Då Gdansk och nu Maidan

KIEV-STOCKHOLM: Två dygn i först Warszawa och Kiev har varit två dygn med i grunden ett förenande tema: arbetet med ett friare, mer demokratiskt och stabilt Europa.

Firandet i Warszawa av de 25 år som gått sedan det halvfria valet den 4 juni 1989 gav det resultat som kastade landets kommunistiska regim på historiens sophög var lika väl organiserat som väl besökt.

Att USA:s president Obama stod i centrum för åtskilligt av arrangemangen var knappast förvånande. Alliansen med USA är av utomordentligt central betydelse för Polen, och händelserna längre österut har förstärkt detta ytterligare.

Ändå var det nog Ukrainas tillträdande president Poroshenko som kom att tilldra sig den största politiska uppmärksamheten. Och det nästan en och halv timma långs mötet mellan dessa två presidenter var Warszawas viktigaste under dessa dygn.

Men ett tema som ständigt återkom i tal och arrangemang, och som även jag anspelade på i mitt lilla anförande på den stora prisceremonien på tisdagskvällen, var att om det för ett kvarts sekel sedan var Gdansk som inspirerade drömmar om ett bättre Europa är det nu Maidan som gör detta.

Ukraina står Polen nära av såväl geografiska som historiska släp, och Rysslands agerande gentemot landet har påtagligt påverkat det polska samhället.

När president Komorowski höll sitt stora högtidstal invid statyn av kung Sigismund utanför det Kungliga Palatset handlade det om de stora dragen i den polska nationens historia, och det saknades inte anknytningar till de utmaningar vi nu möter i Ukraina.

Åren som gått sedan 1989, med medlemskapet i såväl Nato som EU, beskrivs som de bästa i den polska nationens tusenåriga historia.

President Obamas perspektiv stannade mer vid de senare decennierna, men formades till ett starkt stöd inte bara för Ukrainas rätt att själv välja sin väg utan också en mycket klart formulerad förpliktelse att stå upp för inte bara Polens utan också bl a de baltiska ländernas frihet och självständighet.

Det fanns ingen tvekan i de formuleringarna.

Vad som mer i detalj kommer att ligga i den miljard dollar han vill använda för förhandslagring och övningar i bl a Polen återstår att se, men utan tvekan kommer detta att innebära förstärkningar av dessa länders säkerhet.

Från Warszawa flög jag direkt till Kiev för diskussioner centrerade kring de olika ekonomiska frågeställningarna.

Först den stora konferens som vi var med och ordnade om de möjligheter som ligger i det s k DCFTA-avtalet med EU och därefter inledningen i går kväll av dagens möte med framför allt svenska företagare om de långsiktiga möjligheterna i landet.

Diskussionen i går med bl a EU-kommissionens Peter Balas kom inte minst att handla om hur Rysslands agerande siktat till att underminera Ukrainas möjligheter.

Men de handlade också om hur Ryssland under senare år ändrat kurs när det gäller det ekonomiska samarbetet med EU.

Då och då återkommer visserligen tal om fri handel mellan Lissabon och Vladivostok, men sedan juni 2009 har det i stället varit att bygga upp den egna tullunionen som man prioriterat, och förhandlingarna med EU inom ramen för det s k Nya Avtalet har så hotet som helt stannat upp.

Och det var självfallet med syftet att försöka pressa in också Ukraina i denna som man från augusti förra året inledde sin kampanj och sitt tryck för att bryta möjligheten till ett avtal mellan Ukraina och EU.

På vår sida – jag talar nu om EU i dess helhet – var vi inte tillräckligt snabba att se denna förändring och bemöta den desinformationskampanj som man satte igång.

Det tog också närmast skandalöst lång tid att få någon reaktion på de dramatiska handelsåtgärder som Ryssland med totalt försökt för existerande regler och åtaganden inledde.

Men detta är historia.

Nu diskuterade jag med Petro Poroshenko om hur snabbt undertecknandet av detta avtal kan ske, och om den historiska möjlighet för landet som ligger i s k djupgående frihandel och de djupgående ekonomiska reformer som är en nödvändighet.

Utmaningarna skall alls inte underskattas, men det handlar om en möjlighet till en ny start för Ukraina – kanske med vissa paralleller till den möjlighet som Polen gavs för ett kvarts sekel sedan och sedan dess utnyttjat så väl.

På lördag installeras Petro Poroshenko som ny president, och Sverige kommer att företrädas på installationen av vice statsminister Jan Björklund. Att Sverige har en stark ställning i Ukraina hör man inte sällan i Kiev och annorstädes.

För oss handlar det ju i grunden om att försöka att medverka till ett så fritt, så demokratiskt och så säkert Europa dom möjligt.

Så var det när Polen efter krigstillståndet 1981 och fram till 1989 kämpade för sin frihet. Och så är det i dag när Ukraina kämpar för sin territoriella integritet och sin rätt att välja sin egen väg.

11 kommentarer till Då Gdansk och nu Maidan

  1. Hjalpa barn och fredliga manniskor som drabbats av kriget i Donetsk och Lugansk. Cirka 100 000 flyktningar kommer till Ryssland. Stoppa den fruktansvärda humanitära katastrofen. De ber om humanitära korridoren for flyktningar. Om Du vill inte göra det sa ska Du brinna i helvetet.

