckling ses alldeles säkert som ett allvarligt mot regeringen Maliki i Bagdad, men den ses inte som ett mindre hot mot den kurdiska regionen med närbelägna Erbil som centrum.

I såväl Bagdad som Erbil mobiliseras nu med säkerhet de styrkor man har för att möta ISIS, och de i synnerhet om dessa börjar tränga fram mot Tikrit och Kirkuk.

Inte heller i övrigt är nyheterna från regionen påfallande uppmuntrande.

I Syrien förefaller det nu snarast att vara regimen som med brutalt våld konsoliderar sina ställningar. Och från Libyen blir nyheterna allt mer oroväckande. Den hårda stabilitet som etablerats i Egypten riskerar i en situation som denna att visa sig vara tämligen så skör.

I Athen möts i kväll utrikesministrar från EU och Arabförbundet, med Frank Belfrage där som Sveriges representant.

Det finns anledning att anta att stämningen vid middagen är tämligen behärskad. Jag ser fram mot att höra från Frank när han kommer hem.

Tidigare i dag avslutades ju i sommarfägringen ute på Harpsund det uppmärksammade mini-toppmöte som Fredrik Reinfeldt bjudit in till, och som ju koncentrerades på den mer politiska vägen framåt för det europeiska samarbetet.

Personfrågor stod i centrum för medias spekulationer, men budskapet från mötet var att det är de mer politiska prioriteringarna som måste avgöras först.

Det är självklart en klok och riktig uppläggning av arbetet. Och på Harpsund var det en diskussion mellan fyra regeringschefer med i de flesta viktiga avseenden gemensam syn på dessa frågor.

Att det ger styrka säger sig självt.

Min morgondag inleds med diskussion om inriktningen av kommande statsbesök på Slottet i Stockholm – sådant måste ske med betydande framförhållning.

Men omedelbart därefter flyger jag tillsammans med försvarsminister Karin Enström ner till södra Sverige för att därifrån per helikopter ansluta till de internationella flottstyrkorna i övningen Baltops ute på Östersjön.

Detta är årliga övningar som hållits sedan ett stort antal år tillbaka, men som med tiden kommit att bli allt viktigare. Samoperationer blir ju allt viktigare också för det svenska försvaret.

Vi hoppas kunna besöka såväl deltagande svenska enheter som det amerikanska stabsfartyg varifrån övningen leds innan det blir dags att återvända till Stockholm igen.