  2. Tack för Nyhetsbrev

    Lika intressant som alltid att läsa

  3. Fidel Karlsson skriver:

    Väst med EU och Nato tycks leva kvar i gammal kall kriget-retorik i stället för att acceptera att det blåser nya vindar och håller på att utvecklas ett nytt geopolitiskt alternativ som kommer att utöva allt större dragningskraft på det internationella samfundet som helhet, de egna medlemsstaterna inkluderade. Men dagens, eller gårdagens politiker vet inget annat än att fullfölja det man fått inpräntat i ryggmärgen, därefter kommer den parlamentariska processen förhoppningsvis att leverera nya fräscha bollar.

    Till följd av denna ideologiska traditionsbundenhet eller ”inavel” också en viss handfallenhet inför det nya, men i stället för att acceptera faktum börjar man streta emot, vilket innebär en inte helt riskfri återvändsgränd politiskt, ekonomiskt och strategiskt. Men det är ju också upp till ryssarna att förklara vart man syftar för att slippa sammanblandning med kommunistisk dåtid. Oaktat Krim-frågan framstår dock väst som mer angreppsbenäget i nuläget med ett indirekt medansvar för det pågående blodbadet i Ukraina.

    Genom att väst här försatt sig i vad som kan betecknas som en generande s k Herde-matt-position kan situationen lätt eskalera utom kontroll.

  4. Kachina skriver:

    Världspolitiken försommaren 2014 är skrämmande lik försommaren 1914 och mycket energi måste läggas på att undvika en repris av det skådespelet.

    Men,……i detta läge får vi inte glömma de små detaljerna och vi kan inte låta ”brandkåren” stå parkerad i garage. Terrorgruppen Boko Haram måste ”släckas”, omedelbart och effektivt. Världssamfundet måste agera utan tidskrävande förhandlingar med regeringar i området.

    Tillåter vi detta fortsätta, kommer det att ta fäste som norm i varje lokal konflikt, var ”branden” än uppträder i världen. AGERA NU!

  5. Kachina skriver:

    Svar på FB till Kenneth Adamsson varför vi svenskar och svensk militär skulle bry sig om det i Afrika och vad 1914 har med frågan att göra;

    ” Ja, precis så Kenneth. Visserligen är det vår nationaldag, men jag kan säga att jag försvarar vår lokala kultur, vår norrländska kultur, vår svenska kultur, vår europeiska kultur,…..men jag försvarar inte religioner och jag är inte nationalist. Jag är GLOBALIST!

    Alla som föds på den här Jorden har en födslorätt att leva här. Tar vi från dem denna rätt i Afrika, lämnar vi öppet för att ta ifrån grannbyn deras rätt att leva här.

    Vidare,……..så är dina historiska kunskaper och därigenom kunskap att dra slutsatser, ett resultat av den svenska skolans förfall. Du lever i ett mikrokosmos vars medvetandegräns tydligen går vid samhällets 50-skyltar.”

  6. bildterberg skriver:

    Det föll visst bort lite text i Carl Bildts inlägg:

    ”Och så är det i dag när Ukraina kämpar för sin territoriella integritet och sin rätt att välja sin egen väg (vilket, för att inga
    missförstånd ska uppstå, givetvis innebär EU/NATO-vägen).”

  7. bildterberg skriver:

    Så här går det för de som väljer fel ”väg”:

    http://www.voltairenet.org/article184082.html

  8. Om Nationaldagen och TT skriver ”Svaret: Vi har inte speciellt mycket att fira.” Tala om konspiration ! Konspirationen mot nationaldagen.

    Vad hände med 200 år av fred i år ?
    Vem kan säga att dom haft fred i 200 år ?
    Tacka tidigare generationer jo, jo

    Skärpning alla jantelags äsch men inte skall väl jag… och tänk ifall dom… eller vi ska inte uppmuntra…Vi ska inte låta frågan ägas…

    Skäms rent ut sagt för att ni låter er skam-beläggas. Förtjänar ni verkligen Majstången? Som tur är kan ni inte ändra det förflutna endast revidera opinion. Opinion 2K.14 tog någon illa upp ack ack

  9. Pipl Havaet skriver:

    Kiev är inte alls hela Ukraina. Dessutom är jämförelsen med Polen långt från att vara relevant. Kämpade Polen för sin frihet med att klusterbomba egen civilbefolkning och beskjuta egna byar med raketartilleri? Som Kiev gör. Dödade och mobbade utländska journalister? Som Kiev gör. Torterade och avrättade sårade motståndare på sjukhus? Som Kiev gör.
    Här är döda ”terrorister” sedan raketattacken på stadsadmininstrationen i Lugansk:

  10. Sjolander Per skriver:

    Lets talk about The Beach Party in Normandy.

    2 Akter:
    1: De nutida Fagelsskrammorna vandrar in pa roda mattan.
    2: Burslesk forstallning med fransk Opera Buffa.

    Review: Televised Absurd Teater.

  11. Sjolander Per skriver:

    Merde!

%d bloggare gillar detta: